Kategoriarkiv: Jämställdhet

Feminister som gör skillnad i Stockholm

Glad Valborg till dig som läser det här! Så här när elden har börjat falna men fortfarande glöder sitter jag i favoritfåtöljen och tänker på brinnande feminister som gör verklig skillnad. Det finns många fantastiska feministiska förebilder i Folkpartiet och idag kom två av mina favoriter bland dem med positiva nyheter som förtjänar en kommentar.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skriver i ett blogginlägg idag om hur de genomsnittliga förskolegrupperna i Stockholm har minskat från 16,6 barn 2006 till 15,2 barn 2012. Detta står i stark kontrast till barngrupperna i S – styrda Göteborg och Malmö där barngrupperna har ökat och år 2012 var 17,6 för Göteborg och 18,1 för Malmö.

Lotta skriver att hennes korta svar på frågan om varför Stockholm klarar det som inte Göteborg och Malmö klarar är ambition.” I Stockholm öppnar vi varannan arbetsdag en ny förskoleavdelning. På Folkpartiets initiativ har vi i Stockholm även infört ett förskoletal vid nybyggnation, för att säkerställa en tillräcklig utbyggnad av förskolan i nya bostadsområden, och vi har infört tak på barngruppernas storlek. Vår medvetna satsning har lönat sig.”

Ambition är så klart inte hela sanningen. Ambition är en bra början men för att nå de resultat som Stockholm, trots en inflyttning som överskrider alla prognoser, har klarat av krävs mycket mer än så. Ambitiösa mål, långsiktiga strategier och framförallt, ett tydligt ledarskap. Många Stockholmare känner till att Lotta Edholm är skolborgarråd. Färre känner till att hon gör verklig skillnad för ett mer jämställt samhälle genom bl.a. fokus på genusperspektiv i förskolor och skolor och genom att se till att förskolan och skolan prioriteras. Ambition är bra, ett tydligt värdebaserat ledarskap är ännu bättre.

Den andra glada nyheten stod personallandstingsrådet Anna Starbrink för. Äntligen görs något konkret för sjuksköterskornas allt för låga löner! Detta är en av de feministiska frågor som jag brinner särskilt för och som jag vet att Anna Starbrink har arbetat för under en längre tid. Nu ska Stockholms läns landsting satsa 90 miljoner kronor i en riktad lönesatsning till specialistsjuksköterskor i bristyrken på akutsjukhusen. Satsningen omfattar 45 miljoner år 2014 och ytterligare 45 miljoner år 2015 vilket är ca 1 500 kronor per person och månad om den slås ut på hela målgruppen, men pengarna ska fördelas individuellt.

Anna Starbrink beskriver på sin blogg att detta är ”…en strategisk satsning på ett viktigt framtidsyrke som behöver uppvärderas”. Hon menar att satsningen är ett första viktiga steg för att stärka lönerna i en yrkesgrupp där cirka 90 procent av medarbetarna är kvinnor. ”Det är alltså en satsning för jämställdheten – men också för att hälso- och sjukvården ska kunna locka fler medarbetare i framtiden.” Jag har stor respekt för sjuksköterskornas kamp för att få 24 000 i ingångslön men jag tror att det allra viktigaste för att öka attraktiviteten i yrket är löneutvecklingen. Dagens besked var ett bra första steg.

2 kommentarer

Under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Sjuksköterskor, Sjukvård

Vi måste våga prata om snippan

Det är 2013 och vi måste våga prata om fittan läser jag på svt debatt och jag inser att det är helt rätt. Vi måste våga prata om det, om denna fantastiskt viktiga del av kvinnan, av livet, av världen. Denna fantastiskt viktiga men ack så tabubelagda del. Snippan (jag klarar faktiskt inte av ordet fitta, även om jag instämmer med artikelförfattarnas avsikt att återerövra ordet) har länge varit så tabubelagd och marginaliserad att den inte ens haft något vettigt namn.

Själv är jag uppväxt med ordet framstjärt. Smaka på ordet, framstjärt. Ord har makt och ordet framstjärt suddar på sätt och vis ut det kvinnliga könsorganet, pratar om det som om det inte fanns, som om det bara vore det som är fram på stjärten. Prova andra ord; framrygg eller kanske framvad? Det går ju bara inte! Med ordet framstjärt som enda redskap i min språkliga verktygslåda är det kanske inte så svårt att förstå att jag tyckte att det var supersvårt att prata om min snippa som ung. Som fjortonåring visste jag fortfarande inte exakt var och vad min klitoris var. Nej, jag skämtar INTE. Att skriva det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Just därför är det så viktigt att skriva.

Alla människor har rätt till sin kropp och rätt till sin sexualitet. Flickor och kvinnor är människor. Ett idiotiskt självklart påpekande tycker du (förhoppningsvis). Men i den verkliga världen så behandlas inte alltid flickor och kvinnor som människor. Detta är extra sant när det gäller sexualiteten. För gällande sexualitet så finns det två radikalt olika typer av varelser, KVINNOR och MÄN, med radikalt skilda behov. Det får vi lära oss från barnsben.

Ett av mina favoritcitat är ”feminism is the radical notion that women are people”. Tänk om vi kvinnor på samma enkla självklara sätt som (heterosexuella) män skulle ha rätten till våra könsorgan, våra kroppar och vår sexualitet. I en alldeles för stor del av världen är detta en extremt avlägsen dröm, även juridiskt. I Sverige borde vi redan vara där år 2013. Men det går långsamt och just gällande flickors och kvinnors rätt till sin sexualitet verkar det på många sätt gå åt fel håll. Allt fler unga tjejer tycker illa om sina kroppar och allt fler får ont vid samlag. Vestibulit blir ett allt större problem. Därför måste vi våga prata om snippan och om den kvinnliga sexualiteten. Även när det känns jobbigt.

Idag fyller jag 34 år. Jag är en glad, stark, passionerad småbarnsmamma. Socialliberal feminist och folkpartist. Jag älskar min kropp och är väldigt trygg i min sexualitet. Därför tycker jag att jag borde klara av att berätta det jag nu vill berätta utan att det känns jobbigt. Men det går inte. Att skriva om det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Allt som har med snippan att göra är så tabu. Vi måste ändra på det! Vi måste våga prata om snippor och om kvinnlig sexualitet. Dessutom måste vi prata mycket mer om de olika sjukdomar som bara drabbar kvinnor och därför mer eller mindre automatiskt är marginaliserade.

Så här kommer det: Jag hade vestibulit i två år. Det var hemskt! Detta var 2004 -2006 och jag hoppas verkligen att vårdens bemötande har blivit bättre på senare år. Det bemötande jag fick var under all kritik. Vården (både gynekolog och en specialistmottagning för vestibulit) verkade mest bekymrad över hur min relation skulle kunna överleva utan regelbundna samlag och skrev ut bedövningssalva (som jag slängde). Min försäkran att detta inte hade med psykologiska orsaker att göra togs inte på allvar. Ingen förklarade för mig det som jag i efterhand har förstått; att min livsstil under min MSc i Kanada med mycket stress, dålig mat och två alldeles för starka antibiotikabehandlingar skadade bakteriefloran i tarmarna och gav svampinfektioner som i sin tur gav det som kallas Vestibulit Candida. Hjälpen kom när jag fick tipset om att göra en anticandida kur. 10 dagar tog det att bli helt frisk. 10 dagar! Efter två år av besvikelser och värdelösa läkarråd som helt utgick från en stereotyp och förlegad syn på mäns och kvinnors sexualitet. Läkarråd som mer utgick från min partners (förväntade) behov än från mina, patientens behov.

Så låt oss prata om flickors och kvinnors sexualitet. Låt oss prata om vestibulit. Låt oss prata om snippan, eller fittan eller vilket annat ord som helst som du gillar och som ger dig ett fint och starkt ord för att beskriva ditt kön på det där självklara sättet som pojkar och män beskriver sina kön. Men säg aldrig, ALDRIG mer ordet framstjärt.

10 kommentarer

Under Feminism, Jämställdhet, Sexualitet, Sjukvård

På väg mot fler individuella månader i föräldraförsäkringen

Idag har alla vi som vill att Folkpartiet ska vässa sin jämställdhetsprofil vunnit en viktig seger. Idag fattade det utan jämförelse största länsförbundet, Stockholms länsförbund, beslut om att driva frågan om fler individuella månader i föräldraförsäkringen.

