Category Archives: Förskolan

Älskade bäbis,

Du får gärna komma ut nu. Nu är du klar och jag längtar efter att få träffa dig. Samtidigt kan jag förstå att du vill vänta lite, ligga kvar i det trygga mörka vågskvalpet istället för att komma ut och möta en helt ny, skrämmande verklighet. Du vet ju vad du har men inte vad du får. Men jag kan lugna dig. Du har haft en nästan ofattbar tur. Av alla hundratusentals barn som kommer att födas de närmsta dagarna kan de som har haft samma tur som du räknas i tiotal.

Du föds som medborgare i ett rikt land som har haft fred i över 200 år. Du kommer aldrig att behöva vara hungrig, aldrig att behöva frysa och du kommer aldrig att behöva arbeta hårt för att hjälpa din familj att överleva. Vår familj. Jag har också haft en nästan ofattbar tur. Efter den långa resa som din pappa och jag gjorde för några år sedan så tar jag inte längre allt det vi har för givet på samma sätt som tidigare. Varje dag känner jag en stor tacksamhet för att jag får vara mamma i ett land och i en tid när förutsättningarna för att jag ska kunna ta hand om dig på det sätt som jag vill är så fantastiska.

Din pappa och jag kommer att turas om att vara hemma med dig i ett och ett halvt år. Under den här tiden finns det mängder av roliga och utvecklande aktiviteter för dig som vi, helt gratis, kan ta del av. Sedan kommer du att börja förskolan, förhoppningsvis samma förskola som din storebror Alexander går på. Jag känner mig helt trygg med att du kommer att älska förskolan, de suveräna pedagogerna, lekarna, kompisarna. Du kommer att lära dig massor där, utan att du ens kommer att märka att du lär dig saker. Om du är någon gång skulle bli sjuk så kan din pappa och jag stanna hemma från jobbet och ta hand om dig, och om du skulle bli allvarligt sjuk så är vården bland den bästa i världen.

Nu medan jag går och väntar på dig så tänker jag med stor ödmjukhet och tacksamhet på vilken ofattbar tur vi har.  Visst finns det massor som kan bli bättre, även här, i Stockholm, i Sverige. Jag lovar att kämpa för att göra de sakerna ännu lite bättre. Men du kan lugnt komma ut nu. Jag har den fantastiska förmånen att ärligt kunna lova dig att jag kommer att kunna hålla dig varm, mätt och trygg.

2 kommentarer

Filed under Barn, Föräldraförsäkringen, Förskolan, Mänskliga rättigheter, Sjukvård

Perspektivet som saknas i Husbydebatten

Stockholms vaknar upp till ännu en morgon med brända bilar, krossade rutor, eldhärjade skolor och vandaliserade bibliotek. De senaste dagarna har hundratals stockholmare fått sin egendom förstörd och tusentals stockholmare fått sin trygghet skändad.

Nätet och nyhetsflödet fullständigt svämmar över av analyser av anledningarna till kravallerna. Men trots att så mycket har sagts är det en faktor som nästan helt lyser med sin frånvaro i debatten. Beroende på perspektiv talas det om socialt utsatta ungdomar, diskriminerade unga, invandrarungdomar, stenkastare, våldsverkare, huliganer, ligister eller kriminella. Alla dessa begrepp är könlösa, men det är inte de ungdomar som just nu vandaliserar sina egna bostadsområden.

Det verkar stå klart att det uteslutande rör sig om unga män. Så länge vi inte erkänner att det är pojkars och mäns destruktiva beteende detta handlar om så blir det svårare att lösa problemet. Med fel diagnos botas inga sjukdomar.

Om det istället uteslutande hade varit unga kvinnor som kastat stenar, krossat rutor och anlagt bränder så hade vi haft en livlig diskussion om vad det är som får unga kvinnor att ta till våld. Men nu är det ”business as usual” och vi är så vana vid det manliga våldet att vi inte ens längre ser att det är just det – manligt våld. Mäns våld kostar det svenska samhället enorma summor varje år. 80 % av alla brott begås av män. Av de som är dömda för våldsbrott är 94 % män och 6 % kvinnor.  Det är män som våldtar, slår och dödar kvinnor men också som slår och dödar andra män. Mäns våld är ett gigantiskt samhällsproblem som drabbar alla i samhället. Rädslan för mäns våld begränsar flickors och kvinnors hela liv men det är faktiskt pojkar och män som i högst utsträckning drabbas av mäns våld.

Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen. Ja förorterna som brinner är socialt utsatta, ja arbetslösheten är hög och skolresultaten låga, ja det finns ett utanförskap och ja upploppen har självklart en klassdimension. Men det är inte alla ungdomar som tar till våld. Fredrik Reinfelt ska ha en eloge för att han är en av få som har sagt rent ut att detta uteslutande handlar om ”arga unga män”. De långsiktiga lösningar som har föreslagits med satsningar på jobb och skola är självklart viktiga. Men jag önskar att vi utöver detta skulle tala mer om hur vi skapar en mer konstruktiv mansroll där vissa pojkar inte får respekt av att sätta skräck i sin omgivning och utöva våld.

Vi måste också med kraft motarbeta den antipluggnorm som sprider sig bland pojkar i flera samhällsklasser. Pojkar har nu lägre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott och så många som en fjärdedel av alla pojkar kan inte läsa och förstå krävande texter. Det är ingen högoddsare att majoriteten av våldsverkarna tillhör denna grupp. För många av dessa pojkar är satsningar på förskolan än viktigare än satsningar på skolan. Forskning visar att förskolan i ännu högre grad än skolan kan utjämna livschanser. Då måste vi se till att dessa pojkar går i förskolan. Ett uppenbart första steg är att avskaffa det direkt skadliga vårdnadsbidraget och att ge barn till föräldrar som inte arbetar samma rätt till förskolan som andra barn.

Vi behöver fler konstruktiva manliga förebilder överallt där våra barn och unga finns och satsningar på fler män i förskolor, skolor och fritidsaktiviteter är viktiga. De viktigaste manliga förbilderna är dock papporna och idag är allt för många pappor helt frånvarande och en  femtedel av alla pappor tar inte ut någon som helst föräldraledighet. Detta måste ändras! Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen.

Lämna en kommentar

Filed under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet

Feminister som gör skillnad i Stockholm

Glad Valborg till dig som läser det här! Så här när elden har börjat falna men fortfarande glöder sitter jag i favoritfåtöljen och tänker på brinnande feminister som gör verklig skillnad. Det finns många fantastiska feministiska förebilder i Folkpartiet och idag kom två av mina favoriter bland dem med positiva nyheter som förtjänar en kommentar.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skriver i ett blogginlägg idag om hur de genomsnittliga förskolegrupperna i Stockholm har minskat från 16,6 barn 2006 till 15,2 barn 2012. Detta står i stark kontrast till barngrupperna i S – styrda Göteborg och Malmö där barngrupperna har ökat och år 2012 var 17,6 för Göteborg och 18,1 för Malmö.

Lotta skriver att hennes korta svar på frågan om varför Stockholm klarar det som inte Göteborg och Malmö klarar är ambition.” I Stockholm öppnar vi varannan arbetsdag en ny förskoleavdelning. På Folkpartiets initiativ har vi i Stockholm även infört ett förskoletal vid nybyggnation, för att säkerställa en tillräcklig utbyggnad av förskolan i nya bostadsområden, och vi har infört tak på barngruppernas storlek. Vår medvetna satsning har lönat sig.”

Ambition är så klart inte hela sanningen. Ambition är en bra början men för att nå de resultat som Stockholm, trots en inflyttning som överskrider alla prognoser, har klarat av krävs mycket mer än så. Ambitiösa mål, långsiktiga strategier och framförallt, ett tydligt ledarskap. Många Stockholmare känner till att Lotta Edholm är skolborgarråd. Färre känner till att hon gör verklig skillnad för ett mer jämställt samhälle genom bl.a. fokus på genusperspektiv i förskolor och skolor och genom att se till att förskolan och skolan prioriteras. Ambition är bra, ett tydligt värdebaserat ledarskap är ännu bättre.

Den andra glada nyheten stod personallandstingsrådet Anna Starbrink för. Äntligen görs något konkret för sjuksköterskornas allt för låga löner! Detta är en av de feministiska frågor som jag brinner särskilt för och som jag vet att Anna Starbrink har arbetat för under en längre tid. Nu ska Stockholms läns landsting satsa 90 miljoner kronor i en riktad lönesatsning till specialistsjuksköterskor i bristyrken på akutsjukhusen. Satsningen omfattar 45 miljoner år 2014 och ytterligare 45 miljoner år 2015 vilket är ca 1 500 kronor per person och månad om den slås ut på hela målgruppen, men pengarna ska fördelas individuellt.

Anna Starbrink beskriver på sin blogg att detta är ”…en strategisk satsning på ett viktigt framtidsyrke som behöver uppvärderas”. Hon menar att satsningen är ett första viktiga steg för att stärka lönerna i en yrkesgrupp där cirka 90 procent av medarbetarna är kvinnor. ”Det är alltså en satsning för jämställdheten – men också för att hälso- och sjukvården ska kunna locka fler medarbetare i framtiden.” Jag har stor respekt för sjuksköterskornas kamp för att få 24 000 i ingångslön men jag tror att det allra viktigaste för att öka attraktiviteten i yrket är löneutvecklingen. Dagens besked var ett bra första steg.

2 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Sjuksköterskor, Sjukvård