Cecilia Elving

Jag är så glad över det enorma engagemang för kvinnors rättigheter som den gripande dokumentären om Josefin Nilsson har skapat. Josefins berättelse är en av tusen andra berättelser om trasiga kroppar, brutna revben och om kvinnor som har fått sina liv förstörda. Våldet mot kvinnor är vårt samhälles skamfläck. Maria Arnholm och jag skrev en artikel i Dagens Samhälle förra veckan om att våldet måste upphöra och att det ska vara förövaren – inte offret – som berövas sin frihet.

Engagemanget och ilskan som dokumentären om Josefin har skapat behövs. I onsdags presenterade Amnesty en rapport där de kommer med svidande kritik mot Sveriges sätt att hantera våldtäkter. Rapporten visar på stora brister i polisens arbete. Våldtäktsutredningar nedprioriteras, förhör med misstänkta gärningsmän dröjer och ibland hålls inga förhör överhuvudtaget. Detta leder till att många utredningar läggs ner och enligt BRÅ är det bara 7 % av alla anmälda våldtäktsärenden som leder till rättegång. Det är helt oacceptabelt! Den kroppsliga integriteten är okränkbar. Försvaret av kvinnors trygghet är helt självklar och själva grunden för kvinnors självbestämmande och möjlighet att förverkliga sina drömmar.

När jag läste på Queen´s University i Kanada så skrev jag en uppsats om våldtäkter. Det var otroligt jobbigt. När jag, på allvar, började prata om ämnet så berättade flera nära vänner att de hade blivit våldtagna. En hade blivit våldtagen av sin allra bästa killkompis, den man hon litade på allra mest. En annan hade, under flera års tid, blivit våldtagen och fysiskt och psykiskt misshandlad av sin fästman. När stressen till slut gjorde att hon tappade det mesta av sitt hår så flydde hon, både förhållandet och landet. En tredje blev våldtagen av en bekant på deras dejt. Plötsligt såg jag händelser och berättelser från tonårsåren i nytt ljus. Våldtäkt och våld kom nära. Obehagligt nära.

Jag skrev min uppsats om våldtäkt för 17 år sedan. Sedan dess har det hänt väldigt mycket. Och ändå inte. Lagstiftningen har skärpts och vi har äntligen fått en lagstiftning baserad på samtycke. Det är fantastiskt viktigt och jag är stolt över att jag är en av dem som var med och drev igenom frågan i mitt parti. Men samtidigt har det hänt alldeles för lite. Det är helt oacceptabelt att våldtäktsutredningar ständigt nedprioriteras och på sikt är det helt förödande för kvinnors tilltro till rättsväsende och polis. Rättsväsendet måste ha rätt resurser och rätt kunskap för att utreda sexualbrott. Men framförallt måste dessa, mycket allvarliga, brott mot kvinnor prioriteras. Våld och övergrepp mot kvinnor måste upphöra. Det räcker nu.

Ordförande, ledamöter, åhörare

Det känns roligt och ärofyllt för mig att få inleda den viktiga kulturdebatten. I en tid när högerpopulister och extremister runt om i världen vill bygga murar mellan människor så behövs kulturen mer än någonsin för att öka förståelsen och bygga broar.

Det gör vi genom att stödja det rika kultur- och föreningslivet i Stockholmsregionen och genom att bidra till goda vårdmiljöer, genom kultur för barn och unga och genom att finansiera ett konserthus och en filharmonisk orkester i världsklass – och mycket annat.

Det här är en tid när det känns extra meningsfullt att vara nominerad som kulturnämndens ordförande.

För oss liberaler är kulturpolitikens viktigaste uppgift att stärka individen. I mötet med kvalitetskultur så växer man som människa. Bildningsresan är den vackraste och mest bestående resa en människa kan göra. Vissa talar om kultur som något perifert, som en lyx för överklassen. Inget kunde vara mer fel.

Min farmors mamma födde 18 barn. När min mormors man dog i tyfus var hon under mer än ett år tvungen att lämna bort sina barn. Mina mostrar, som precis förlorat sin pappa, blev separerade från sin mamma och även från varandra eftersom ingen av de fattiga grannarna i Småland klarade att ta hand om båda flickorna. Mina mor- och farföräldrars bildningsresa, med kulturens kraft och en stor portion hårt arbete, har lagt grunden för den klassresa som min familj har gjort. Mina föräldrar fick ett helt annat liv. Och de var båda de första i sina familjer att ges möjlighet till högre utbildning.

Jag nämner min familj för att deras berättelse också är berättelsen om Sverige och den fantastiska klassresa som Sverige har gjort. Från djup fattigdom till välstånd. Det är en berättelse om bildningsresor med hjälp av studiecirklar, folkskolor, strävsamhet och en stark bildningstradition. Ett gott liv – för såväl den enskilda individen som för samhället i stort – förutsätter tillgång till konst och kultur. Att säkra allas och framförallt barns och ungas tillgång till kultur har stor betydelse för Stockholmsregionens attraktivitet och utveckling.

Den blågröna koalitionens budgetförslag prioriterar tydligt barn och unga. Det är viktigt. Liberal kulturpolitik står upp för varje barns frihet att växa. Och kompenserar för våra olika uppväxtvillkor. Jag vill att alla barn i Stockholmsregionen ska ha samma tillgång till bildning, konst och kultur som mina barn har. Bildningsresan är den vackraste och mest bestående resan av alla.

Jag yrkar bifall till den landstingsstyrelsens budgetförslag.

Under landstingets budgetfullmäktige den 11-12 december så valdes jag till ordförande i kulturnämnden. Det här talet var mitt första i den nya rollen.

Jag kandiderar till landstinget eftersom jag vill vara med och göra skillnad. Jag brinner för en trygg och jämlik vård, utan krångel och köer.

Mer tid med läkaren, mindre tid i väntrummet.
Alla ska välja sin egen fasta husläkare som tar ansvar och samordnar vården.

Högre lön och bättre villkor för sjuksköterskor.
Arbetsmiljön är vårdens största utmaning. Bättre villkor och fler specialistsjuksköterskor öppnar vårdplatser och kapar vårdköer.

Kvinnor och män ska ha lika bra vård.
I Sverige år 2018 är det fortfarande inte självklart. Det vill jag ändra på! Brinner särskilt för förlossningsvården. Är stolt över att förlossningsskadorna har minskat med 35 % sedan 2014 men inte nöjd. Det finns mer att göra!

Klimatet kan inte vänta.
Satsa på kollektivtrafiken och ställ hårda miljökrav vid upphandlingar. Stockholms läns landsting ska vara en aktiv part i kampen mot klimathot och miljöförstöring.

Trygg och modern vård, på dina villkor.
Modernisera vården! Smarta e-tjänster för patienterna. Slut på IT-krångel för personalen. Du ska kunna välja hur vården möter dig – digitalt när det är möjligt, fysiskt när det behövs.

Tidig hjälp vid psykisk ohälsa.  Det ska bli enklare att träffa en psykolog i skolan, på nätet, ungdomsmottagningen eller vårdcentralen. Oro och ångest ska tas på allvar, oavsett ålder, och vi ska bekämpa den ofrivilliga ensamheten. Unga som mår psykiskt dåligt ska enkelt hitta hjälp, både på mottagningen och i mobilen.

Jag kom in i landstinget 2014 och jag vet att det går att göra skillnad!  Nu ber jag om ditt förtroende och din röst.

Till dig som gång på gång vandaliserar mina valaffischer genom att klistra på monopolpengar:

Jag gissar att du försöker säga att jag är en hjärtlös kapitalist som bara bryr mig om pengar? Det stämmer att jag tycker att pengar är enormt viktigt. Jag upprörs över att det i snitt skiljer 3,6 miljoner kronor mellan svenska kvinnors och mäns livslöner.  Jag blir förbannad över att hälften av alla svenska kvinnor riskerar att bli fattigpensionärer. Jag blir rasande över att kvinnors arbete ständigt nedvärderas och underbetalas. Jag vill införa rätt till heltid i offentlig sektor och höja sjuksköterskornas löner.

Jag undrar om du hade kladdat på mina affischer om du hade vetat om att jag har bekostat dem själv och att jag har satt upp dem själv (med hjälp av familj och vänner)?  Om du hade förstått vilket arbete det innebär att sätta upp dem? Om du hade sett mig kämpa med affischerna med min fem månaders bebis i bärselen på magen?

Mina valaffischer står för en dröm, en förhoppning om att kunna komma in i landstinget för att göra skillnad i frågor som jag brinner för.  Som en mer jämställd vård.  Som en bättre förlossningsvård. Sluta kladda på min dröm!

PS. Adressen till min blogg står på valaffischerna. Här kan du skriva kommentarer och här hittar du även min epostadress. Kontakta mig! Jag kan gärna ses och diskutera med dig. Kanske har vi mer gemensamt än du tror? DS.

Nu har Liberala Kvinnor i Stockholms läns valfolder äntligen kommit. Här är vårt budskap:

Sverige är inte ett jämställt land. Det vill vi ändra på! Den 14 september är det val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. I den här foldern presenterar Liberala Kvinnor Stockholm stolt våra feministiska kandidater som kämpar för jämställda löner, ett jämställt föräldraskap och ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor.

Liberala Kvinnor är Folkpartiets kvinnoförbund. I vårt Sverige har kvinnor och män lika makt och möjligheter. För att det ska bli verklighet behöver vi fler kvinnor där makten är och fler män där barnen är.
Din röst spelar roll – kryssa en liberal feminist den 14 september.Min 2,5 åriga son tog upp foldern och sa förtjust ”där är mamma”. Så pekade han på jämställdhetsminister Maria Arnholm och sa ”där är mammas kompis” och på EU-minister Birgitta Ohlsson och sa ”där är mammas andra kompis. Mamma har fina kompisar”. Word! Fina, kloka, kompetenta kompisar som kämpar för att göra den här världen lite bättre. Sverige behöver mer feminism men inte mer socialism.