Kategoriarkiv: Feminism

augusti 28, 2021 · 9:36 e m

Stöd Afghanistans flickor och kvinnor

Afghanistans flickor och kvinnor får inte glömmas bort! Här är mitt tal från en demonstration på Norrmalmstorg den 27 augusti arrangerad av Varken Hora eller kuvad tillsammans med ett tiotal kvinnorganisationer och organisationer för mänskliga rättigheter såsom Kvinna till Kvinna, Amnesty m.fl.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

Vi som samlats här idag vi förstår att vi har en uppgift. 

Vi kommer aldrig att stillatigande titta på när kvinnor och flickors rättigheter försvinner. 

Vi kommer aldrig att acceptera att 20 års försiktiga framsteg raseras.

Att drömmen om demokrati, om mänskliga fri- och rättigheter slocknar. 

Talibanerna terrorvälde är på väg att återinrättas. Deras PR kuppar och vaga uttalanden om att värna kvinnors rättigheter står bjärt i kontrast mot de fruktansvärda bilder och rapporter som nu kommer. 

Berättelser om bestraffningar med piska för kvinnor på offentlig plats, enbart för att de har befunnit sig utomhus utan sällskap av en man. 

Av världens alla vidriga regimer och ideologier står talibanerna och deras sharialagar ut med sitt extrema kvinnohat.

Den sorg, desperation, förödmjukelse, och skräck som Afghanistans befolkning, och särskilt dess kvinnor och flickor känner just nu ska ingen behöva känna.

Vi som samlats här idag vi förstår att vi har en uppgift. 

Vi behöver gemensamt se till att flickor och kvinnors situation i Afghanistan aldrig glöms bort.

Vi behöver gemensamt se till att flickor och kvinnor ges möjlighet till skydd genom kvotflyktingsystemet.

och vi behöver gemensamt se till att biståndspolitiken och utrikespolitiken blir feministisk på riktigt.

Vi har samlats här idag för att visa vårt stöd. Men också för att visa vår beslutsamhet. 

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Jämställdhet, Liberalerna, Mänskliga rättigheter, Politik, Rättssäkerhet, Uncategorized

februari 9, 2019 · 12:46 e m

Till alla liberala kvinnor

Om tre veckor möts många av oss i Barkaby för Liberala Kvinnors landsmöte. Äntligen! Jag ser så fram emot alla viktiga feministiska samtal och är självklart glad och stolt över att vara valberedningens förslag till ny ordförande. Ett JÄTTESTORT TACK för allt stöd och alla fina ord. Det är så roligt och hedrande att ni är så många distrikt som har valt att nominera mig. Jag är också så glad över valberedningens förslag till ny styrelse. Vilket fantastiskt lag!

För dem av er som ännu inte känner mig vill jag gärna få presentera mig.

Jag är 39 år gammal, mamma till två barn och gift med Jeremiah. Under de senaste tjugo åren har jag arbetat för ökad jämställdhet på en rad olika sätt och i en rad olika organisationer. Som utbildare och projektledare, som styrelseledamot, som aktivist och som politiker. Idag sitter jag bl.a. i Fredrika Bremerförbundets styrelse och i GAPFs, Glöm aldrig Pela och Fadimes, styrelse. Som regionpolitiker i Stockholms läns landsting har mitt fokus varit att få igenom satsningar för jämställd vård, för en bättre förlossningsvård och för kvinnors hälsa för Stockholms två miljoner medborgare. Jag har även varit med och utvecklat Liberalernas integrationspolitik både i Stockholms stad och i Region Stockholm. Idag är jag ordförande i kulturnämnden i Region Stockholm och ordförande för en Långtidsutredning om framtidens hälso- och sjukvård. Men ingen arena är lika viktig för mig som Liberala Kvinnor.

