Category Archives: Jämställdhet

Jag kandiderar till landstinget 2018

Jag kandiderar till landstinget eftersom jag vill vara med och göra skillnad. Stockholms läns landsting ansvarar för sjukvården och kollektivtrafiken för två miljoner Stockholmare. Varje dag. I valet 2014 blev jag invald i landstingsfullmäktige, som ordinarie ledamot, och har sedan fått vara med och påverka sjukvården. Nu söker jag förnyat förtroende.

Jag brinner för en trygg, modern vård i världsklass som kombinerar kvalitet, effektivitet och valfrihet. Kollektivtrafiken ska vara pålitlig, trygg och tillgänglig. Några av mina hjärtefrågor:

  • Vi behöver fler sjuksköterskor och bättre ledarskap i vården.
  • Fler barnmorskor och färre förlossningsskador.
  • Män och kvinnor måste få lika bra vård.
  • Hot och våld mot vårdpersonal måste upphöra.
  • Vården ska vara lika bra oavsett var du bor eller var du är född.

 

 

Som person är jag handlingskraftig och resultatinriktad men också bra på att lyssna. Jag tycker att det behövs mer dialog och mindre polarisering i politiken. Samtidigt är det självklart viktigt att få ut vårt liberala budskap. Jag är en god kommunikatör som fick 900 röster i valet till landstinget 2014. Nu söker jag ditt förtroende för att få fortsätta arbeta för ett Sverige där alla har friheten att forma sitt eget liv. Där din bakgrund inte avgör din framtid. Liberalismen behövs som mest där ofriheten är som störst. Jag kom in i landstinget 2014 och jag vet att det går att göra skillnad!  Nu ber jag om ditt förtroende och din röst.

 

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Det går att påverka i politiken!

I går fattade vi i landstingsfullmäktige beslut om 2018 års budget och jag är så stolt och glad över att ha fått med flera av mina hjärtefrågor. Under förra året ledde jag en arbetsgrupp som arbetade fram förslag för ökad jämställdhet i Stockholms läns landsting och nästa år kommer många av våra förslag att bli verklighet. Det känns fantastiskt roligt! Stort tack till Annika Linde, Jan Liliemark, Charlotta Schenholm, Eva Götell och Tobias Davidsson för ett bra samarbete. Här är det anförande som jag höll under budgetdebatten:

Ordförande, ledamöter, åhörare

Brott som begås i hederns namn är en av vår tids största kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är fullständigt oacceptabelt att tiotusentals flickor, kvinnor och pojkar i vårt län får sin frihet och sina rättigheter begränsade med motivet att bevara familjens heder. Det är inte värdigt vårt liberala, demokratiska och jämställda samhälle. Jag är glad och stolt att vi i alliansens budgetförslag nu skärper arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare och tar fram en handlingsplan för landstingets arbete mot hedersrelaterat våld.

Så till förlossningsvården. Varje födande kvinna ska ges en trygg, säker och evidensbaserad vård på hennes egna villkor. Stockholm har en fantastisk förlossningsvård men det finns också stora utmaningar. Nu sker det stora satsningar på förlossningsvården:

Vi bygger ut förlossningsvården kraftigt vilket flera redan har beskrivit här idag.  De närmaste åren, 2017-2021, byggs vården ut på Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset. År 2022 öppnar S:t Görans sjukhus förlossningsklinik som ska ha kapacitet för 4 000 förlossningar om året.

Vi fattar snart beslut om en ny förlossningsplan.

Ett introduktionsprogram påbörjas nu där nyutexaminerade nyanställda barnmorskor får ”gå bredvid” en erfaren barnmorska i tre månader för att få en mjukstart.

Arbetet mot förlossningsskador fortsätter och intensifierasVi utbildar alla barnmorskor i evidensbaserade metoder som kan förebygga förlossningsskador. Vi förbättrar inrapporteringen till bristningsregistret och ser till att det kan fungera som ett tillförlitligt instrument för uppföljning. Vi ser till att alla skador som ändå uppstår identifieras och åtgärdas.

Enträgen vinner. Äntligen hör jag från dem jag talar med i professionen att förlossningsskadorna nu börjar gå ner. Det är verkligt goda nyheter för Stockholms kvinnor.

