Kategoriarkiv: Mänskliga rättigheter

augusti 28, 2021 · 9:36 e m

Stöd Afghanistans flickor och kvinnor

Afghanistans flickor och kvinnor får inte glömmas bort! Här är mitt tal från en demonstration på Norrmalmstorg den 27 augusti arrangerad av Varken Hora eller kuvad tillsammans med ett tiotal kvinnorganisationer och organisationer för mänskliga rättigheter såsom Kvinna till Kvinna, Amnesty m.fl.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

Vi som samlats här idag vi förstår att vi har en uppgift. 

Vi kommer aldrig att stillatigande titta på när kvinnor och flickors rättigheter försvinner. 

Vi kommer aldrig att acceptera att 20 års försiktiga framsteg raseras.

Att drömmen om demokrati, om mänskliga fri- och rättigheter slocknar. 

Talibanerna terrorvälde är på väg att återinrättas. Deras PR kuppar och vaga uttalanden om att värna kvinnors rättigheter står bjärt i kontrast mot de fruktansvärda bilder och rapporter som nu kommer. 

Berättelser om bestraffningar med piska för kvinnor på offentlig plats, enbart för att de har befunnit sig utomhus utan sällskap av en man. 

Av världens alla vidriga regimer och ideologier står talibanerna och deras sharialagar ut med sitt extrema kvinnohat.

Den sorg, desperation, förödmjukelse, och skräck som Afghanistans befolkning, och särskilt dess kvinnor och flickor känner just nu ska ingen behöva känna.

Vi som samlats här idag vi förstår att vi har en uppgift. 

Vi behöver gemensamt se till att flickor och kvinnors situation i Afghanistan aldrig glöms bort.

Vi behöver gemensamt se till att flickor och kvinnor ges möjlighet till skydd genom kvotflyktingsystemet.

och vi behöver gemensamt se till att biståndspolitiken och utrikespolitiken blir feministisk på riktigt.

Vi har samlats här idag för att visa vårt stöd. Men också för att visa vår beslutsamhet. 

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Jämställdhet, Liberalerna, Mänskliga rättigheter, Politik, Rättssäkerhet, Uncategorized

augusti 4, 2018 · 10:52 e m

Kalla vindar för HBTQIA rättigheter

Jag älskar Pride. Kärlek. Respekt. Öppenhet. Att få vara den man är och älska den man vill. Det borde vara självklart men är inte alltid det. Inte ens här, i fantastiska Sverige där till och med ÖB deltar i prideparaden, sjungande. Jag älskar Pride men har en klump i magen. För de rättigheter som borde vara självklara men ännu inte är det är mindre självklara i år än förra året. Det går snabbt nu. Kalla vindar blåser sig allt starkare i ett ständigt hårdnande debattklimat. HBTQIA rättigheter ifrågasätts. Kvinnors rättigheter likaså.

Klumpen i min mage har egentligen suttit där sedan Almedalen. Kombinationen av NMRs hotfulla närvaro och hatet som strömmade emot mig efter en kort film på facebook där jag lyfte att SD kraftigt vill begränsa den svenska aborträtten tog energi. Men det som var verkligt nedslående var att delta i paneldebatter, seminarier och samtal där vi alla var rörande överens om att SRHR och HBTQIA rättigheter i Sverige utmanas allt mer. Det vill säga, alla vi som var inbjudna var rörande överens. För liksom i partiledardebatten på Pride så var elefanten i rummet, SD, inte välkommen. Inte en enda gång.