Jag blev politiskt engagerad för att jag vill arbeta för att öka kvinnors frihet. För snart tio år sedan gick jag med i Liberala Kvinnor och några månader senare blev jag också medlem i Liberalerna. Jag har varit ordförande för Liberala Kvinnor i Stockholms län under fyra år och jag har suttit i centralstyrelsen. Jag är stolt över att ha varit med och drivit igenom frågor i Liberala Kvinnor och sedan i Liberalerna som samtycke i sexualbrottslagstiftningen, en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen och några år senare ett helt nytt förslag för föräldraförsäkringen, förslag för att stoppa mäns våld mot kvinnor, satsningar för intern jämställdhet och satsningar på kvinnors hälsa. Det här är frågor som jag brinner för och som jag vill fortsätta att arbeta med.

Alla i Sverige ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och så lika möjligheter som möjligt, oavsett deras kön och oavsett var de eller deras föräldrar är födda. Det hedersrelaterade våld och förtryck som begränsar 200 000 barn, kvinnor och hbtqi-personer i Sverige idag måste upphöra. Att fortsätta det framgångsrika arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck som Liberala Kvinnor har bedrivit de senaste åren blir en av den nya styrelsens främsta uppdrag.

Liberalerna tappade bort jämställdhetsfrågorna i valrörelsen. Jag vill att Liberala Kvinnor ska vara en effektiv feministisk blåslampa som ser till att det misstaget aldrig upprepas. Jag vill också att Liberala Kvinnor ska vara en tillgång för vårt parti i en orolig tid. En organisation som är med och leder svensk jämställdhetsdebatt och som hjälper Liberalerna att nå ut med liberal jämställdhetspolitik i breda frågor. Utöver de frågor som jag redan har nämnt så vill jag även nämna arbetet för ekonomisk jämställdhet och arbetet för att säkra alla kvinnors trygghet som extra angelägna.

Liberala Kvinnors distrikt och medlemmar gör feministiska stordåd varje dag. Jag vill att vi ska fortsätta att bli ännu starkare, och ännu fler. Jag har arbetat mycket med organisationsutveckling och medlemsutveckling och har bl.a varit organisationsutvecklare och medlemsstrateg för Liberalerna (då Folkpartiet). I den rollen såg jag tydligt hur förutsättningarna i våra olika länsförbund och kommunföreningar skiljer sig åt, och hur viktigt det är att vi med gemensamma krafter stöttar och underlättar för varandra. Jag har många idéer om hur vi tillsammans kan hjälpa distrikten att växa och få mer inflytande i sina länsförbund. En del är att hitta externa medel till Liberala Kvinnor och öka kanslistödet till distrikten med medlemshantering, stomartiklar och färdiga paket med medlemsaktiviteter. En annan är att se över kommunikationsvägarna mellan centralstyrelsen och distrikten. En tredje är mentorsskap.

De närmaste åren kommer på många sätt att vara en avgörande tid för jämställdheten i Sverige. Det är en tid när jag vill vara med och ta ansvar och göra skillnad. Jag kan inte tänka mig ett finare eller viktigare uppdrag än det som Liberala Kvinnors ordförande. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag ser så fram emot att få träffa er i Barkaby den 2-3 mars. Nu är en tid när Liberala feminister behövs mer än på mycket länge. Tillsammans kan vi göra stor skillnad!

CeciliaElving

Lämna en kommentar

Under Föräldraförsäkringen, Feminism, Jämställdhet, Liberala Kvinnor, Liberalerna, Politik

augusti 4, 2018 · 10:52 e m

Kalla vindar för HBTQIA rättigheter

Jag älskar Pride. Kärlek. Respekt. Öppenhet. Att få vara den man är och älska den man vill. Det borde vara självklart men är inte alltid det. Inte ens här, i fantastiska Sverige där till och med ÖB deltar i prideparaden, sjungande. Jag älskar Pride men har en klump i magen. För de rättigheter som borde vara självklara men ännu inte är det är mindre självklara i år än förra året. Det går snabbt nu. Kalla vindar blåser sig allt starkare i ett ständigt hårdnande debattklimat. HBTQIA rättigheter ifrågasätts. Kvinnors rättigheter likaså.

