Älskade bäbis,

Du får gärna komma ut nu. Nu är du klar och jag längtar efter att få träffa dig. Samtidigt kan jag förstå att du vill vänta lite, ligga kvar i det trygga mörka vågskvalpet istället för att komma ut och möta en helt ny, skrämmande verklighet. Du vet ju vad du har men inte vad du får. Men jag kan lugna dig. Du har haft en nästan ofattbar tur. Av alla hundratusentals barn som kommer att födas de närmsta dagarna kan de som har haft samma tur som du räknas i tiotal.

Du föds som medborgare i ett rikt land som har haft fred i över 200 år. Du kommer aldrig att behöva vara hungrig, aldrig att behöva frysa och du kommer aldrig att behöva arbeta hårt för att hjälpa din familj att överleva. Vår familj. Jag har också haft en nästan ofattbar tur. Efter den långa resa som din pappa och jag gjorde för några år sedan så tar jag inte längre allt det vi har för givet på samma sätt som tidigare. Varje dag känner jag en stor tacksamhet för att jag får vara mamma i ett land och i en tid när förutsättningarna för att jag ska kunna ta hand om dig på det sätt som jag vill är så fantastiska.

Din pappa och jag kommer att turas om att vara hemma med dig i ett och ett halvt år. Under den här tiden finns det mängder av roliga och utvecklande aktiviteter för dig som vi, helt gratis, kan ta del av. Sedan kommer du att börja förskolan, förhoppningsvis samma förskola som din storebror Alexander går på. Jag känner mig helt trygg med att du kommer att älska förskolan, de suveräna pedagogerna, lekarna, kompisarna. Du kommer att lära dig massor där, utan att du ens kommer att märka att du lär dig saker. Om du är någon gång skulle bli sjuk så kan din pappa och jag stanna hemma från jobbet och ta hand om dig, och om du skulle bli allvarligt sjuk så är vården bland den bästa i världen.

Nu medan jag går och väntar på dig så tänker jag med stor ödmjukhet och tacksamhet på vilken ofattbar tur vi har.  Visst finns det massor som kan bli bättre, även här, i Stockholm, i Sverige. Jag lovar att kämpa för att göra de sakerna ännu lite bättre. Men du kan lugnt komma ut nu. Jag har den fantastiska förmånen att ärligt kunna lova dig att jag kommer att kunna hålla dig varm, mätt och trygg.

2 kommentarer

Under Barn, Föräldraförsäkringen, Förskolan, Mänskliga rättigheter, Sjukvård

Att föda med doula

Nu har jag fått frågan från många håll vad en doula är för något och varför det är så viktigt för mig att föda med doula. Därför kommer här ett blogginlägg som jag skrev till min doula Cecilias blogg efter att jag hade fött Alexander:

Jag kom i kontakt med begreppet doula när jag gjorde research på nätet om förlossningar. Jag ville föda vaginalt, spricka så lite som möjligt och inte avsluta förlossningen med sugklocka eller tång. Jag är något av ett kontrollfreak och läste en massa statistik över förlossningar. Till min förvåning verkar det inte finnas något samband mellan profylax som ju väldigt många använder och positiva förlossningsförlopp. Däremot hittade jag studier som visar på starkt positiva resultat med doula, något jag aldrig hade hört talas om innan. Min man och jag frågade runt mycket efter doulor som kunde rekomenderas och Cecilias namn nämndes från flera olika håll. Vi träffade Cecilia för en fika och blev direkt övertygade om att hon var rätt person. Cecilia verkade varm, seriös och hon utstrålar massor av positiv energi.

Cecilia kom hem till oss för en lång genomgång av hur vi ville ha vår förlossning och visade oss flera olika smärtlindrande positioner som vi tränade på tillsammans. Genom Cecilias stöd och även den fantastiska kursen ”föda utan rädsla” kände vi oss trygga inför förlossningen, och framförallt kände vi att vi var ett team, att förlossningen var något vi skulle göra tillsammans.