Jag har stor förståelse för det men börjar undra om det är rätt strategi. Den uppblåsbara plastelefanten på scen under partiledardebatten på Pride (som skulle representera Åkesson som inte blivit inbjuden) var en succé för den redan frälsta publiken, men bidrog till den ökande polariseringen. En slags vuxenmobbning som säkerligen bara gynnar SD. Just nu sker alldeles för lite dialog. Vi pratar nästan uteslutande med dem som tycker ungefär likadant som oss själva. Och vi pratar för mycket och lyssnar för lite. Vi behöver bli bättre. Snabbt. Sverigedemokraternas framgångar är ett hot mot HBTQIA rättigheter. Europride är inte bara fest utan också allvar. I år mer än på länge.

sdltd0f8ed8-nh-e1533310912853-1024x470

Foto: QX

Lämna en kommentar

Under Feminism, HBTQIA, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Politik, Sexualitet

juli 31, 2014 · 9:28 e m

Mycket återstår innan hbtq-personer har lika möjligheter

Jävla rövknullare! Fjolla! Bögjävel!

De coola killarna sitter längst bak i klassrummet och häver ur sig vidrigheter mot RFSLs informatör som försöker prata med högstadieklassen. Glåporden börjar som viskningar men blir undan för undan allt högre. Läraren har helt abdikerat sitt ansvar och lämnat klassrummet. Jag är väl 15-16 år och blir allt mer ledsen och frustrerad. Jag försöker att få tyst på killarna men lyckas inte. Det är mitten av nittiotalet och de coola killarna tycker sig ha en oinskränkbar rätt att trakassera en ”jävla bög”.

De senaste tjugo åren har Sverige tagit gigantiska kliv framåt gällande hbtq-personers rättigheter och stora attitydförändringar har skett. Jag hoppas och tror att det som skedde i mitt klassrum inte skulle kunna hända i Sverige idag. Samtidigt finns det alldeles för mycket kvar att göra och allt går inte framåt.

Temat för Stockholm Pride som började igår är vardag. Vi har långt kvar tills alla hbtq-personer i Sverige har samma rättigheter och framförallt, samma möjligheter, som heterosexuella har. Den psykiska ohälsan bland hbtq-personer, och särskilt bland transpersoner är allt för hög. Många hbtq-personer blir diskriminerade och/eller utsatta för hatbrott. Unga hbtq-personer som lever i en strikt hederskultur blir utsatta för ett starkt förtryck.

Nu på lördag kommer jag att gå i pride paraden som stolt folkpartist tillsammans med bl.a. alla (!) Folkpartiets ministrar. Folkpartiets kampanj i Stockholm Pride heter ”låt tusen barn blomma.” Den handlar om att alla barn och ungdomar ska få tusen möjligheter istället för två. Barn och ungdomar ska få lov att blomma ut utan att begränsas av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Mycket arbete återstår innan hbtq-personer har lika rättigheter och möjligheter så jag hoppas att vi ses på Pride.

10544666_10152237492192797_5991935617444337434_n

Det här inlägget publicerades på Stockholmsbloggen den 31 juli.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Mänskliga rättigheter, Politikens villkor, Sexualitet

mars 7, 2014 · 8:35 e m

Älskade bäbis,

Du får gärna komma ut nu. Nu är du klar och jag längtar efter att få träffa dig. Samtidigt kan jag förstå att du vill vänta lite, ligga kvar i det trygga mörka vågskvalpet istället för att komma ut och möta en helt ny, skrämmande verklighet. Du vet ju vad du har men inte vad du får. Men jag kan lugna dig. Du har haft en nästan ofattbar tur. Av alla hundratusentals barn som kommer att födas de närmsta dagarna kan de som har haft samma tur som du räknas i tiotal.

Du föds som medborgare i ett rikt land som har haft fred i över 200 år. Du kommer aldrig att behöva vara hungrig, aldrig att behöva frysa och du kommer aldrig att behöva arbeta hårt för att hjälpa din familj att överleva. Vår familj. Jag har också haft en nästan ofattbar tur. Efter den långa resa som din pappa och jag gjorde för några år sedan så tar jag inte längre allt det vi har för givet på samma sätt som tidigare. Varje dag känner jag en stor tacksamhet för att jag får vara mamma i ett land och i en tid när förutsättningarna för att jag ska kunna ta hand om dig på det sätt som jag vill är så fantastiska.