Klumpen i min mage har egentligen suttit där sedan Almedalen. Kombinationen av NMRs hotfulla närvaro och hatet som strömmade emot mig efter en kort film på facebook där jag lyfte att SD kraftigt vill begränsa den svenska aborträtten tog energi. Men det som var verkligt nedslående var att delta i paneldebatter, seminarier och samtal där vi alla var rörande överens om att SRHR och HBTQIA rättigheter i Sverige utmanas allt mer. Det vill säga, alla vi som var inbjudna var rörande överens. För liksom i partiledardebatten på Pride så var elefanten i rummet, SD, inte välkommen. Inte en enda gång.

Jag har stor förståelse för det men börjar undra om det är rätt strategi. Den uppblåsbara plastelefanten på scen under partiledardebatten på Pride (som skulle representera Åkesson som inte blivit inbjuden) var en succé för den redan frälsta publiken, men bidrog till den ökande polariseringen. En slags vuxenmobbning som säkerligen bara gynnar SD. Just nu sker alldeles för lite dialog. Vi pratar nästan uteslutande med dem som tycker ungefär likadant som oss själva. Och vi pratar för mycket och lyssnar för lite. Vi behöver bli bättre. Snabbt. Sverigedemokraternas framgångar är ett hot mot HBTQIA rättigheter. Europride är inte bara fest utan också allvar. I år mer än på länge.

sdltd0f8ed8-nh-e1533310912853-1024x470

Foto: QX

Lämna en kommentar

Under Feminism, HBTQIA, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Politik, Sexualitet

juni 15, 2017 · 10:06 e m

Det går att påverka i politiken!

I går fattade vi i landstingsfullmäktige beslut om 2018 års budget och jag är så stolt och glad över att ha fått med flera av mina hjärtefrågor. Under förra året ledde jag en arbetsgrupp som arbetade fram förslag för ökad jämställdhet i Stockholms läns landsting och nästa år kommer många av våra förslag att bli verklighet. Det känns fantastiskt roligt! Stort tack till Annika Linde, Jan Liliemark, Charlotta Schenholm, Eva Götell och Tobias Davidsson för ett bra samarbete. Här är det anförande som jag höll under budgetdebatten:

Ordförande, ledamöter, åhörare

Brott som begås i hederns namn är en av vår tids största kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är fullständigt oacceptabelt att tiotusentals flickor, kvinnor och pojkar i vårt län får sin frihet och sina rättigheter begränsade med motivet att bevara familjens heder. Det är inte värdigt vårt liberala, demokratiska och jämställda samhälle. Jag är glad och stolt att vi i alliansens budgetförslag nu skärper arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare och tar fram en handlingsplan för landstingets arbete mot hedersrelaterat våld.

Så till förlossningsvården. Varje födande kvinna ska ges en trygg, säker och evidensbaserad vård på hennes egna villkor. Stockholm har en fantastisk förlossningsvård men det finns också stora utmaningar. Nu sker det stora satsningar på förlossningsvården:

Vi bygger ut förlossningsvården kraftigt vilket flera redan har beskrivit här idag.  De närmaste åren, 2017-2021, byggs vården ut på Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset. År 2022 öppnar S:t Görans sjukhus förlossningsklinik som ska ha kapacitet för 4 000 förlossningar om året.

Vi fattar snart beslut om en ny förlossningsplan.

Ett introduktionsprogram påbörjas nu där nyutexaminerade nyanställda barnmorskor får ”gå bredvid” en erfaren barnmorska i tre månader för att få en mjukstart.

Arbetet mot förlossningsskador fortsätter och intensifieras. Vi utbildar alla barnmorskor i evidensbaserade metoder som kan förebygga förlossningsskador. Vi förbättrar inrapporteringen till bristningsregistret och ser till att det kan fungera som ett tillförlitligt instrument för uppföljning. Vi ser till att alla skador som ändå uppstår identifieras och åtgärdas.

Enträgen vinner. Äntligen hör jag från dem jag talar med i professionen att förlossningsskadorna nu börjar gå ner. Det är verkligt goda nyheter för Stockholms kvinnor.

