Category Archives: Socialdemokratin

Horribelt dålig hantering av Omar Mustafa från S

Den senaste veckan har jag med en stor klump i magen följt drevet mot Omar Mustafa. Jag träffade Omar under några år i mitten av 2000-talet när han var engagerad i Sveriges Unga muslimer och jag bl.a. arbetade med att försöka blåsa liv i Sveriges Muslimska Scouter. Då uppfattade jag Omar Mustafa som en oerhört begåvad, varm och engagerad person som det var enkelt att samarbeta med.

Så jag har läst mediarapporteringen om Omar Mustafa med stigande förvåning och med en klump i magen. Under förra veckan växte och växte klumpen allt eftersom mediadrevet tilltog. För det som började med högst berättigad kritik från Expo av inbjudandet av antisemitiska och homofoba föreläsare urartade snabbt till ett osakligt mediedrev som beskyllde Omar för kvinnofientliga, homofoba och antisemitiska åsikter. Självklart måste en medlem av Socialdemokraternas partistyrelse stå upp för S värdegrund. Jag vet alldeles för lite för att kunna uttala mig om Omar Mustafas politiska åsikter och värderingar och om huruvida valet av honom till S partistyrelse var klokt eller oklokt.

Det jag däremot känner mig helt trygg i att säga är detta: Socialdemokraterna har hanterat Omar Mustafas utnämning till suppleant i deras partistyrelse horribelt dåligt. De har skött detta så genom-uselt att jag saknar ord. Till att börja med verkar hela valprocessen med namn som slängs in i elfte timmen oproffesionell och kaotisk. Men det som verkligen, verkligen gör mig upprörd är den totala bristen på ledarskap och krishantering när kritiken mot Omar Mustafa väl briserade. Hur kan man bara lämna en 28-årig nyinvald ledamot (suppleant) till sitt öde att själv försöka ta sig i land torrskodd mitt i ett stormande mediedrev? Hur kan en man som gör anspråk på att vilja bli statsminister helt försöka undvika ansvar och bara hänskjuta allt till Stockholms arbetarkommun? Och hur kan ordföranden i Stockholms arbetarkommun avsätta en ledamot (suppleant) som kongressen har valt?

Egentligen borde jag väl vara skadeglad. För Folkpartiet och alliansen är det ju på sätt och vis goda nyheter att Stefan Löfven har visat prov på uselt ledarskap under hans första kris. Att socialdemokraterna kan ha förlorat tiotusentals muslimska röster. Att socialdemokratin framstår som förvirrad och oproffesionell.

Men jag känner ingen skadeglädje. Konsekvenserna av den usla hanteringen av Omar Mustafa är alldeles för allvarlig för att det ska kunna finnas minsta skäl till glädje. Omar Mustafa är en förebild för många. Han ses som ”the best and the brightest” i det svenska muslimska civilsamhället. Jag tror att många tänker:  om inte han får vara med, vem får det då? Nu upplever tiotusentals (troende) muslimer i Sverige att det inte går att vara partipolitiskt engagerad för dem som har uppdrag i det muslimska civilsamhället. Konsekvenserna av det är svåra att överblicka. 

Lämna en kommentar

Filed under Ideellt engagemang, Mänskliga rättigheter, Politikens villkor, Socialdemokratin