När väl värkarna satte igång på nyårsaftons morgon så ringde vi till Cecilia som kom hem till oss precis när värkarna började bli smärtsamma på riktigt. Snabbt var jag inne i ett värkarbete med bara några minuters mellanrum mellan värkarna och min man och Cecilia hade ett heltidsjobb båda två med att stötta. Jag använde tekniken från föda utan rädsla och i de flesta värkarna höll både min man och Cecilia i mig. Det intressanta var den enorma smärtlindrande effekten deras beröring innebar. De (väldigt få) värkar jag tog helt själv gjord mycket ondare, när jag fick stöd från en av dem gav det god smärtlindring och när jag fick hjälp från båda så gjorde det klart mindre ont. Jag hängde över min man och hade hans kind emot min och Cecilia kunde massera mitt ryggslut etc.

Cecilias närvaro lugnade oss båda men innebar framför allt att min man kunde vara ett mycket bättre stöd för mig än vad han hade varit utan Cecilias coaching. När det kändes som att mina höfter skulle explodera utåt (vilket de nog gjorde lite) så visade Cecilia exakt hur han skulle göra för att hålla ihop mina höfter och minska smärtan. Hon höll kontakten med BB, skapade en lugnande atmosfär med belysning och värmefläkt, ordnade dricka och guidade oss hela tiden i förlossningsförloppet. Tack vare Cecilia kunde vi stanna kvar hemma längre än vad vi annars hade vågat vilket var väldigt positivt för mig.

Efter fyra timmar hemma alla tre så åkte vi in till Södra BB där Cecilia fortsatte att coacha men på ett sätt som inte alls störde barnmorskan eller inkräktade på hennes roll. I utvärderingssamtalet efter förlossningen öste barnmorskan beröm över Cecilia och talade om att jag hade ovanligt höga nivåer av smärtlindrande endorfiner tack vare det fina teamwork vi hade alla tre. Men tillbaks till förlossningen; mot slutet blev det lite dramatiskt då vår sons hjärtljud gick ner. En läkare kom och de förberedde för sugklocka vilket ju var det jag varit rädd för! Men tack vare det stöd jag hade fått så hade jag tillräckligt med krafter kvar för att snabbt kunna krysta fram vårt barn som kom ut med navelsträngen runt halsen. Jag känner väldigt starkt att Cecilias stöd inte bara gav mig och min man en bättre förlossningsupplevelse utan även var en starkt bidragande orsak till att allting gick så bra.

Lämna en kommentar

Under Förlossningsvård, Sexualitet, Sjukvård

Jag är trött på att vara slagträ i debatten om förlossningsvården

Nu börjar det igen – mediedrevet om den akuta situationen i Stockholms förlossningsvård. Aftonbladets Eva Franchell tar till brösttoner och skriver att den trygga kvinnosjukvården sakta men säkert har monterats ner. Bristen på barnmorskor är akut skriver hon och som bevis för hon fram Maria Norlins berättelse från en tidigare artikel i Aftonbladet utan att nämna att Maria Norlin födde barn den 8 november förra året! Ett CTG-rum med utbildad barnmorska blir till ett ”vilorum på stan”.

Mediebilden som målas upp är en förlossningsvård i kris där kvinnor inte får plats någonstans och tvingas åka långt utanför länet eller till och med föda barn på toaletter. Nu i februari är situationen extra kritisk då 60 barnmorskor saknas. Det är skandal, experimentverkstad eller total ansvarslöshet av landstinget beroende på vilken av alla artiklar som man läser. Vad är det då Stockholms läns landsting har gjort som är så förfärligt? Jo man har gett tillstånd till öppnandet av en ny förlossningsklinik, BB Sophia, som öppnar den tredje mars och kommer att kunna ta hand om 4000 förlossningar per år. Kritiken har varit stenhård, framförallt emot att en stor del av rekryteringen till BB Sophia har skett från andra förlossningskliniker i Stockholm. Jag har lite svårt att bli upprörd över att hårt arbetande och i mitt tycke ej tillräckligt välbetalda kvinnor plötsligt får 4000-5000 kr mer i månaden hos en privat utförare. Jag blir glad när landstinget kontrar med en riktad löneökning till barnmorskor.