Några andra av mina hjärtefrågor i alliansens budgetförslag som jag vill nämna är:

Att arbetet mot urininkontinens och framfall nu intensifieras. Information om bäckenbottenträning ska ges både på BB och på MVC. Tillgången till adekvat behandling av dessa komplikationer behöver säkerställas och medvetenheten bland patienter och vårdpersonal öka. Det är viktigt.

Att de patienter som inte har någon anhörig ska ha möjlighet att ta med en stödperson, så kallad doula, på förlossningen. Samt att en medföljande närstående ska erbjudas plats på eller i nära anslutning till sjukhuset så länge barnet eller den som fött behöver vård.

Låt mig avsluta med det viktigaste vi har: barnen. Jag vill att alla barn i Sverige ska ha samma rättigheter, och så lika möjligheter som möjligt, oavsett deras föräldrars bakgrund. Därför är det viktigt att Rinkebyprojektet fortsätter och att vi öppnar upp för en utveckling av projektet till andra delar av länet. Vi måste våga tänka nytt och utveckla samarbetet mer mellan landsting och kommun, bl.a genom fler familjecentraler. Slutligen är det viktigt att vi i budgeten slår fast att barns rättigheter ska tas tillvara och kunskapen om barnkonventionen bland vårdgivarna ska öka. Bifall till alliansens budgetförslag!

Lämna en kommentar

Filed under Barn, Förlossningsskador, Förlossningsvård, Feminism, Framfall, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Dags att klassa Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom – endometrios – som folksjukdom

Jag blir så glad när jag idag läser att socialstyrelsen ska göra en översyn av vården för kvinnor med endometrios och se över om det behövs nationella riktlinjer eller annat kunskapsstöd. Bättre endometriosvård är en central jämställdhetsfråga och en av de frågor som som jag driver i Stockholms läns landsting. Jag är stolt över att ha fått vara med och påverka att SLL gör en satsning på endometrios i budgeten för 2016 och jag har även skrivit en motion för Liberala Kvinnor till Folkpartiets landsmöte i frågan. Här är motionen:

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar minst 200 000 svenska kvinnor. Endometrios orsakas av att celler som liknar livmoderslemhinnan hamnar utanför livmodern och fastnar på organ i buken. Dessa celler börjar växa och orsakar inflammationer vilket kan leda till svåra buksmärtor och ärrvävnad. Smärtan är oftast värst i samband med menstruation och det är inte ovanligt att kvinnor med endometrios kräks och/eller svimmar av smärtan och är helt oförmögna att studera eller arbeta under några dagar i månaden. Med tiden kapslas endometrioscellerna in och det bildas endometrioshärdar eller cystor. Endometrios är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Trots att endometrios är Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom och att uppskattningsvis 10 % av alla kvinnor i fertil ålder drabbas så är kunskapen om sjukdomen låg. Stora grupper av patienter får ingen diagnos och många avfärdas med diagnosen ”vanlig mensvärk”.  Många kvinnor med endometrios bollas runt i vården i flera år och tiden från sjukdomsdebut till behandling beräknas vara sju till nio år.

Den oacceptabelt långa tiden från sjukdomsdebut till behandling får stora konsekvenser, både i mänskligt lidande men även i samhällsekonomiska kostnader. Rapporten ”Burden of illness in women with endometriosis (2012, Matts Olovsson m.fl.) visar att de direkta vårdkostnaderna för en patient med endometrios är ca 51 000 kr per år och att ytterligare ca 42 000 kr i indirekta kostnader för ökad sjukfrånvaro och arbetsbortfall tillkommer.

Det finns en växande opinion för att socialstyrelsen ska klassa endometrios som en folksjukdom vilket också är vad Matts Olovsson m.fl. experter förespråkar. Då skulle en vårdplan upprättas och nationella riktlinjer tas fram. Vårdpersonalen skulle få riktlinjer och information om hur berörda patienter ska hanteras och likvärdigheten skulle öka. Idag beror möjligheten till rätt behandling på vilken läkare som kvinnan hamnar hos och var i landet hon bor.

Liberala Kvinnors centralstyrelse yrkar därför att landsmötet beslutar

– att Folkpartiet ska verka för att Endometrios klassas som en folksjukdom.