Några andra av mina hjärtefrågor i alliansens budgetförslag som jag vill nämna är:

Att arbetet mot urininkontinens och framfall nu intensifieras. Information om bäckenbottenträning ska ges både på BB och på MVC. Tillgången till adekvat behandling av dessa komplikationer behöver säkerställas och medvetenheten bland patienter och vårdpersonal öka. Det är viktigt.

Att de patienter som inte har någon anhörig ska ha möjlighet att ta med en stödperson, så kallad doula, på förlossningen. Samt att en medföljande närstående ska erbjudas plats på eller i nära anslutning till sjukhuset så länge barnet eller den som fött behöver vård.

Låt mig avsluta med det viktigaste vi har: barnen. Jag vill att alla barn i Sverige ska ha samma rättigheter, och så lika möjligheter som möjligt, oavsett deras föräldrars bakgrund. Därför är det viktigt att Rinkebyprojektet fortsätter och att vi öppnar upp för en utveckling av projektet till andra delar av länet. Vi måste våga tänka nytt och utveckla samarbetet mer mellan landsting och kommun, bl.a genom fler familjecentraler. Slutligen är det viktigt att vi i budgeten slår fast att barns rättigheter ska tas tillvara och kunskapen om barnkonventionen bland vårdgivarna ska öka. Bifall till alliansens budgetförslag!

Lämna en kommentar

Under Barn, Förlossningsskador, Förlossningsvård, Feminism, Framfall, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

maj 26, 2015 · 9:07 e m

Dags att klassa Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom – endometrios – som folksjukdom

Jag blir så glad när jag idag läser att socialstyrelsen ska göra en översyn av vården för kvinnor med endometrios och se över om det behövs nationella riktlinjer eller annat kunskapsstöd. Bättre endometriosvård är en central jämställdhetsfråga och en av de frågor som som jag driver i Stockholms läns landsting. Jag är stolt över att ha fått vara med och påverka att SLL gör en satsning på endometrios i budgeten för 2016 och jag har även skrivit en motion för Liberala Kvinnor till Folkpartiets landsmöte i frågan. Här är motionen:

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar minst 200 000 svenska kvinnor. Endometrios orsakas av att celler som liknar livmoderslemhinnan hamnar utanför livmodern och fastnar på organ i buken. Dessa celler börjar växa och orsakar inflammationer vilket kan leda till svåra buksmärtor och ärrvävnad. Smärtan är oftast värst i samband med menstruation och det är inte ovanligt att kvinnor med endometrios kräks och/eller svimmar av smärtan och är helt oförmögna att studera eller arbeta under några dagar i månaden. Med tiden kapslas endometrioscellerna in och det bildas endometrioshärdar eller cystor. Endometrios är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Trots att endometrios är Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom och att uppskattningsvis 10 % av alla kvinnor i fertil ålder drabbas så är kunskapen om sjukdomen låg. Stora grupper av patienter får ingen diagnos och många avfärdas med diagnosen ”vanlig mensvärk”.  Många kvinnor med endometrios bollas runt i vården i flera år och tiden från sjukdomsdebut till behandling beräknas vara sju till nio år.

Den oacceptabelt långa tiden från sjukdomsdebut till behandling får stora konsekvenser, både i mänskligt lidande men även i samhällsekonomiska kostnader. Rapporten ”Burden of illness in women with endometriosis (2012, Matts Olovsson m.fl.) visar att de direkta vårdkostnaderna för en patient med endometrios är ca 51 000 kr per år och att ytterligare ca 42 000 kr i indirekta kostnader för ökad sjukfrånvaro och arbetsbortfall tillkommer.

Det finns en växande opinion för att socialstyrelsen ska klassa endometrios som en folksjukdom vilket också är vad Matts Olovsson m.fl. experter förespråkar. Då skulle en vårdplan upprättas och nationella riktlinjer tas fram. Vårdpersonalen skulle få riktlinjer och information om hur berörda patienter ska hanteras och likvärdigheten skulle öka. Idag beror möjligheten till rätt behandling på vilken läkare som kvinnan hamnar hos och var i landet hon bor.