Men självklart oroas jag av alla katastroflarmen. Mitt beräknade förlossningsdatum är den 6 mars. Två av mina närmsta vänner ska föda barn inom någon vecka. Tidningsartiklarna om en förlossningsvård i kris stressar oss och skapar en stor oro i en situation när det vi verkligen behöver är trygghet och lugn och ro. Vi är pålästa och vet att rädsla och stress är farligt, att det kan göra förlossningen mer utdragen och öka risken för komplikationer både för oss själva och våra barn. Därför gör Eva Franchell och andra journalister som skriver om förlossningsvården i Stockholm på ett osakligt och sensationsartat sätt mig förbannad.

Ja, under de närmsta veckorna när BB Sophias barnmorskor utbildas så kommer bemanningen i Stockholms förlossningsvård att vara ansträngd. Detta är dock tillfälligt och situationen är inte unik utan liknar läget under semestermånaderna. För att hantera barnmorskebristen i februari har landstinget avsatt extra pengar och förlossningsklinikerna får en bonus på 1000 kronor för varje förlossning de tar. Hälften av alla barnmorskor arbetar deltid så det är ju inte alls omöjligt att lösa det akuta läget genom att de barnmorskor som vill tjäna extra pengar tar extrapass.

Det finns massor som kan bli bättre i förlossningsvården. I ett tidigare blogginlägg beskriver jag lite av det jag vill förändra. Fler sådana inlägg kommer.  Men ikväll nöjer jag mig med att konstatera att verkligheten är att Stockholms län är en av de tryggaste platserna i världen att föda barn på, att 91 % av alla kvinnor i Stockholms län får komma till den klinik de har valt och att över 99 % får föda barn i Stockholms län. Debatten om förlossningsvården är mycket viktig men de överdrivna katastroflarmen skapar en stor onödig oro. Sluta att använda mig och mina höggravida medsystrar som slagträn i debatten!

Lämna en kommentar

Under Förlossningsvård, Jämställdhet, Sjukvård

Bygg ut äldreomsorgen

Omsorgen om våra äldre är en fråga som berör de allra flesta. Alla kommer vi en dag att bli äldre och de allra flesta av oss har familjemedlemmar eller släktingar som har hemtjänst eller bor på ett äldreboende. Det är hemskt att läsa om hur många äldre nekas plats på äldreboende och istället känner sig som fångar i sitt eget hem.

Fram till år 2040 beräknas andelen äldre i befolkningen öka med 30 procent vilket ställer stora krav på en utbyggnad av äldreomsorgen. Men istället för att bygga ut har vi skurit ner. Sedan 2001 har var fjärde plats i äldreboendet, 30 000 äldreboendeplatser försvunnit. Denna minskning har inte kompenserats av ökad hemtjänst, sett till antalet hjälptimmar.

Detta är inte minst problematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnor är i majoritet i den äldre befolkningen på grund av en äldre livslängd. Kvinnor är också klart överrepresenterade bland personalen i vården. Slutligen så är det kvinnor som tar det största ansvaret för äldre familjemedlemmar.

När det har blivit allt svårare att få en plats på ett vård- och omsorgsboende har anhörigomsorgen ökat drastiskt. 360 000 personer i förvärvsarbetande ålder hjälper en anhörig dagligen eller flera gånger i veckan. Ca 100 000 personer, en stor majoritet kvinnor, har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Detta är ett gigantiskt jämställdhetsproblem som det pratas alldeles för lite om.

Vi talar ofta om en välfungerande barnomsorg som en förutsättning för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på lika villkor. Nu är det dags att inse att samma sak även gäller för äldreomsorgen.