Din pappa och jag kommer att turas om att vara hemma med dig i ett och ett halvt år. Under den här tiden finns det mängder av roliga och utvecklande aktiviteter för dig som vi, helt gratis, kan ta del av. Sedan kommer du att börja förskolan, förhoppningsvis samma förskola som din storebror Alexander går på. Jag känner mig helt trygg med att du kommer att älska förskolan, de suveräna pedagogerna, lekarna, kompisarna. Du kommer att lära dig massor där, utan att du ens kommer att märka att du lär dig saker. Om du är någon gång skulle bli sjuk så kan din pappa och jag stanna hemma från jobbet och ta hand om dig, och om du skulle bli allvarligt sjuk så är vården bland den bästa i världen.

Nu medan jag går och väntar på dig så tänker jag med stor ödmjukhet och tacksamhet på vilken ofattbar tur vi har.  Visst finns det massor som kan bli bättre, även här, i Stockholm, i Sverige. Jag lovar att kämpa för att göra de sakerna ännu lite bättre. Men du kan lugnt komma ut nu. Jag har den fantastiska förmånen att ärligt kunna lova dig att jag kommer att kunna hålla dig varm, mätt och trygg.

2 kommentarer

Under Barn, Föräldraförsäkringen, Förskolan, Mänskliga rättigheter, Sjukvård

oktober 24, 2013 · 12:52 e m

Förlossningsvård på liv och död

Jag ligger på en sjukhusbrits och gråter. Känslorna svämmar över och blir till stora tårar som rullar ner för mina kinder. Tårar av glädje, tacksamhet och lättnad. Allt ser bra ut! På skärmen ovanför mig ser jag det liv som växer inuti mig och som sparkar med armar och ben och plötsligt stoppar in tummen i munnen. Om allt går som det ska så blir det ett barn i början av mars, en lillebror till Alexander.

Varannan minut dör en kvinna någonstans i världen till följd av graviditetsrelaterade komplikationer. För mig, som har den stora turen att få föda barn i Sverige, är risken att jag dör i mars 1 på 14 100. För kvinnor i Kongo är risken 1 på 13. Varje år dör fler människor, kvinnor och spädbarn, på grund av bristande mödravård än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Problemet är troligen ännu större än den officiella statistiken visar. Ny forskning visat exempelvis att mödradödligheten i Sverige är 64 % högre än vi tidigare har trott. Sverige har en stor uppgift att vara en stark röst i världen i kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Som ett av världens säkraste länder att föda barn i är Sverige ett föregångsland. Men även här finns stora förbättringar att göra. Under min första graviditet upplevde jag att ju större min mage blev, desto fler ville berätta om sina förlossningar. Det var djupt skakande att höra att så många av mina vänner och kollegor har haft traumatiska förlossningsupplevelser. Det var berättelser om stressade barnmorskor, om narkosläkare som aldrig kom med den utlovade epiduralen, om känslor av ensamhet och övergivenhet, skräck och panik.

I Sverige år 2013 uppvisar var tredje barnmorska tecken på utbrändhet och lika många funderar på att lämna yrket. Nästan varannan kvinna som fött vaginalt får någon form av komplikationer och över fyra procent, betydligt fler än i övriga nordiska länder, får så svåra bristningar att deras ändtarmsmuskel skadas. Det vill jag ändra på! Jag kandiderar i provvalet till Stockholms läns landsting och förlossningsvården är min hjärtefråga.

Jag vill utveckla förlossningsvården med fokus på att skapa en trygg och positiv upplevelse för den födande kvinnan och att reducera förlossningsskadorna. Dessa två saker hänger ihop. De flesta förlossningar blir enklare och säkrare om den födande kvinnan känner sig trygg och kan slappna av trots smärtan. Stress och oro kan istället förlänga och försvåra förlossningen. Att lyckas slappna av under intensiv smärta – timmar, ibland dagar, i streck- är en enorm prestation som för de allra flesta kvinnor kräver hjälp av olika andnings- och avslappningstekniker, smärtlindring och framförallt trygga stödpersoner och barnmorskor. Födande kvinnor måste få känna sig starka, inte maktlösa och deras individuella behov och önskemål måste tas på allvar.

