Kategoriarkiv: Feminism

Svar från jämställdhetsministern

När Sverige fick en ny jämställdhetsminister i Maria Arnholm så var vi i Liberala Kvinnor i Stockholms län snabba med att skiva ett öppet brev med vår syn på viktiga frågor för henne att arbeta med. Brevet publicerades i Tidningen NU nr 5, 31 januari. Nu har vi fått svar vilket är mycket roligt. Jag vill, nu när jag äntligen har lyckats starta en blogg, dela med mig av min styrelses brev och de frågor som vi lyfte där:

 Ur NU Nr 8 2013

Öppet brev till Maria Arnholm

I dagarna fick Sverige en ny jämställdhetsminister. Och det var du Maria Arnholm. En liberal feminist med gedigen erfarenhet av det politiska hantverket. En liberal som nu får axla det tunga ansvaret att leda Sverige mot en jämnare fördelning av inflytande, villkor och makt mellan könen.

Från Liberala Kvinnor i Stockholms Län vill vi gratulera och varmt lyckönska dig. Den uppgift du har fått är oerhört viktig. Oerhört viktig och inte enkel. Sedan 1999 kan vi i Folkpartiets partiprogram läsa ”den liberala feminismen handlar om att se strukturer som lägger hinder i vägen för kvinnor kopplat med en vilja att åtgärda detta med lösningar som utgår från den enskilda individen.” Dessa ord är centrala för vår ideologi. Dessa ord blir papperstigrar om de inte fylls med innehåll.

Bland oss aktiva i Liberala kvinnor i Stockholms Län finns flera ordförande i Stockholms lokalföreningar, förtroendevalda för Folkpartiet i Stockholms olika nämnder och aktiva medlemmar på många olika plan inom Stockholm Stad och inom LUF. Vårt politiska perspektiv är brett och vår målsättning är att jämställdhet ska genomsyra alla politikområden.

2013 kan vi sorgset konstatera att sedan den tid när du själv var med och genomdrev den första pappamånaden har vi i Folkpartiet tappat farten i jämställdhetsdebatten. Vi är inte längre den spjutspets vi en gång var. Vi är inte den spjutspets vi borde vara. Därför är förväntningarna på dig höga. Från svenska folket. Från oss feminister i Folkpartiet.

Vi i Liberala Kvinnor i Stockholms län är glada över att du vill fokusera på att utjämna de stora osakliga skillnaderna som finns idag mellan kvinnor och mäns livsinkomster och förutsättningar på arbetsmarknaden. Vi vill gärna stödja dig i ditt viktiga arbete. Därför vill vi ge ett medskick nu när du antar denna utmaning.

1. Lika lön för lika arbete. I de tio största yrkesgrupperna finns 1,5 miljoner anställda. I nio av dessa har män högre månadslön än kvinnor. Det är oacceptabelt att kvinnors allt högre utbildningar och höga betyg ännu inte visar sig i lönestatistiken. Störst är skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner bland högutbildade kvinnor i näringslivet. För företagsekonomer, marknadsförare eller personaltjänstemän är t.ex. skillnaden 9 000 kr i månaden.

2. Ge oss möjligheten att kunna förena föräldraskap med förvärvsarbete. Sätt ner foten i den absolut viktigaste av alla jämställdhetsreformer – en tredelad föräldraförsäkring. Som liberal feminist kan du aldrig nöja dig med att kvinnor tar ut 76 procent av dagarna och männen 24 procent. Verka för att vårdnadsbidraget avskaffas så snart som möjligt och se till att målet om ett jämställt föräldrauttag återinförs i Försäkringskassans direktiv.

3. Arbeta aktivt för att begränsa kvinnors ofrivilliga deltidsarbete. Det är inte en hållbar ordning för svensk ekonomi eller för jämställdheten när var tredje sysselsatta kvinna arbetar deltid. Det är svårt att tala om ett jämställt Sverige när motsvarande siffra bland män är var tionde sysselsatt man. Kräv att statliga och kommunala bolag erbjuder heltidsanställningar till de anställda som vill gå upp i heltid.

4Höj lönerna och förbättra villkoren i de kvinnodominerade yrkena i offentlig sektor. Det är alarmerande att allt fler unga idag väljer bort utbildningar som leder till arbete i välfärdssektorn just för att lönerna och statusen är låg, arbetsmiljön slitsam och möjligheterna till vidareutbildning och karriärutveckling få. Vi har redan idag stor brist i flera sektorer och situationen blir allt värre. Exempelvis visar en prognos från Statistiska Centralbyrån att det om 18 år kommer att saknas 30 000 sjuksköterskor. Folkpartiet har förtjänstfullt drivit frågan om högre lärarlöner. Låt sjuksköterskornas löner bli vår nästa kamp!