 

Stora delar av texten kommer från en artikel som jag fick publicerad i veckans nummer av tidningen NU

 

1 kommentar

Under Äldreomsorg, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Förlossningsvård på liv och död

Jag ligger på en sjukhusbrits och gråter. Känslorna svämmar över och blir till stora tårar som rullar ner för mina kinder. Tårar av glädje, tacksamhet och lättnad. Allt ser bra ut! På skärmen ovanför mig ser jag det liv som växer inuti mig och som sparkar med armar och ben och plötsligt stoppar in tummen i munnen. Om allt går som det ska så blir det ett barn i början av mars, en lillebror till Alexander.

Varannan minut dör en kvinna någonstans i världen till följd av graviditetsrelaterade komplikationer. För mig, som har den stora turen att få föda barn i Sverige, är risken att jag dör i mars 1 på 14 100. För kvinnor i Kongo är risken 1 på 13. Varje år dör fler människor, kvinnor och spädbarn, på grund av bristande mödravård än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Problemet är troligen ännu större än den officiella statistiken visar. Ny forskning visat exempelvis att mödradödligheten i Sverige är 64 % högre än vi tidigare har trott. Sverige har en stor uppgift att vara en stark röst i världen i kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Som ett av världens säkraste länder att föda barn i är Sverige ett föregångsland. Men även här finns stora förbättringar att göra. Under min första graviditet upplevde jag att ju större min mage blev, desto fler ville berätta om sina förlossningar. Det var djupt skakande att höra att så många av mina vänner och kollegor har haft traumatiska förlossningsupplevelser. Det var berättelser om stressade barnmorskor, om narkosläkare som aldrig kom med den utlovade epiduralen, om känslor av ensamhet och övergivenhet, skräck och panik.

I Sverige år 2013 uppvisar var tredje barnmorska tecken på utbrändhet och lika många funderar på att lämna yrket. Nästan varannan kvinna som fött vaginalt får någon form av komplikationer och över fyra procent, betydligt fler än i övriga nordiska länder, får så svåra bristningar att deras ändtarmsmuskel skadas. Det vill jag ändra på! Jag kandiderar i provvalet till Stockholms läns landsting och förlossningsvården är min hjärtefråga.

Jag vill utveckla förlossningsvården med fokus på att skapa en trygg och positiv upplevelse för den födande kvinnan och att reducera förlossningsskadorna. Dessa två saker hänger ihop. De flesta förlossningar blir enklare och säkrare om den födande kvinnan känner sig trygg och kan slappna av trots smärtan. Stress och oro kan istället förlänga och försvåra förlossningen. Att lyckas slappna av under intensiv smärta – timmar, ibland dagar, i streck- är en enorm prestation som för de allra flesta kvinnor kräver hjälp av olika andnings- och avslappningstekniker, smärtlindring och framförallt trygga stödpersoner och barnmorskor. Födande kvinnor måste få känna sig starka, inte maktlösa och deras individuella behov och önskemål måste tas på allvar.

Jag vill att alla kvinnor i Sverige själva ska få välja om de vill föda vaginalt eller med kejsarsnitt, att antalet förlossningsplatser ska byggas ut och att barnmorskornas arbetssituation ska förbättras. Jag vill också se en utredning av hur en större integrering av doulor i förlossningsvården kan se ut och jag vill att landstinget ska subventionera evidensbaserade förberedelsekurser.

Själv ser jag fram emot min förlossning. Jag kommer, precis som förra gången, att föda med en närvarande partner, en doula och med hjälp av den fantastiska tekniken ”föda utan rädsla”. När jag födde Alexander kände jag mig trygg, stark och stolt. Så vill jag att alla födande kvinnor ska få känna. Det vill jag kämpa för i landstinget.