– att Folkpartiet ska verka för att Socialstyrelsen utvecklar nationella riktlinjer för behandling av endometrios.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet, Politik, Sexualitet, Sjukvård

Jag är trött på att vara slagträ i debatten om förlossningsvården

Nu börjar det igen – mediedrevet om den akuta situationen i Stockholms förlossningsvård. Aftonbladets Eva Franchell tar till brösttoner och skriver att den trygga kvinnosjukvården sakta men säkert har monterats ner. Bristen på barnmorskor är akut skriver hon och som bevis för hon fram Maria Norlins berättelse från en tidigare artikel i Aftonbladet utan att nämna att Maria Norlin födde barn den 8 november förra året! Ett CTG-rum med utbildad barnmorska blir till ett ”vilorum på stan”.

Mediebilden som målas upp är en förlossningsvård i kris där kvinnor inte får plats någonstans och tvingas åka långt utanför länet eller till och med föda barn på toaletter. Nu i februari är situationen extra kritisk då 60 barnmorskor saknas. Det är skandal, experimentverkstad eller total ansvarslöshet av landstinget beroende på vilken av alla artiklar som man läser. Vad är det då Stockholms läns landsting har gjort som är så förfärligt? Jo man har gett tillstånd till öppnandet av en ny förlossningsklinik, BB Sophia, som öppnar den tredje mars och kommer att kunna ta hand om 4000 förlossningar per år. Kritiken har varit stenhård, framförallt emot att en stor del av rekryteringen till BB Sophia har skett från andra förlossningskliniker i Stockholm. Jag har lite svårt att bli upprörd över att hårt arbetande och i mitt tycke ej tillräckligt välbetalda kvinnor plötsligt får 4000-5000 kr mer i månaden hos en privat utförare. Jag blir glad när landstinget kontrar med en riktad löneökning till barnmorskor.

Men självklart oroas jag av alla katastroflarmen. Mitt beräknade förlossningsdatum är den 6 mars. Två av mina närmsta vänner ska föda barn inom någon vecka. Tidningsartiklarna om en förlossningsvård i kris stressar oss och skapar en stor oro i en situation när det vi verkligen behöver är trygghet och lugn och ro. Vi är pålästa och vet att rädsla och stress är farligt, att det kan göra förlossningen mer utdragen och öka risken för komplikationer både för oss själva och våra barn. Därför gör Eva Franchell och andra journalister som skriver om förlossningsvården i Stockholm på ett osakligt och sensationsartat sätt mig förbannad.

Ja, under de närmsta veckorna när BB Sophias barnmorskor utbildas så kommer bemanningen i Stockholms förlossningsvård att vara ansträngd. Detta är dock tillfälligt och situationen är inte unik utan liknar läget under semestermånaderna. För att hantera barnmorskebristen i februari har landstinget avsatt extra pengar och förlossningsklinikerna får en bonus på 1000 kronor för varje förlossning de tar. Hälften av alla barnmorskor arbetar deltid så det är ju inte alls omöjligt att lösa det akuta läget genom att de barnmorskor som vill tjäna extra pengar tar extrapass.

Det finns massor som kan bli bättre i förlossningsvården. I ett tidigare blogginlägg beskriver jag lite av det jag vill förändra. Fler sådana inlägg kommer.  Men ikväll nöjer jag mig med att konstatera att verkligheten är att Stockholms län är en av de tryggaste platserna i världen att föda barn på, att 91 % av alla kvinnor i Stockholms län får komma till den klinik de har valt och att över 99 % får föda barn i Stockholms län. Debatten om förlossningsvården är mycket viktig men de överdrivna katastroflarmen skapar en stor onödig oro. Sluta att använda mig och mina höggravida medsystrar som slagträn i debatten!

Lämna en kommentar

Filed under Förlossningsvård, Jämställdhet, Sjukvård

Bygg ut äldreomsorgen

Omsorgen om våra äldre är en fråga som berör de allra flesta. Alla kommer vi en dag att bli äldre och de allra flesta av oss har familjemedlemmar eller släktingar som har hemtjänst eller bor på ett äldreboende. Det är hemskt att läsa om hur många äldre nekas plats på äldreboende och istället känner sig som fångar i sitt eget hem.