Liberala Kvinnors centralstyrelse yrkar därför att landsmötet beslutar

– att Folkpartiet ska verka för att Endometrios klassas som en folksjukdom.

– att Folkpartiet ska verka för att Socialstyrelsen utvecklar nationella riktlinjer för behandling av endometrios.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet, Politik, Sexualitet, Sjukvård

juli 31, 2014 · 9:28 e m

Mycket återstår innan hbtq-personer har lika möjligheter

Jävla rövknullare! Fjolla! Bögjävel!

De coola killarna sitter längst bak i klassrummet och häver ur sig vidrigheter mot RFSLs informatör som försöker prata med högstadieklassen. Glåporden börjar som viskningar men blir undan för undan allt högre. Läraren har helt abdikerat sitt ansvar och lämnat klassrummet. Jag är väl 15-16 år och blir allt mer ledsen och frustrerad. Jag försöker att få tyst på killarna men lyckas inte. Det är mitten av nittiotalet och de coola killarna tycker sig ha en oinskränkbar rätt att trakassera en ”jävla bög”.

De senaste tjugo åren har Sverige tagit gigantiska kliv framåt gällande hbtq-personers rättigheter och stora attitydförändringar har skett. Jag hoppas och tror att det som skedde i mitt klassrum inte skulle kunna hända i Sverige idag. Samtidigt finns det alldeles för mycket kvar att göra och allt går inte framåt.

Temat för Stockholm Pride som började igår är vardag. Vi har långt kvar tills alla hbtq-personer i Sverige har samma rättigheter och framförallt, samma möjligheter, som heterosexuella har. Den psykiska ohälsan bland hbtq-personer, och särskilt bland transpersoner är allt för hög. Många hbtq-personer blir diskriminerade och/eller utsatta för hatbrott. Unga hbtq-personer som lever i en strikt hederskultur blir utsatta för ett starkt förtryck.

Nu på lördag kommer jag att gå i pride paraden som stolt folkpartist tillsammans med bl.a. alla (!) Folkpartiets ministrar. Folkpartiets kampanj i Stockholm Pride heter ”låt tusen barn blomma.” Den handlar om att alla barn och ungdomar ska få tusen möjligheter istället för två. Barn och ungdomar ska få lov att blomma ut utan att begränsas av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Mycket arbete återstår innan hbtq-personer har lika rättigheter och möjligheter så jag hoppas att vi ses på Pride.

10544666_10152237492192797_5991935617444337434_n

Det här inlägget publicerades på Stockholmsbloggen den 31 juli.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Mänskliga rättigheter, Politikens villkor, Sexualitet

oktober 4, 2013 · 5:22 e m

Kriminalisera sex utan samtycke

I fredags friade Svea hovrätt sex tonårspojkar som i tingsrätten dömdes till grov våldtäkt på en 15- årig flicka. Trots att flickan befann sig i ett mörkt och tidvis låst rum, att henne mobil stals och att hon var ensam med sex för henne helt okända killar som stod i kö för att ha samlag med henne så ansåg inte rätten att hon var i ett hjälplöst tillstånd. Att hon grät, försökte klä på sig och flera gånger sa nej räcker inte eftersom killarna inte använde våld. Som domaren i fallet beskriver: Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.

Domaren sammanfattar väl det som är huvudproblemet med svensk sexualbrottslagstiftning: ett nej är inte ett nej. Lagen säger inte att ett nej ska respekteras utan ser våldtäkt som ett misshandelsbrott där en person aktivt måste göra motstånd för att freda sig och våldtäkt ska bevisas genom fysiska skador och sönderrivna kläder.  Forskning visar att många offer inte alls gör fysiskt motstånd utan istället reagerar på övergrepp med så kallad ”frozen fright”. Den 15-åriga flickan berättar om sin reaktion på övergreppen i en intervju i Aftonbladet i lördags: ”jag var rädd och sa nej, med de här killarna lyssnade inte… Jag skulle vilja fråga (domaren): Om du var en tjej som jag och hade 6-7 killar emot dig, skulle du våga stå upp och försöka slå dem? Eller skulle du göra som jag: säga nej, och sedan blunda och vänta på att det är över?”.