Det här blogginlägget kommer från en krönika i tidningen NU nr 43 som publicerades idag, den 24 oktober.

bild (1)

9 kommentarer

Under Förlossningsvård, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Sexualitet, Sjukvård

Kryssa Cecilia Elving till landstinget

På söndag startar provvalet till landstinget för Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar och detta är mina viktigaste frågor:

Alla ska ha rätt till lika god vård oavsett vem man är eller vilket kön man har. I Sverige år 2013 är det fortfarande inte självklart. Det vill jag ändra på! Min vision är en jämställd och jämlik vård i världsklass som ser individen. Jag tror på fler förebyggande insatser, läkande vårdmiljöer, god och näringsriktig mat och kultur i vården. 

Min hjärtefråga är förlossningsvården där det finns mycket kvar att göra för att skapa större trygghet och för att förhindra förlossningsskador. Jag vill bygga ut förlossningsvården, utreda en större integrering av doulor i vården och se till att partnern alltid får stanna kvar under hela vårdtiden.

Med ett ständigt växande Stockholm behöver vi storsatsa på kollektivtrafiken för miljön och för vår hälsas skull. Långa pendlingstider försämrar människors livskvalitet och innebär enorma samhällsekonomiska förluster.

Vi behöver inte antingen eller utan både och; både en kraftigt utbyggd tunnelbana och mer spårväg som binder samman staden på tvären. Jag vill att det ska bli enklare och säkrare att cykla och att kombinera cykling med andra färdsätt och jag vill värna skärgårdstrafiken och utveckla pendelbåtstrafiken. För att de investeringar som krävs ska vara möjliga måste staten bidra med 50 % och pengarna från trängselskatten måste stanna i Stockholm.

Kryssa Cecilia

Varför jag tror att just jag skulle kunna göra ett bra jobb i landstinget har jag överlåtit åt tre referenspersoner att berätta. Detta hittar du under fliken Landstinget 2014 (längre ner efter den info som även finns i detta blogginlägg).

Till dig som har rösträtt: jag skulle bli mycket glad för din röst! Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor eller om du vill ha min provvalsbroschyr hemskickad. Maila mig på cecilia.elving@folkpartiet.se. Till dig som inte har rösträtt: håll tummarna för mig!

/Cecilia Elving

Lämna en kommentar

Under Folkpartiet, Miljö, Sjukvård, Trafik

Kriminalisera sex utan samtycke

I fredags friade Svea hovrätt sex tonårspojkar som i tingsrätten dömdes till grov våldtäkt på en 15- årig flicka. Trots att flickan befann sig i ett mörkt och tidvis låst rum, att henne mobil stals och att hon var ensam med sex för henne helt okända killar som stod i kö för att ha samlag med henne så ansåg inte rätten att hon var i ett hjälplöst tillstånd. Att hon grät, försökte klä på sig och flera gånger sa nej räcker inte eftersom killarna inte använde våld. Som domaren i fallet beskriver: Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.

Domaren sammanfattar väl det som är huvudproblemet med svensk sexualbrottslagstiftning: ett nej är inte ett nej. Lagen säger inte att ett nej ska respekteras utan ser våldtäkt som ett misshandelsbrott där en person aktivt måste göra motstånd för att freda sig och våldtäkt ska bevisas genom fysiska skador och sönderrivna kläder.  Forskning visar att många offer inte alls gör fysiskt motstånd utan istället reagerar på övergrepp med så kallad ”frozen fright”. Den 15-åriga flickan berättar om sin reaktion på övergreppen i en intervju i Aftonbladet i lördags: ”jag var rädd och sa nej, med de här killarna lyssnade inte… Jag skulle vilja fråga (domaren): Om du var en tjej som jag och hade 6-7 killar emot dig, skulle du våga stå upp och försöka slå dem? Eller skulle du göra som jag: säga nej, och sedan blunda och vänta på att det är över?”.

Om den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 juli i år hade varit tillämpbar så är det troligt att just det här fallet hade dömts annorlunda. I den nya lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation” och om åklagaren hade lyckats visa att 15-åringen var ”allvarligt rädd” så hade killgänget kunnat dömas. Men huvudproblemet med lagen: att en kvinnas kropp ses som tillgänglig för sex så länge hon inte gör aktivt motstånd har inte ändrats. Skillnaden är bara att det blir några fler situationer där domstolarna kan bortse från kravet på våld och skador för att kunna döma för våldtäkt.