5. Ta tag i den tudelade arbetsmarknaden. Av samtliga anställda återfinns endast 13 procent av kvinnorna och 12 procent av männen i yrken med en jämn könsfördelning. Bland de 30 största yrkena finns enbart tre som har en jämn könsfördelning, det vill säga minst 40 procent av vardera könet. Dessa yrken är kockar och kokerskor, läkare och universitets- och högskolelärare.

6. Kräv en jämnare könsbalans i bolagens styrelser. Nyamko Sabunis sista förslag som minister är en bra start. Det är dags att krossa glastaket och skapa en rejäl fördelning av makt och inflytande. Börja med att kräva att vi sopar rent framför egen dörr. Av alla folkpartister i de kommunala bolagen är 73 % män. Det finns ungefär lika många män i åldern 70-79 år (25%) som andelen kvinnor total (27%). Inför krav på varannan damernas i kommunala och statliga bolagstyrelser.

Maria – du har ett viktigt arbete framför dig. Vi hoppas att du kommer vara en blåslampa och se till att Folkpartiet återigen går i bräschen för jämställdhetsreformer i Sverige. Vi från Liberala Kvinnor i Stockholms Län bidrar gärna på denna resa.

Elisabet Abelson, Cecilia Elving, Anne-Lie Elfvén, Hanna Gerdes, Daniel Lucas, Ann-Marie Palvall, Sigrid Rydell Johnson, Charlotta Schenholm och Martin Ängeby

Lämna en kommentar

februari 25, 2013 · 10:53 e m

Tvekan

Det kliar i fingrarna. Det har gjort det ett tag nu. Jag vill skriva! För det finns ju så mycket att skriva om. Så mycket att vara arg eller glad över, så många strider att utkämpa, så många slag att vinna. Men jag tvekar. Jag har gjort det ett tag nu. Dels så är det ju det där med TIDEN, och den eviga frågan om vad man ska lägga TIDEN på. Dels så är jag evinnerligt dålig på “good enough” och är orolig över att ha ständig prestationsångest inför skrivandet. Men när jag rannsakar mig själv så inser jag att jag också tvekar eftersom jag så väl vet vad konsekvenserna av att blogga kan bli. För jag vill ju inte blogga om mat (det är knappast intressant att veta vilken färdigmat jag köpte senast), skönhet (som för tillfället är ganska nedprioriterat i mitt liv) eller mode (jag älskar att ha fina kläder men är patologiskt ointresserad av klädtrender).

Jag vill skriva om politik, feminism och min vardag. Hur det är att vara en politiskt engagerad småbarnsförälder och försöka leva i ett lyckligt och jämställt förhållande. Det privata är politiskt- och det är precis där, i gränslandet mellan det privata och det politiska som jag vill blogga.

Men år 2013 finns det fortfarande alldeles för många män som tycker att kvinnan ska tiga i församlingen. Kvinnor som bloggar, och särskilt kvinnor som skriver om jämställdhet och feminism, riskerar näthat och hot. Bortom tidningsrubrikerna om #näthat mot kvinnliga kändisar och journalister finns vanliga, betydligt mindre kända flickor och kvinnor som hotas bara för att de uttrycker sina åsikter på nätet. Jag känner flera av dem. De är alla fantastiska, starka och modiga kvinnor. Jag beundrar dem men undrar om jag är lika stark? Jag tror att jag skulle bli fruktansvärt upprörd över hån och könsord, livrädd över våldtäktshot och fullständigt paralyserad av skräck över hot mot mitt barn. Så varför utsätta sig för sådant? Varför inte bara fortsätta att driva jämställdhetsagendan i den skyddade sfären av Liberala Kvinnor och Folkpartiet Liberalerna?

Men så tänker jag att det är ju precis det här de vill, trollen, hatarna, männen som hatar kvinnor. De vill inte bara tysta de offentliga kvinnorna utan vill även att helt vanliga, anonyma kvinnor som jag ska tänka tanken “är det värt det” innan vi kastar oss ut i offentligheten. De vill att vår slutsats ska bli “nej, det är inte värt det”, så att vi tiger i församlingen. Den tanken får mig att sluta tveka och börja skriva. Mitt allra första blogginlägg.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Näthat, Politikens villkor, Rättssäkerhet