Om den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 juli i år hade varit tillämpbar så är det troligt att just det här fallet hade dömts annorlunda. I den nya lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation” och om åklagaren hade lyckats visa att 15-åringen var ”allvarligt rädd” så hade killgänget kunnat dömas. Men huvudproblemet med lagen: att en kvinnas kropp ses som tillgänglig för sex så länge hon inte gör aktivt motstånd har inte ändrats. Skillnaden är bara att det blir några fler situationer där domstolarna kan bortse från kravet på våld och skador för att kunna döma för våldtäkt.

Det är dags att Sverige får en modern jämställd sexualbrottslagstiftning som utgår från att det är kriminellt att ha sex med någon mot dennes vilja. Regeringens egen utredare föreslog år 2010 att en samtyckesreglering ska införas i lagen. En samtyckesreglering skulle vara en kraftfull markering att skillnaden mellan sex och ett brott går vid ömsesidighet. Huvudinvändningen mot en sådan paragraf: att bristande samtycke är svårt att bevisa, faller på sin egen orimlighet. Det finns mängder av brott som är svåra att lagföra men det är självklart inget argument för att de skulle vara lagliga. Det viktigaste argumentet för en samtyckesreglering är inte heller fler fällande domar utan färre övergrepp. Ett nej måste betyda nej.

Det här blogginlägget kommer ifrån en artikel som jag fick publicerad i tidningen NU igår. Jag vill även rekommendera Erica Närlinges och Anna Mårtenssons blogginlägg om fallet.

5 kommentarer

Under Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet, Sexualitet

september 14, 2013 · 9:36 e m

Cecilia Elving 2014

Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma sina liv och vårt samhälle. Så ser det inte ut idag. Därför kandiderar jag i Folkpartiets provval till riksdagen, och senare i höst i provvalet till Stockholms läns landsting.

Jag vill arbeta för jämställda löner, för ett jämställt föräldraskap och för att pojkar ska frigöras från destruktiva och begränsande vålds- och antiplugg- normer.  Här på min blogg kan du läsa mer om mig och mina viktigaste politiska frågor. Jag hoppas på ditt förtroende i provvalet till riksdagen. Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor: cecilia.elving@folkpartiet.se.

Lämna en kommentar

Under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet

maj 24, 2013 · 10:58 f m

Perspektivet som saknas i Husbydebatten

Stockholms vaknar upp till ännu en morgon med brända bilar, krossade rutor, eldhärjade skolor och vandaliserade bibliotek. De senaste dagarna har hundratals stockholmare fått sin egendom förstörd och tusentals stockholmare fått sin trygghet skändad.

Nätet och nyhetsflödet fullständigt svämmar över av analyser av anledningarna till kravallerna. Men trots att så mycket har sagts är det en faktor som nästan helt lyser med sin frånvaro i debatten. Beroende på perspektiv talas det om socialt utsatta ungdomar, diskriminerade unga, invandrarungdomar, stenkastare, våldsverkare, huliganer, ligister eller kriminella. Alla dessa begrepp är könlösa, men det är inte de ungdomar som just nu vandaliserar sina egna bostadsområden.

Det verkar stå klart att det uteslutande rör sig om unga män. Så länge vi inte erkänner att det är pojkars och mäns destruktiva beteende detta handlar om så blir det svårare att lösa problemet. Med fel diagnos botas inga sjukdomar.