Det är dags att Sverige får en modern jämställd sexualbrottslagstiftning som utgår från att det är kriminellt att ha sex med någon mot dennes vilja. Regeringens egen utredare föreslog år 2010 att en samtyckesreglering ska införas i lagen. En samtyckesreglering skulle vara en kraftfull markering att skillnaden mellan sex och ett brott går vid ömsesidighet. Huvudinvändningen mot en sådan paragraf: att bristande samtycke är svårt att bevisa, faller på sin egen orimlighet. Det finns mängder av brott som är svåra att lagföra men det är självklart inget argument för att de skulle vara lagliga. Det viktigaste argumentet för en samtyckesreglering är inte heller fler fällande domar utan färre övergrepp. Ett nej måste betyda nej.

Det här blogginlägget kommer ifrån en artikel som jag fick publicerad i tidningen NU igår. Jag vill även rekommendera Erica Närlinges och Anna Mårtenssons blogginlägg om fallet.

5 kommentarer

Under Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet, Sexualitet

Olagligt register över romer ett knytnävsslag i magen

Nynazister marscherar åter på våra gator runt om i Europa och i valet i maj kommer vi ofrånkomligen att få in nazister i vårt Europaparlament. Vidriga ord som jag länge trott tillhörde en mörk, svunnen tid kastas åter mot judar och romer men idag även mot muslimer.  I den globala krisens spår breder en värderingskris ut sig och det är med djup sorg som jag konstaterar att mänskliga rättigheter idag på allt för många håll runt om i Europa går bakåt. Förtryck av romer, förföljelse av homosexuella, förvägrande av den grundläggande rätten till sin egen kropp för kvinnor. Listan på brotten mot mänskliga rättigheter i Europa kan göras lång och att situationen är än värre på många andra ställen i världen är verkligen ingen tröst.

Idag känns det extra tröstlöst. Nyheten att svenska poliser har kartlagt tusentals romer i ett hemligt register träffar som ett knytnävsslag i magen.  Ju mer som framkommer om det olagliga registret desto värre framstår det. Totalt innehåller registret enligt uppgift 4029 människor spridda över hela Sverige och kanske värst av allt – över tusen av de registrerade är barn. Att svenska poliser år 2013 registrerar helt ostraffade personer enbart baserat på etnicitet känns helt sanslöst. Det är, som väl är, olagligt, men även djupt oetiskt och fullständigt oacceptabelt.

Nu är det avgörande att vi får en ordentlig utredning av vad som har hänt. Sverige har en lång mörk historia gällande behandlingen av romer som har diskriminerats, förföljts, tvångsinventerats och tvångssteriliserats. I Sverige år 2013 lever romer i ett fullständigt oacceptabelt utanförskap med upp till 80 % arbetslöshet. Att romer grovt diskrimineras i Sverige år 2013 visas med all (o)önskvärd tydlighet av Skånepolisens olagliga register. Det är viktigt för oss att komma ihåg när vi med rätta kritiserar EU-länder som Ungern, Bulgarien och Rumänien för deras ännu mer allvarliga diskriminering av romer.

Jag beklagar att regeringen beslutade om en vitbok om de övergrepp romerna drabbades av under 1900-talet i Sverige snarare än en sanningskommission som Delegationen för romska frågor föreslog. Jag hoppas ändå mycket på att vitboken ska ge nödvändiga kunskaper och en lika nödvändig debatt. Om det kan komma något positivt ur dagens sanslösa nyhet om olaglig registrering av romer på etnisk grund så är det att registret tydliggör att antiziganismen lever och frodas även i Sverige år 2013.