Fram till år 2040 beräknas andelen äldre i befolkningen öka med 30 procent vilket ställer stora krav på en utbyggnad av äldreomsorgen. Men istället för att bygga ut har vi skurit ner. Sedan 2001 har var fjärde plats i äldreboendet, 30 000 äldreboendeplatser försvunnit. Denna minskning har inte kompenserats av ökad hemtjänst, sett till antalet hjälptimmar.

Detta är inte minst problematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnor är i majoritet i den äldre befolkningen på grund av en äldre livslängd. Kvinnor är också klart överrepresenterade bland personalen i vården. Slutligen så är det kvinnor som tar det största ansvaret för äldre familjemedlemmar.

När det har blivit allt svårare att få en plats på ett vård- och omsorgsboende har anhörigomsorgen ökat drastiskt. 360 000 personer i förvärvsarbetande ålder hjälper en anhörig dagligen eller flera gånger i veckan. Ca 100 000 personer, en stor majoritet kvinnor, har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Detta är ett gigantiskt jämställdhetsproblem som det pratas alldeles för lite om.

Vi talar ofta om en välfungerande barnomsorg som en förutsättning för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på lika villkor. Nu är det dags att inse att samma sak även gäller för äldreomsorgen.

 

Stora delar av texten kommer från en artikel som jag fick publicerad i veckans nummer av tidningen NU

 

1 kommentar

Filed under Äldreomsorg, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Förlossningsvård på liv och död

Jag ligger på en sjukhusbrits och gråter. Känslorna svämmar över och blir till stora tårar som rullar ner för mina kinder. Tårar av glädje, tacksamhet och lättnad. Allt ser bra ut! På skärmen ovanför mig ser jag det liv som växer inuti mig och som sparkar med armar och ben och plötsligt stoppar in tummen i munnen. Om allt går som det ska så blir det ett barn i början av mars, en lillebror till Alexander.

Varannan minut dör en kvinna någonstans i världen till följd av graviditetsrelaterade komplikationer. För mig, som har den stora turen att få föda barn i Sverige, är risken att jag dör i mars 1 på 14 100. För kvinnor i Kongo är risken 1 på 13. Varje år dör fler människor, kvinnor och spädbarn, på grund av bristande mödravård än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Problemet är troligen ännu större än den officiella statistiken visar. Ny forskning visat exempelvis att mödradödligheten i Sverige är 64 % högre än vi tidigare har trott. Sverige har en stor uppgift att vara en stark röst i världen i kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Som ett av världens säkraste länder att föda barn i är Sverige ett föregångsland. Men även här finns stora förbättringar att göra. Under min första graviditet upplevde jag att ju större min mage blev, desto fler ville berätta om sina förlossningar. Det var djupt skakande att höra att så många av mina vänner och kollegor har haft traumatiska förlossningsupplevelser. Det var berättelser om stressade barnmorskor, om narkosläkare som aldrig kom med den utlovade epiduralen, om känslor av ensamhet och övergivenhet, skräck och panik.

I Sverige år 2013 uppvisar var tredje barnmorska tecken på utbrändhet och lika många funderar på att lämna yrket. Nästan varannan kvinna som fött vaginalt får någon form av komplikationer och över fyra procent, betydligt fler än i övriga nordiska länder, får så svåra bristningar att deras ändtarmsmuskel skadas. Det vill jag ändra på! Jag kandiderar i provvalet till Stockholms läns landsting och förlossningsvården är min hjärtefråga.

Jag vill utveckla förlossningsvården med fokus på att skapa en trygg och positiv upplevelse för den födande kvinnan och att reducera förlossningsskadorna. Dessa två saker hänger ihop. De flesta förlossningar blir enklare och säkrare om den födande kvinnan känner sig trygg och kan slappna av trots smärtan. Stress och oro kan istället förlänga och försvåra förlossningen. Att lyckas slappna av under intensiv smärta – timmar, ibland dagar, i streck- är en enorm prestation som för de allra flesta kvinnor kräver hjälp av olika andnings- och avslappningstekniker, smärtlindring och framförallt trygga stödpersoner och barnmorskor. Födande kvinnor måste få känna sig starka, inte maktlösa och deras individuella behov och önskemål måste tas på allvar.

Jag vill att alla kvinnor i Sverige själva ska få välja om de vill föda vaginalt eller med kejsarsnitt, att antalet förlossningsplatser ska byggas ut och att barnmorskornas arbetssituation ska förbättras. Jag vill också se en utredning av hur en större integrering av doulor i förlossningsvården kan se ut och jag vill att landstinget ska subventionera evidensbaserade förberedelsekurser.

Själv ser jag fram emot min förlossning. Jag kommer, precis som förra gången, att föda med en närvarande partner, en doula och med hjälp av den fantastiska tekniken ”föda utan rädsla”. När jag födde Alexander kände jag mig trygg, stark och stolt. Så vill jag att alla födande kvinnor ska få känna. Det vill jag kämpa för i landstinget.

Det här blogginlägget kommer från en krönika i tidningen NU nr 43 som publicerades idag, den 24 oktober.

bild (1)

9 kommentarer

Filed under Förlossningsvård, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Sexualitet, Sjukvård

Kriminalisera sex utan samtycke

I fredags friade Svea hovrätt sex tonårspojkar som i tingsrätten dömdes till grov våldtäkt på en 15- årig flicka. Trots att flickan befann sig i ett mörkt och tidvis låst rum, att henne mobil stals och att hon var ensam med sex för henne helt okända killar som stod i kö för att ha samlag med henne så ansåg inte rätten att hon var i ett hjälplöst tillstånd. Att hon grät, försökte klä på sig och flera gånger sa nej räcker inte eftersom killarna inte använde våld. Som domaren i fallet beskriver: Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.

Domaren sammanfattar väl det som är huvudproblemet med svensk sexualbrottslagstiftning: ett nej är inte ett nej. Lagen säger inte att ett nej ska respekteras utan ser våldtäkt som ett misshandelsbrott där en person aktivt måste göra motstånd för att freda sig och våldtäkt ska bevisas genom fysiska skador och sönderrivna kläder.  Forskning visar att många offer inte alls gör fysiskt motstånd utan istället reagerar på övergrepp med så kallad ”frozen fright”. Den 15-åriga flickan berättar om sin reaktion på övergreppen i en intervju i Aftonbladet i lördags: ”jag var rädd och sa nej, med de här killarna lyssnade inte… Jag skulle vilja fråga (domaren): Om du var en tjej som jag och hade 6-7 killar emot dig, skulle du våga stå upp och försöka slå dem? Eller skulle du göra som jag: säga nej, och sedan blunda och vänta på att det är över?”.

Om den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 juli i år hade varit tillämpbar så är det troligt att just det här fallet hade dömts annorlunda. I den nya lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation” och om åklagaren hade lyckats visa att 15-åringen var ”allvarligt rädd” så hade killgänget kunnat dömas. Men huvudproblemet med lagen: att en kvinnas kropp ses som tillgänglig för sex så länge hon inte gör aktivt motstånd har inte ändrats. Skillnaden är bara att det blir några fler situationer där domstolarna kan bortse från kravet på våld och skador för att kunna döma för våldtäkt.

Det är dags att Sverige får en modern jämställd sexualbrottslagstiftning som utgår från att det är kriminellt att ha sex med någon mot dennes vilja. Regeringens egen utredare föreslog år 2010 att en samtyckesreglering ska införas i lagen. En samtyckesreglering skulle vara en kraftfull markering att skillnaden mellan sex och ett brott går vid ömsesidighet. Huvudinvändningen mot en sådan paragraf: att bristande samtycke är svårt att bevisa, faller på sin egen orimlighet. Det finns mängder av brott som är svåra att lagföra men det är självklart inget argument för att de skulle vara lagliga. Det viktigaste argumentet för en samtyckesreglering är inte heller fler fällande domar utan färre övergrepp. Ett nej måste betyda nej.

Det här blogginlägget kommer ifrån en artikel som jag fick publicerad i tidningen NU igår. Jag vill även rekommendera Erica Närlinges och Anna Mårtenssons blogginlägg om fallet.

5 kommentarer

Filed under Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet, Sexualitet