Jag vill att alla kvinnor i Sverige själva ska få välja om de vill föda vaginalt eller med kejsarsnitt, att antalet förlossningsplatser ska byggas ut och att barnmorskornas arbetssituation ska förbättras. Jag vill också se en utredning av hur en större integrering av doulor i förlossningsvården kan se ut och jag vill att landstinget ska subventionera evidensbaserade förberedelsekurser.

Själv ser jag fram emot min förlossning. Jag kommer, precis som förra gången, att föda med en närvarande partner, en doula och med hjälp av den fantastiska tekniken ”föda utan rädsla”. När jag födde Alexander kände jag mig trygg, stark och stolt. Så vill jag att alla födande kvinnor ska få känna. Det vill jag kämpa för i landstinget.

Det här blogginlägget kommer från en krönika i tidningen NU nr 43 som publicerades idag, den 24 oktober.

bild (1)

9 kommentarer

Under Förlossningsvård, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Sexualitet, Sjukvård

september 23, 2013 · 11:48 f m

Olagligt register över romer ett knytnävsslag i magen

Nynazister marscherar åter på våra gator runt om i Europa och i valet i maj kommer vi ofrånkomligen att få in nazister i vårt Europaparlament. Vidriga ord som jag länge trott tillhörde en mörk, svunnen tid kastas åter mot judar och romer men idag även mot muslimer.  I den globala krisens spår breder en värderingskris ut sig och det är med djup sorg som jag konstaterar att mänskliga rättigheter idag på allt för många håll runt om i Europa går bakåt. Förtryck av romer, förföljelse av homosexuella, förvägrande av den grundläggande rätten till sin egen kropp för kvinnor. Listan på brotten mot mänskliga rättigheter i Europa kan göras lång och att situationen är än värre på många andra ställen i världen är verkligen ingen tröst.

Idag känns det extra tröstlöst. Nyheten att svenska poliser har kartlagt tusentals romer i ett hemligt register träffar som ett knytnävsslag i magen.  Ju mer som framkommer om det olagliga registret desto värre framstår det. Totalt innehåller registret enligt uppgift 4029 människor spridda över hela Sverige och kanske värst av allt – över tusen av de registrerade är barn. Att svenska poliser år 2013 registrerar helt ostraffade personer enbart baserat på etnicitet känns helt sanslöst. Det är, som väl är, olagligt, men även djupt oetiskt och fullständigt oacceptabelt.

Nu är det avgörande att vi får en ordentlig utredning av vad som har hänt. Sverige har en lång mörk historia gällande behandlingen av romer som har diskriminerats, förföljts, tvångsinventerats och tvångssteriliserats. I Sverige år 2013 lever romer i ett fullständigt oacceptabelt utanförskap med upp till 80 % arbetslöshet. Att romer grovt diskrimineras i Sverige år 2013 visas med all (o)önskvärd tydlighet av Skånepolisens olagliga register. Det är viktigt för oss att komma ihåg när vi med rätta kritiserar EU-länder som Ungern, Bulgarien och Rumänien för deras ännu mer allvarliga diskriminering av romer.

Jag beklagar att regeringen beslutade om en vitbok om de övergrepp romerna drabbades av under 1900-talet i Sverige snarare än en sanningskommission som Delegationen för romska frågor föreslog. Jag hoppas ändå mycket på att vitboken ska ge nödvändiga kunskaper och en lika nödvändig debatt. Om det kan komma något positivt ur dagens sanslösa nyhet om olaglig registrering av romer på etnisk grund så är det att registret tydliggör att antiziganismen lever och frodas även i Sverige år 2013.

2 kommentarer

Under Intergritet, Mänskliga rättigheter, Rättssäkerhet