För mig personligen var detta den största politiska segern hittills. Det här är en av de frågor som jag har drivit hårdast sedan jag gick med i Folkpartiet och det var Liberala Kvinnor i Stockholms län (där jag är ordförande) som skrivit motionen som röstades igenom med de betryggande siffrorna 60 röster för motionen och 37 emot. Som motionär fick jag tala först och här nedan kommer mitt debattinlägg:

I Stockholms län just denna minut

Blir en man diskriminerad på sin arbetsplats för att han vill vara pappaledig i sju månader. Och en ung kvinna får reda på att hon inte fick sitt drömjobb. Hon är 30 år, har inga barn och sågs som en allt för stor risk för arbetsgivaren. Och en äldre kvinna, som har barn, har en stor klump  i magen. Hon är en av 50 % av alla kvinnor som tvingas leva på sin garantipension och hon oroar sig ständigt över hur hon ska få pengarna att räcka till.

Den här motionen har vi skrivit för dem, och för alla andra människor vars frihet begränsas av ett ojämlikt samhälle där förväntningarna är så olika på kvinnor och män.

Alla experter är överens – det är förändringar i föräldraförsäkringen och inte jämställdhetsbonusar som faktiskt fungerar. Jämställdhetsbonusen påverkar inte de olika förväntningar som finns på kvinnor och män och när chefens förväntan är tydligt uttalad så väger bonuspengar lätt.

Så låt oss göra en liten, liten förändring i världens längsta och mest generösa föräldraförsäkring. Vi vet att några väljare är emot men vi är modiga.

Vi skapar inte vår politik utifrån opinionsundersökningar. Vi är liberaler som går före och bildar opinion. Vi står upp för ett öppet Sverige när allt fler vill stänga våra gränser. Vi står upp för Europa när Europas gator brinner.

Så låt oss stå upp för en liten, liten förändring i världens längsta och mest generösa föräldraförsäkring. Det är ett litet steg för de enskilda familjerna men ett stort kliv mot ett mer jämställt samhälle.

4 kommentarer

mars 16, 2013 · 8:03 e m

Sverige behöver både företag, förskolor och feminism

Sitter på tåget på väg hem från Folkpartiets stora konferens Liberalt Riksmöte 2013 i Västerås. Jag är uppfylld av starka känslor. Glädje, förväntan och faktiskt, tacksamhet. Under tre dagar har jag hållit i lika många seminarier (alla om medlemsvärvning och hur vi vitaliserar de politiska mötena) och lyssnat på Folkpartiets främsta företrädare som har hållit tal eller deltagit i olika panelsamtal.

Det som får mig att känna sådan glädje är vår nya jämställdhetsminister, Maria Arnholm.  Maria lyckades pricka in nästan alla mina hjärtefrågor i samma tal. Hon satte bl.a. ner foten mot det oacceptabla näthatet mot kvinnor, pekade på hur kvinnofientlig Sverigedemokraternas politik är (”Sverigedemokraterna är patriarkatet upphöjt till politik”) och talade om de orättvisa löneskillnaderna och den ojämställda arbetsmarknaden.

Maria Arnholm har bara varit jämställdhetsminister i en och en halv månad men har redan lyckats sätta siffran 3,6 miljoner kronor på den politiska kartan och dagordningen. 3,6 miljoner kronor som är skillnaden mellan den genomsnittlige mannen i Sverige och den genomsnittlige kvinnans livslöner. Och då bör man komma ihåg att kvinnor och män arbetar lika många timmar när allt obetalt arbete räknas in. Sedan fortsätter vår jämställdhetsminister med lösningarna och jag ryser eftersom det känns som att jag hade kunnat skriva hennes tal själv. Viktigast för en jämställd arbetsmarknad menar Maria är jämställdhet i hemmet: ”Vi kommer aldrig att få jämställda löner utan jämställda föräldrar”.

De fyra år som jag har lagt alldeles för mycket tid, engagemang och känslor på att försöka påverka Folkpartiets jämställdhetspolitik har inneburit både med och motgångar. Att arbeta för jämställdhet är ofta att arbeta i motvind. Men idag har den liberala feminismen medvind. På scen står en folkpartistisk jämställdhetsminister som med stor närvaro och övertygelse talar om feminismen som en självklar del av liberalismen. Mina ögon blir blankare och blankare för att slutligen helt svämma över. Här talar en extremt kompetent kvinna med verklig makt som brinner för samma saker som jag gör, som vill utveckla samhället i samma riktning som jag vill och som visar att hon menar allvar.

Maria Arnholms avslutar talet med att Sverige behöver både företag, förskolor och feminism och när vi lämnar kongressalen får vi ett konkret verktyg för ökad jämställdhet i handen. Det är en handlingsplan i femton punkter för folkpartiets kommunföreningar som jämställdhetsministern har tagit fram tillsammans med Lennart Gabrielsson och Anna Steele. Jag öppnar och läser och det känns helt overkligt. Jag håller med på varenda punkt (men i ärligheten namn så är punkt 10 och 12 inga frågor som jag har drivit även om de är vettiga förslag). Listan bifogas längre ner.

Jag kommer inte idolisera Maria Arnholm. Jag och Liberala Kvinnor i Stockholm kommer att vara en blåslampa och se till att det blir handling av orden. Men idag tillåter jag mig att somna med ett lyckligt leende på läpparna. Idag tillåter jag mig att känna glädje, förväntan, och faktiskt, tacksamhet. Det går bra nu. Vinden har vänt.

15 förslag från Folkpartiet för en jämställd kommun

  1. Karriär för kvinnor inom omsorgen
  2. Fler heltider i välfärden
  3. En omsorg om äldre och anhöriga
  4. Utökad möjlighet till barnomsorg på obekväma arbetstider
  5. Rätt antal timmar i förskolan
  6. Engenusansvarig pedagog på varje förskola
  7. Fler män i förskolan
  8. Karriärsteg för förskolan
  9. Höj lärarlönerna
  10. En lässatsning för pojkar
  11. Flickor och pojkar ska ges samma förutsättningar för en utvecklande fritid.
  12. Nattstopp – trygghet i kollektivtrafiken
  13. Långsiktig finansiering för kommunens kvinnojour
  14. Vi nominerar jämställt till de kommunala bolagsstyrelserna
  15. Ett jämställdhetspris till kommunens mest jämställda företag

1 kommentar

Under Arbetsmarknad, Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet, Näthat, Politik

Svar från jämställdhetsministern

När Sverige fick en ny jämställdhetsminister i Maria Arnholm så var vi i Liberala Kvinnor i Stockholms län snabba med att skiva ett öppet brev med vår syn på viktiga frågor för henne att arbeta med. Brevet publicerades i Tidningen NU nr 5, 31 januari. Nu har vi fått svar vilket är mycket roligt. Jag vill, nu när jag äntligen har lyckats starta en blogg, dela med mig av min styrelses brev och de frågor som vi lyfte där:

 Ur NU Nr 8 2013

Öppet brev till Maria Arnholm

I dagarna fick Sverige en ny jämställdhetsminister. Och det var du Maria Arnholm. En liberal feminist med gedigen erfarenhet av det politiska hantverket. En liberal som nu får axla det tunga ansvaret att leda Sverige mot en jämnare fördelning av inflytande, villkor och makt mellan könen.

Från Liberala Kvinnor i Stockholms Län vill vi gratulera och varmt lyckönska dig. Den uppgift du har fått är oerhört viktig. Oerhört viktig och inte enkel. Sedan 1999 kan vi i Folkpartiets partiprogram läsa ”den liberala feminismen handlar om att se strukturer som lägger hinder i vägen för kvinnor kopplat med en vilja att åtgärda detta med lösningar som utgår från den enskilda individen.” Dessa ord är centrala för vår ideologi. Dessa ord blir papperstigrar om de inte fylls med innehåll.

Bland oss aktiva i Liberala kvinnor i Stockholms Län finns flera ordförande i Stockholms lokalföreningar, förtroendevalda för Folkpartiet i Stockholms olika nämnder och aktiva medlemmar på många olika plan inom Stockholm Stad och inom LUF. Vårt politiska perspektiv är brett och vår målsättning är att jämställdhet ska genomsyra alla politikområden.

2013 kan vi sorgset konstatera att sedan den tid när du själv var med och genomdrev den första pappamånaden har vi i Folkpartiet tappat farten i jämställdhetsdebatten. Vi är inte längre den spjutspets vi en gång var. Vi är inte den spjutspets vi borde vara. Därför är förväntningarna på dig höga. Från svenska folket. Från oss feminister i Folkpartiet.

Vi i Liberala Kvinnor i Stockholms län är glada över att du vill fokusera på att utjämna de stora osakliga skillnaderna som finns idag mellan kvinnor och mäns livsinkomster och förutsättningar på arbetsmarknaden. Vi vill gärna stödja dig i ditt viktiga arbete. Därför vill vi ge ett medskick nu när du antar denna utmaning.

1. Lika lön för lika arbete. I de tio största yrkesgrupperna finns 1,5 miljoner anställda. I nio av dessa har män högre månadslön än kvinnor. Det är oacceptabelt att kvinnors allt högre utbildningar och höga betyg ännu inte visar sig i lönestatistiken. Störst är skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner bland högutbildade kvinnor i näringslivet. För företagsekonomer, marknadsförare eller personaltjänstemän är t.ex. skillnaden 9 000 kr i månaden.

2. Ge oss möjligheten att kunna förena föräldraskap med förvärvsarbete. Sätt ner foten i den absolut viktigaste av alla jämställdhetsreformer – en tredelad föräldraförsäkring. Som liberal feminist kan du aldrig nöja dig med att kvinnor tar ut 76 procent av dagarna och männen 24 procent. Verka för att vårdnadsbidraget avskaffas så snart som möjligt och se till att målet om ett jämställt föräldrauttag återinförs i Försäkringskassans direktiv.

3. Arbeta aktivt för att begränsa kvinnors ofrivilliga deltidsarbete. Det är inte en hållbar ordning för svensk ekonomi eller för jämställdheten när var tredje sysselsatta kvinna arbetar deltid. Det är svårt att tala om ett jämställt Sverige när motsvarande siffra bland män är var tionde sysselsatt man. Kräv att statliga och kommunala bolag erbjuder heltidsanställningar till de anställda som vill gå upp i heltid.

4Höj lönerna och förbättra villkoren i de kvinnodominerade yrkena i offentlig sektor. Det är alarmerande att allt fler unga idag väljer bort utbildningar som leder till arbete i välfärdssektorn just för att lönerna och statusen är låg, arbetsmiljön slitsam och möjligheterna till vidareutbildning och karriärutveckling få. Vi har redan idag stor brist i flera sektorer och situationen blir allt värre. Exempelvis visar en prognos från Statistiska Centralbyrån att det om 18 år kommer att saknas 30 000 sjuksköterskor. Folkpartiet har förtjänstfullt drivit frågan om högre lärarlöner. Låt sjuksköterskornas löner bli vår nästa kamp!

5. Ta tag i den tudelade arbetsmarknaden. Av samtliga anställda återfinns endast 13 procent av kvinnorna och 12 procent av männen i yrken med en jämn könsfördelning. Bland de 30 största yrkena finns enbart tre som har en jämn könsfördelning, det vill säga minst 40 procent av vardera könet. Dessa yrken är kockar och kokerskor, läkare och universitets- och högskolelärare.

6. Kräv en jämnare könsbalans i bolagens styrelser. Nyamko Sabunis sista förslag som minister är en bra start. Det är dags att krossa glastaket och skapa en rejäl fördelning av makt och inflytande. Börja med att kräva att vi sopar rent framför egen dörr. Av alla folkpartister i de kommunala bolagen är 73 % män. Det finns ungefär lika många män i åldern 70-79 år (25%) som andelen kvinnor total (27%). Inför krav på varannan damernas i kommunala och statliga bolagstyrelser.

Maria – du har ett viktigt arbete framför dig. Vi hoppas att du kommer vara en blåslampa och se till att Folkpartiet återigen går i bräschen för jämställdhetsreformer i Sverige. Vi från Liberala Kvinnor i Stockholms Län bidrar gärna på denna resa.

Elisabet Abelson, Cecilia Elving, Anne-Lie Elfvén, Hanna Gerdes, Daniel Lucas, Ann-Marie Palvall, Sigrid Rydell Johnson, Charlotta Schenholm och Martin Ängeby

Lämna en kommentar

februari 25, 2013 · 10:53 e m