2 kommentarer

Under Intergritet, Mänskliga rättigheter, Rättssäkerhet

Valfrågorna vi saknar

För att engagera i valrörelsen behöver Folkpartiet utgå ifrån liberala visioner snarare än alliansens propositioner skriver jag och  Karin Karlsbro i tidningen NU idag. I artikeln efterfrågar vi bl.a en skarpare miljöprofil och att Folkpartiet lyfter  äldrefrågorna i valrörelsen.  Här kommer artikeln i dess helhelt:

bild NU

Efter att ha lyssnat på Jan Björklund och de andra liberala statsråden under Stockholmskonferensen i söndags, står det klart vilka frågor Folkpartiet kommer att driva i valrörelsen. Att det blir fokus på skola, integration och jämställdhet är utmärkt och helt naturligt med tanke på vilka ansvarsområden Folkpartiet har i regeringen. Skola, integration och jämställdhet är avgörande framtidsfrågor som berör väljarna.

Men vi reflekterar samtidigt över hur vår retorik lätt fastnar i vad som redan har åstadkommits. För att Folkpartiet ska engagera väljarna måste vi kommunicera på ett sätt som utgår ifrån liberala visioner snarare än alliansens propositioner.

Vi vet att det är svårt att nå ut med budskap. Vi inser begränsningen i hur många frågor som kan drivas på en och samma gång. Utmaningen handlar därför i hög grad om att formulera en berättelse och låta olika politikområden växa ihop till en vision som blir starkare och kraftfullare än att rada upp tre frågor separat.

Låt oss ta några exempel: Äldrefrågor och jämställdhet. Kvinnor är i majoritet i den äldre befolkningen och det är främst kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen. Av dem som vårdar anhöriga är de flesta kvinnor. En forskningsrapport från 2012 visar att ca 100 000 personer, en stor majoritet kvinnor, har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Detta rimmar illa med arbetslinjen. Vi pratar ofta om en god barnomsorg som en förutsättning för framförallt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på lika villkor. Men samma sak gäller äldreomsorgen. För att få ekvationen att gå ihop är förstås invandring en framgångsfaktor för Sverige som välfärdsnation. Och en integration som leder till att människor får jobb är avgörande när vården och omsorgen efterlyser personal.

Miljöfrågorna lyste helt med sin frånvaro underJan Björklunds annars inspirerande tal i söndags. På en direkt fråga om miljöpolitiken nämndes dessvärre bara kärnkraften. Jan Björklund ansvarar själv för det område inom regeringen som rymmer nyckeln till lösningarna på klimat- och miljöproblemen. Genom ny kunskap, forskning och framsteg lägger vi grunden för hållbara transportsystem och energiproduktion. Det fick Obama se när han besökte Stockholm och KTH.

Låt oss inte hamna i samma defensiva hållning som under förra valrörelsen där vi ständigt blev anklagade för att ha kärnkraften som enda miljöfråga. Ny kunskap på miljöområdet är även viktig för Sveriges konkurrenskraft. Låt miljön och äldrefrågorna få plats i den liberala berättelsen och visionen om Sverige. Det kommer att gynna Folkpartiet i valrörelsen.

Cecilia Elving, Ordförande Liberala Kvinnor Stockholm

Karin Karlsbro, Ordförande Gröna Liberaler

Lämna en kommentar

Under Äldreomsorg, Folkpartiet, Jämställdhet, Miljö, Uncategorized

Cecilia Elving 2014

Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma sina liv och vårt samhälle. Så ser det inte ut idag. Därför kandiderar jag i Folkpartiets provval till riksdagen, och senare i höst i provvalet till Stockholms läns landsting.

Jag vill arbeta för jämställda löner, för ett jämställt föräldraskap och för att pojkar ska frigöras från destruktiva och begränsande vålds- och antiplugg- normer.  Här på min blogg kan du läsa mer om mig och mina viktigaste politiska frågor. Jag hoppas på ditt förtroende i provvalet till riksdagen. Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor: cecilia.elving@folkpartiet.se.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet