Förlossningsvård på liv och död

Jag ligger på en sjukhusbrits och gråter. Känslorna svämmar över och blir till stora tårar som rullar ner för mina kinder. Tårar av glädje, tacksamhet och lättnad. Allt ser bra ut! På skärmen ovanför mig ser jag det liv som växer inuti mig och som sparkar med armar och ben och plötsligt stoppar in tummen i munnen. Om allt går som det ska så blir det ett barn i början av mars, en lillebror till Alexander.

Varannan minut dör en kvinna någonstans i världen till följd av graviditetsrelaterade komplikationer. För mig, som har den stora turen att få föda barn i Sverige, är risken att jag dör i mars 1 på 14 100. För kvinnor i Kongo är risken 1 på 13. Varje år dör fler människor, kvinnor och spädbarn, på grund av bristande mödravård än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Problemet är troligen ännu större än den officiella statistiken visar. Ny forskning visat exempelvis att mödradödligheten i Sverige är 64 % högre än vi tidigare har trott. Sverige har en stor uppgift att vara en stark röst i världen i kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Som ett av världens säkraste länder att föda barn i är Sverige ett föregångsland. Men även här finns stora förbättringar att göra. Under min första graviditet upplevde jag att ju större min mage blev, desto fler ville berätta om sina förlossningar. Det var djupt skakande att höra att så många av mina vänner och kollegor har haft traumatiska förlossningsupplevelser. Det var berättelser om stressade barnmorskor, om narkosläkare som aldrig kom med den utlovade epiduralen, om känslor av ensamhet och övergivenhet, skräck och panik.

I Sverige år 2013 uppvisar var tredje barnmorska tecken på utbrändhet och lika många funderar på att lämna yrket. Nästan varannan kvinna som fött vaginalt får någon form av komplikationer och över fyra procent, betydligt fler än i övriga nordiska länder, får så svåra bristningar att deras ändtarmsmuskel skadas. Det vill jag ändra på! Jag kandiderar i provvalet till Stockholms läns landsting och förlossningsvården är min hjärtefråga.

Jag vill utveckla förlossningsvården med fokus på att skapa en trygg och positiv upplevelse för den födande kvinnan och att reducera förlossningsskadorna. Dessa två saker hänger ihop. De flesta förlossningar blir enklare och säkrare om den födande kvinnan känner sig trygg och kan slappna av trots smärtan. Stress och oro kan istället förlänga och försvåra förlossningen. Att lyckas slappna av under intensiv smärta – timmar, ibland dagar, i streck- är en enorm prestation som för de allra flesta kvinnor kräver hjälp av olika andnings- och avslappningstekniker, smärtlindring och framförallt trygga stödpersoner och barnmorskor. Födande kvinnor måste få känna sig starka, inte maktlösa och deras individuella behov och önskemål måste tas på allvar.

Jag vill att alla kvinnor i Sverige själva ska få välja om de vill föda vaginalt eller med kejsarsnitt, att antalet förlossningsplatser ska byggas ut och att barnmorskornas arbetssituation ska förbättras. Jag vill också se en utredning av hur en större integrering av doulor i förlossningsvården kan se ut och jag vill att landstinget ska subventionera evidensbaserade förberedelsekurser.

Själv ser jag fram emot min förlossning. Jag kommer, precis som förra gången, att föda med en närvarande partner, en doula och med hjälp av den fantastiska tekniken ”föda utan rädsla”. När jag födde Alexander kände jag mig trygg, stark och stolt. Så vill jag att alla födande kvinnor ska få känna. Det vill jag kämpa för i landstinget.

Det här blogginlägget kommer från en krönika i tidningen NU nr 43 som publicerades idag, den 24 oktober.

bild (1)

9 kommentarer

Under Förlossningsvård, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Sexualitet, Sjukvård

Kryssa Cecilia Elving till landstinget

På söndag startar provvalet till landstinget för Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar och detta är mina viktigaste frågor:

Alla ska ha rätt till lika god vård oavsett vem man är eller vilket kön man har. I Sverige år 2013 är det fortfarande inte självklart. Det vill jag ändra på! Min vision är en jämställd och jämlik vård i världsklass som ser individen. Jag tror på fler förebyggande insatser, läkande vårdmiljöer, god och näringsriktig mat och kultur i vården. 

Min hjärtefråga är förlossningsvården där det finns mycket kvar att göra för att skapa större trygghet och för att förhindra förlossningsskador. Jag vill bygga ut förlossningsvården, utreda en större integrering av doulor i vården och se till att partnern alltid får stanna kvar under hela vårdtiden.

Med ett ständigt växande Stockholm behöver vi storsatsa på kollektivtrafiken för miljön och för vår hälsas skull. Långa pendlingstider försämrar människors livskvalitet och innebär enorma samhällsekonomiska förluster.

Vi behöver inte antingen eller utan både och; både en kraftigt utbyggd tunnelbana och mer spårväg som binder samman staden på tvären. Jag vill att det ska bli enklare och säkrare att cykla och att kombinera cykling med andra färdsätt och jag vill värna skärgårdstrafiken och utveckla pendelbåtstrafiken. För att de investeringar som krävs ska vara möjliga måste staten bidra med 50 % och pengarna från trängselskatten måste stanna i Stockholm.

Kryssa Cecilia

Varför jag tror att just jag skulle kunna göra ett bra jobb i landstinget har jag överlåtit åt tre referenspersoner att berätta. Detta hittar du under fliken Landstinget 2014 (längre ner efter den info som även finns i detta blogginlägg).

Till dig som har rösträtt: jag skulle bli mycket glad för din röst! Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor eller om du vill ha min provvalsbroschyr hemskickad. Maila mig på cecilia.elving@folkpartiet.se. Till dig som inte har rösträtt: håll tummarna för mig!

/Cecilia Elving

Lämna en kommentar

Under Folkpartiet, Miljö, Sjukvård, Trafik

Kriminalisera sex utan samtycke

I fredags friade Svea hovrätt sex tonårspojkar som i tingsrätten dömdes till grov våldtäkt på en 15- årig flicka. Trots att flickan befann sig i ett mörkt och tidvis låst rum, att henne mobil stals och att hon var ensam med sex för henne helt okända killar som stod i kö för att ha samlag med henne så ansåg inte rätten att hon var i ett hjälplöst tillstånd. Att hon grät, försökte klä på sig och flera gånger sa nej räcker inte eftersom killarna inte använde våld. Som domaren i fallet beskriver: Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.

Domaren sammanfattar väl det som är huvudproblemet med svensk sexualbrottslagstiftning: ett nej är inte ett nej. Lagen säger inte att ett nej ska respekteras utan ser våldtäkt som ett misshandelsbrott där en person aktivt måste göra motstånd för att freda sig och våldtäkt ska bevisas genom fysiska skador och sönderrivna kläder.  Forskning visar att många offer inte alls gör fysiskt motstånd utan istället reagerar på övergrepp med så kallad ”frozen fright”. Den 15-åriga flickan berättar om sin reaktion på övergreppen i en intervju i Aftonbladet i lördags: ”jag var rädd och sa nej, med de här killarna lyssnade inte… Jag skulle vilja fråga (domaren): Om du var en tjej som jag och hade 6-7 killar emot dig, skulle du våga stå upp och försöka slå dem? Eller skulle du göra som jag: säga nej, och sedan blunda och vänta på att det är över?”.

Om den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 juli i år hade varit tillämpbar så är det troligt att just det här fallet hade dömts annorlunda. I den nya lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation” och om åklagaren hade lyckats visa att 15-åringen var ”allvarligt rädd” så hade killgänget kunnat dömas. Men huvudproblemet med lagen: att en kvinnas kropp ses som tillgänglig för sex så länge hon inte gör aktivt motstånd har inte ändrats. Skillnaden är bara att det blir några fler situationer där domstolarna kan bortse från kravet på våld och skador för att kunna döma för våldtäkt.

Det är dags att Sverige får en modern jämställd sexualbrottslagstiftning som utgår från att det är kriminellt att ha sex med någon mot dennes vilja. Regeringens egen utredare föreslog år 2010 att en samtyckesreglering ska införas i lagen. En samtyckesreglering skulle vara en kraftfull markering att skillnaden mellan sex och ett brott går vid ömsesidighet. Huvudinvändningen mot en sådan paragraf: att bristande samtycke är svårt att bevisa, faller på sin egen orimlighet. Det finns mängder av brott som är svåra att lagföra men det är självklart inget argument för att de skulle vara lagliga. Det viktigaste argumentet för en samtyckesreglering är inte heller fler fällande domar utan färre övergrepp. Ett nej måste betyda nej.

Det här blogginlägget kommer ifrån en artikel som jag fick publicerad i tidningen NU igår. Jag vill även rekommendera Erica Närlinges och Anna Mårtenssons blogginlägg om fallet.

5 kommentarer

Under Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet, Sexualitet

Olagligt register över romer ett knytnävsslag i magen

Nynazister marscherar åter på våra gator runt om i Europa och i valet i maj kommer vi ofrånkomligen att få in nazister i vårt Europaparlament. Vidriga ord som jag länge trott tillhörde en mörk, svunnen tid kastas åter mot judar och romer men idag även mot muslimer.  I den globala krisens spår breder en värderingskris ut sig och det är med djup sorg som jag konstaterar att mänskliga rättigheter idag på allt för många håll runt om i Europa går bakåt. Förtryck av romer, förföljelse av homosexuella, förvägrande av den grundläggande rätten till sin egen kropp för kvinnor. Listan på brotten mot mänskliga rättigheter i Europa kan göras lång och att situationen är än värre på många andra ställen i världen är verkligen ingen tröst.

Idag känns det extra tröstlöst. Nyheten att svenska poliser har kartlagt tusentals romer i ett hemligt register träffar som ett knytnävsslag i magen.  Ju mer som framkommer om det olagliga registret desto värre framstår det. Totalt innehåller registret enligt uppgift 4029 människor spridda över hela Sverige och kanske värst av allt – över tusen av de registrerade är barn. Att svenska poliser år 2013 registrerar helt ostraffade personer enbart baserat på etnicitet känns helt sanslöst. Det är, som väl är, olagligt, men även djupt oetiskt och fullständigt oacceptabelt.

Nu är det avgörande att vi får en ordentlig utredning av vad som har hänt. Sverige har en lång mörk historia gällande behandlingen av romer som har diskriminerats, förföljts, tvångsinventerats och tvångssteriliserats. I Sverige år 2013 lever romer i ett fullständigt oacceptabelt utanförskap med upp till 80 % arbetslöshet. Att romer grovt diskrimineras i Sverige år 2013 visas med all (o)önskvärd tydlighet av Skånepolisens olagliga register. Det är viktigt för oss att komma ihåg när vi med rätta kritiserar EU-länder som Ungern, Bulgarien och Rumänien för deras ännu mer allvarliga diskriminering av romer.

Jag beklagar att regeringen beslutade om en vitbok om de övergrepp romerna drabbades av under 1900-talet i Sverige snarare än en sanningskommission som Delegationen för romska frågor föreslog. Jag hoppas ändå mycket på att vitboken ska ge nödvändiga kunskaper och en lika nödvändig debatt. Om det kan komma något positivt ur dagens sanslösa nyhet om olaglig registrering av romer på etnisk grund så är det att registret tydliggör att antiziganismen lever och frodas även i Sverige år 2013.

2 kommentarer

Under Intergritet, Mänskliga rättigheter, Rättssäkerhet

Valfrågorna vi saknar

För att engagera i valrörelsen behöver Folkpartiet utgå ifrån liberala visioner snarare än alliansens propositioner skriver jag och  Karin Karlsbro i tidningen NU idag. I artikeln efterfrågar vi bl.a en skarpare miljöprofil och att Folkpartiet lyfter  äldrefrågorna i valrörelsen.  Här kommer artikeln i dess helhelt:

bild NU

Efter att ha lyssnat på Jan Björklund och de andra liberala statsråden under Stockholmskonferensen i söndags, står det klart vilka frågor Folkpartiet kommer att driva i valrörelsen. Att det blir fokus på skola, integration och jämställdhet är utmärkt och helt naturligt med tanke på vilka ansvarsområden Folkpartiet har i regeringen. Skola, integration och jämställdhet är avgörande framtidsfrågor som berör väljarna.

Men vi reflekterar samtidigt över hur vår retorik lätt fastnar i vad som redan har åstadkommits. För att Folkpartiet ska engagera väljarna måste vi kommunicera på ett sätt som utgår ifrån liberala visioner snarare än alliansens propositioner.

Vi vet att det är svårt att nå ut med budskap. Vi inser begränsningen i hur många frågor som kan drivas på en och samma gång. Utmaningen handlar därför i hög grad om att formulera en berättelse och låta olika politikområden växa ihop till en vision som blir starkare och kraftfullare än att rada upp tre frågor separat.

Låt oss ta några exempel: Äldrefrågor och jämställdhet. Kvinnor är i majoritet i den äldre befolkningen och det är främst kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen. Av dem som vårdar anhöriga är de flesta kvinnor. En forskningsrapport från 2012 visar att ca 100 000 personer, en stor majoritet kvinnor, har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Detta rimmar illa med arbetslinjen. Vi pratar ofta om en god barnomsorg som en förutsättning för framförallt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på lika villkor. Men samma sak gäller äldreomsorgen. För att få ekvationen att gå ihop är förstås invandring en framgångsfaktor för Sverige som välfärdsnation. Och en integration som leder till att människor får jobb är avgörande när vården och omsorgen efterlyser personal.

Miljöfrågorna lyste helt med sin frånvaro underJan Björklunds annars inspirerande tal i söndags. På en direkt fråga om miljöpolitiken nämndes dessvärre bara kärnkraften. Jan Björklund ansvarar själv för det område inom regeringen som rymmer nyckeln till lösningarna på klimat- och miljöproblemen. Genom ny kunskap, forskning och framsteg lägger vi grunden för hållbara transportsystem och energiproduktion. Det fick Obama se när han besökte Stockholm och KTH.

Låt oss inte hamna i samma defensiva hållning som under förra valrörelsen där vi ständigt blev anklagade för att ha kärnkraften som enda miljöfråga. Ny kunskap på miljöområdet är även viktig för Sveriges konkurrenskraft. Låt miljön och äldrefrågorna få plats i den liberala berättelsen och visionen om Sverige. Det kommer att gynna Folkpartiet i valrörelsen.

Cecilia Elving, Ordförande Liberala Kvinnor Stockholm

Karin Karlsbro, Ordförande Gröna Liberaler

Lämna en kommentar

Under Äldreomsorg, Folkpartiet, Jämställdhet, Miljö, Uncategorized

Cecilia Elving 2014

Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma sina liv och vårt samhälle. Så ser det inte ut idag. Därför kandiderar jag i Folkpartiets provval till riksdagen, och senare i höst i provvalet till Stockholms läns landsting.

Jag vill arbeta för jämställda löner, för ett jämställt föräldraskap och för att pojkar ska frigöras från destruktiva och begränsande vålds- och antiplugg- normer.  Här på min blogg kan du läsa mer om mig och mina viktigaste politiska frågor. Jag hoppas på ditt förtroende i provvalet till riksdagen. Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor: cecilia.elving@folkpartiet.se.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet

Perspektivet som saknas i Husbydebatten

Stockholms vaknar upp till ännu en morgon med brända bilar, krossade rutor, eldhärjade skolor och vandaliserade bibliotek. De senaste dagarna har hundratals stockholmare fått sin egendom förstörd och tusentals stockholmare fått sin trygghet skändad.

Nätet och nyhetsflödet fullständigt svämmar över av analyser av anledningarna till kravallerna. Men trots att så mycket har sagts är det en faktor som nästan helt lyser med sin frånvaro i debatten. Beroende på perspektiv talas det om socialt utsatta ungdomar, diskriminerade unga, invandrarungdomar, stenkastare, våldsverkare, huliganer, ligister eller kriminella. Alla dessa begrepp är könlösa, men det är inte de ungdomar som just nu vandaliserar sina egna bostadsområden.

Det verkar stå klart att det uteslutande rör sig om unga män. Så länge vi inte erkänner att det är pojkars och mäns destruktiva beteende detta handlar om så blir det svårare att lösa problemet. Med fel diagnos botas inga sjukdomar.

Om det istället uteslutande hade varit unga kvinnor som kastat stenar, krossat rutor och anlagt bränder så hade vi haft en livlig diskussion om vad det är som får unga kvinnor att ta till våld. Men nu är det ”business as usual” och vi är så vana vid det manliga våldet att vi inte ens längre ser att det är just det – manligt våld. Mäns våld kostar det svenska samhället enorma summor varje år. 80 % av alla brott begås av män. Av de som är dömda för våldsbrott är 94 % män och 6 % kvinnor.  Det är män som våldtar, slår och dödar kvinnor men också som slår och dödar andra män. Mäns våld är ett gigantiskt samhällsproblem som drabbar alla i samhället. Rädslan för mäns våld begränsar flickors och kvinnors hela liv men det är faktiskt pojkar och män som i högst utsträckning drabbas av mäns våld.

Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen. Ja förorterna som brinner är socialt utsatta, ja arbetslösheten är hög och skolresultaten låga, ja det finns ett utanförskap och ja upploppen har självklart en klassdimension. Men det är inte alla ungdomar som tar till våld. Fredrik Reinfelt ska ha en eloge för att han är en av få som har sagt rent ut att detta uteslutande handlar om ”arga unga män”. De långsiktiga lösningar som har föreslagits med satsningar på jobb och skola är självklart viktiga. Men jag önskar att vi utöver detta skulle tala mer om hur vi skapar en mer konstruktiv mansroll där vissa pojkar inte får respekt av att sätta skräck i sin omgivning och utöva våld.

Vi måste också med kraft motarbeta den antipluggnorm som sprider sig bland pojkar i flera samhällsklasser. Pojkar har nu lägre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott och så många som en fjärdedel av alla pojkar kan inte läsa och förstå krävande texter. Det är ingen högoddsare att majoriteten av våldsverkarna tillhör denna grupp. För många av dessa pojkar är satsningar på förskolan än viktigare än satsningar på skolan. Forskning visar att förskolan i ännu högre grad än skolan kan utjämna livschanser. Då måste vi se till att dessa pojkar går i förskolan. Ett uppenbart första steg är att avskaffa det direkt skadliga vårdnadsbidraget och att ge barn till föräldrar som inte arbetar samma rätt till förskolan som andra barn.

Vi behöver fler konstruktiva manliga förebilder överallt där våra barn och unga finns och satsningar på fler män i förskolor, skolor och fritidsaktiviteter är viktiga. De viktigaste manliga förbilderna är dock papporna och idag är allt för många pappor helt frånvarande och en  femtedel av alla pappor tar inte ut någon som helst föräldraledighet. Detta måste ändras! Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen.

Lämna en kommentar

Under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet

Feminister som gör skillnad i Stockholm

Glad Valborg till dig som läser det här! Så här när elden har börjat falna men fortfarande glöder sitter jag i favoritfåtöljen och tänker på brinnande feminister som gör verklig skillnad. Det finns många fantastiska feministiska förebilder i Folkpartiet och idag kom två av mina favoriter bland dem med positiva nyheter som förtjänar en kommentar.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skriver i ett blogginlägg idag om hur de genomsnittliga förskolegrupperna i Stockholm har minskat från 16,6 barn 2006 till 15,2 barn 2012. Detta står i stark kontrast till barngrupperna i S – styrda Göteborg och Malmö där barngrupperna har ökat och år 2012 var 17,6 för Göteborg och 18,1 för Malmö.

Lotta skriver att hennes korta svar på frågan om varför Stockholm klarar det som inte Göteborg och Malmö klarar är ambition.” I Stockholm öppnar vi varannan arbetsdag en ny förskoleavdelning. På Folkpartiets initiativ har vi i Stockholm även infört ett förskoletal vid nybyggnation, för att säkerställa en tillräcklig utbyggnad av förskolan i nya bostadsområden, och vi har infört tak på barngruppernas storlek. Vår medvetna satsning har lönat sig.”

Ambition är så klart inte hela sanningen. Ambition är en bra början men för att nå de resultat som Stockholm, trots en inflyttning som överskrider alla prognoser, har klarat av krävs mycket mer än så. Ambitiösa mål, långsiktiga strategier och framförallt, ett tydligt ledarskap. Många Stockholmare känner till att Lotta Edholm är skolborgarråd. Färre känner till att hon gör verklig skillnad för ett mer jämställt samhälle genom bl.a. fokus på genusperspektiv i förskolor och skolor och genom att se till att förskolan och skolan prioriteras. Ambition är bra, ett tydligt värdebaserat ledarskap är ännu bättre.

Den andra glada nyheten stod personallandstingsrådet Anna Starbrink för. Äntligen görs något konkret för sjuksköterskornas allt för låga löner! Detta är en av de feministiska frågor som jag brinner särskilt för och som jag vet att Anna Starbrink har arbetat för under en längre tid. Nu ska Stockholms läns landsting satsa 90 miljoner kronor i en riktad lönesatsning till specialistsjuksköterskor i bristyrken på akutsjukhusen. Satsningen omfattar 45 miljoner år 2014 och ytterligare 45 miljoner år 2015 vilket är ca 1 500 kronor per person och månad om den slås ut på hela målgruppen, men pengarna ska fördelas individuellt.

Anna Starbrink beskriver på sin blogg att detta är ”…en strategisk satsning på ett viktigt framtidsyrke som behöver uppvärderas”. Hon menar att satsningen är ett första viktiga steg för att stärka lönerna i en yrkesgrupp där cirka 90 procent av medarbetarna är kvinnor. ”Det är alltså en satsning för jämställdheten – men också för att hälso- och sjukvården ska kunna locka fler medarbetare i framtiden.” Jag har stor respekt för sjuksköterskornas kamp för att få 24 000 i ingångslön men jag tror att det allra viktigaste för att öka attraktiviteten i yrket är löneutvecklingen. Dagens besked var ett bra första steg.

2 kommentarer

Under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Sjuksköterskor, Sjukvård

Vi måste våga prata om snippan

Det är 2013 och vi måste våga prata om fittan läser jag på svt debatt och jag inser att det är helt rätt. Vi måste våga prata om det, om denna fantastiskt viktiga del av kvinnan, av livet, av världen. Denna fantastiskt viktiga men ack så tabubelagda del. Snippan (jag klarar faktiskt inte av ordet fitta, även om jag instämmer med artikelförfattarnas avsikt att återerövra ordet) har länge varit så tabubelagd och marginaliserad att den inte ens haft något vettigt namn.

Själv är jag uppväxt med ordet framstjärt. Smaka på ordet, framstjärt. Ord har makt och ordet framstjärt suddar på sätt och vis ut det kvinnliga könsorganet, pratar om det som om det inte fanns, som om det bara vore det som är fram på stjärten. Prova andra ord; framrygg eller kanske framvad? Det går ju bara inte! Med ordet framstjärt som enda redskap i min språkliga verktygslåda är det kanske inte så svårt att förstå att jag tyckte att det var supersvårt att prata om min snippa som ung. Som fjortonåring visste jag fortfarande inte exakt var och vad min klitoris var. Nej, jag skämtar INTE. Att skriva det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Just därför är det så viktigt att skriva.

Alla människor har rätt till sin kropp och rätt till sin sexualitet. Flickor och kvinnor är människor. Ett idiotiskt självklart påpekande tycker du (förhoppningsvis). Men i den verkliga världen så behandlas inte alltid flickor och kvinnor som människor. Detta är extra sant när det gäller sexualiteten. För gällande sexualitet så finns det två radikalt olika typer av varelser, KVINNOR och MÄN, med radikalt skilda behov. Det får vi lära oss från barnsben.

Ett av mina favoritcitat är ”feminism is the radical notion that women are people”. Tänk om vi kvinnor på samma enkla självklara sätt som (heterosexuella) män skulle ha rätten till våra könsorgan, våra kroppar och vår sexualitet. I en alldeles för stor del av världen är detta en extremt avlägsen dröm, även juridiskt. I Sverige borde vi redan vara där år 2013. Men det går långsamt och just gällande flickors och kvinnors rätt till sin sexualitet verkar det på många sätt gå åt fel håll. Allt fler unga tjejer tycker illa om sina kroppar och allt fler får ont vid samlag. Vestibulit blir ett allt större problem. Därför måste vi våga prata om snippan och om den kvinnliga sexualiteten. Även när det känns jobbigt.

Idag fyller jag 34 år. Jag är en glad, stark, passionerad småbarnsmamma. Socialliberal feminist och folkpartist. Jag älskar min kropp och är väldigt trygg i min sexualitet. Därför tycker jag att jag borde klara av att berätta det jag nu vill berätta utan att det känns jobbigt. Men det går inte. Att skriva om det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Allt som har med snippan att göra är så tabu. Vi måste ändra på det! Vi måste våga prata om snippor och om kvinnlig sexualitet. Dessutom måste vi prata mycket mer om de olika sjukdomar som bara drabbar kvinnor och därför mer eller mindre automatiskt är marginaliserade.

Så här kommer det: Jag hade vestibulit i två år. Det var hemskt! Detta var 2004 -2006 och jag hoppas verkligen att vårdens bemötande har blivit bättre på senare år. Det bemötande jag fick var under all kritik. Vården (både gynekolog och en specialistmottagning för vestibulit) verkade mest bekymrad över hur min relation skulle kunna överleva utan regelbundna samlag och skrev ut bedövningssalva (som jag slängde). Min försäkran att detta inte hade med psykologiska orsaker att göra togs inte på allvar. Ingen förklarade för mig det som jag i efterhand har förstått; att min livsstil under min MSc i Kanada med mycket stress, dålig mat och två alldeles för starka antibiotikabehandlingar skadade bakteriefloran i tarmarna och gav svampinfektioner som i sin tur gav det som kallas Vestibulit Candida. Hjälpen kom när jag fick tipset om att göra en anticandida kur. 10 dagar tog det att bli helt frisk. 10 dagar! Efter två år av besvikelser och värdelösa läkarråd som helt utgick från en stereotyp och förlegad syn på mäns och kvinnors sexualitet. Läkarråd som mer utgick från min partners (förväntade) behov än från mina, patientens behov.

Så låt oss prata om flickors och kvinnors sexualitet. Låt oss prata om vestibulit. Låt oss prata om snippan, eller fittan eller vilket annat ord som helst som du gillar och som ger dig ett fint och starkt ord för att beskriva ditt kön på det där självklara sättet som pojkar och män beskriver sina kön. Men säg aldrig, ALDRIG mer ordet framstjärt.

10 kommentarer

Under Feminism, Jämställdhet, Sexualitet, Sjukvård

På väg mot fler individuella månader i föräldraförsäkringen

Idag har alla vi som vill att Folkpartiet ska vässa sin jämställdhetsprofil vunnit en viktig seger. Idag fattade det utan jämförelse största länsförbundet, Stockholms länsförbund, beslut om att driva frågan om fler individuella månader i föräldraförsäkringen.

För mig personligen var detta den största politiska segern hittills. Det här är en av de frågor som jag har drivit hårdast sedan jag gick med i Folkpartiet och det var Liberala Kvinnor i Stockholms län (där jag är ordförande) som skrivit motionen som röstades igenom med de betryggande siffrorna 60 röster för motionen och 37 emot. Som motionär fick jag tala först och här nedan kommer mitt debattinlägg:

I Stockholms län just denna minut

Blir en man diskriminerad på sin arbetsplats för att han vill vara pappaledig i sju månader. Och en ung kvinna får reda på att hon inte fick sitt drömjobb. Hon är 30 år, har inga barn och sågs som en allt för stor risk för arbetsgivaren. Och en äldre kvinna, som har barn, har en stor klump  i magen. Hon är en av 50 % av alla kvinnor som tvingas leva på sin garantipension och hon oroar sig ständigt över hur hon ska få pengarna att räcka till.

Den här motionen har vi skrivit för dem, och för alla andra människor vars frihet begränsas av ett ojämlikt samhälle där förväntningarna är så olika på kvinnor och män.

Alla experter är överens – det är förändringar i föräldraförsäkringen och inte jämställdhetsbonusar som faktiskt fungerar. Jämställdhetsbonusen påverkar inte de olika förväntningar som finns på kvinnor och män och när chefens förväntan är tydligt uttalad så väger bonuspengar lätt.

Så låt oss göra en liten, liten förändring i världens längsta och mest generösa föräldraförsäkring. Vi vet att några väljare är emot men vi är modiga.

Vi skapar inte vår politik utifrån opinionsundersökningar. Vi är liberaler som går före och bildar opinion. Vi står upp för ett öppet Sverige när allt fler vill stänga våra gränser. Vi står upp för Europa när Europas gator brinner.

Så låt oss stå upp för en liten, liten förändring i världens längsta och mest generösa föräldraförsäkring. Det är ett litet steg för de enskilda familjerna men ett stort kliv mot ett mer jämställt samhälle.

4 kommentarer

mars 16, 2013 · 8:03 e m