Om det istället uteslutande hade varit unga kvinnor som kastat stenar, krossat rutor och anlagt bränder så hade vi haft en livlig diskussion om vad det är som får unga kvinnor att ta till våld. Men nu är det ”business as usual” och vi är så vana vid det manliga våldet att vi inte ens längre ser att det är just det – manligt våld. Mäns våld kostar det svenska samhället enorma summor varje år. 80 % av alla brott begås av män. Av de som är dömda för våldsbrott är 94 % män och 6 % kvinnor.  Det är män som våldtar, slår och dödar kvinnor men också som slår och dödar andra män. Mäns våld är ett gigantiskt samhällsproblem som drabbar alla i samhället. Rädslan för mäns våld begränsar flickors och kvinnors hela liv men det är faktiskt pojkar och män som i högst utsträckning drabbas av mäns våld.

Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen. Ja förorterna som brinner är socialt utsatta, ja arbetslösheten är hög och skolresultaten låga, ja det finns ett utanförskap och ja upploppen har självklart en klassdimension. Men det är inte alla ungdomar som tar till våld. Fredrik Reinfelt ska ha en eloge för att han är en av få som har sagt rent ut att detta uteslutande handlar om ”arga unga män”. De långsiktiga lösningar som har föreslagits med satsningar på jobb och skola är självklart viktiga. Men jag önskar att vi utöver detta skulle tala mer om hur vi skapar en mer konstruktiv mansroll där vissa pojkar inte får respekt av att sätta skräck i sin omgivning och utöva våld.

Vi måste också med kraft motarbeta den antipluggnorm som sprider sig bland pojkar i flera samhällsklasser. Pojkar har nu lägre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott och så många som en fjärdedel av alla pojkar kan inte läsa och förstå krävande texter. Det är ingen högoddsare att majoriteten av våldsverkarna tillhör denna grupp. För många av dessa pojkar är satsningar på förskolan än viktigare än satsningar på skolan. Forskning visar att förskolan i ännu högre grad än skolan kan utjämna livschanser. Då måste vi se till att dessa pojkar går i förskolan. Ett uppenbart första steg är att avskaffa det direkt skadliga vårdnadsbidraget och att ge barn till föräldrar som inte arbetar samma rätt till förskolan som andra barn.

Vi behöver fler konstruktiva manliga förebilder överallt där våra barn och unga finns och satsningar på fler män i förskolor, skolor och fritidsaktiviteter är viktiga. De viktigaste manliga förbilderna är dock papporna och idag är allt för många pappor helt frånvarande och en  femtedel av alla pappor tar inte ut någon som helst föräldraledighet. Detta måste ändras! Det är dags att vi på allvar gör upp med de destruktiva och våldsamma delarna i mansrollen.

Lämna en kommentar

Under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet

april 30, 2013 · 9:10 e m

Feminister som gör skillnad i Stockholm

Glad Valborg till dig som läser det här! Så här när elden har börjat falna men fortfarande glöder sitter jag i favoritfåtöljen och tänker på brinnande feminister som gör verklig skillnad. Det finns många fantastiska feministiska förebilder i Folkpartiet och idag kom två av mina favoriter bland dem med positiva nyheter som förtjänar en kommentar.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skriver i ett blogginlägg idag om hur de genomsnittliga förskolegrupperna i Stockholm har minskat från 16,6 barn 2006 till 15,2 barn 2012. Detta står i stark kontrast till barngrupperna i S – styrda Göteborg och Malmö där barngrupperna har ökat och år 2012 var 17,6 för Göteborg och 18,1 för Malmö.

Lotta skriver att hennes korta svar på frågan om varför Stockholm klarar det som inte Göteborg och Malmö klarar är ambition.” I Stockholm öppnar vi varannan arbetsdag en ny förskoleavdelning. På Folkpartiets initiativ har vi i Stockholm även infört ett förskoletal vid nybyggnation, för att säkerställa en tillräcklig utbyggnad av förskolan i nya bostadsområden, och vi har infört tak på barngruppernas storlek. Vår medvetna satsning har lönat sig.”

Ambition är så klart inte hela sanningen. Ambition är en bra början men för att nå de resultat som Stockholm, trots en inflyttning som överskrider alla prognoser, har klarat av krävs mycket mer än så. Ambitiösa mål, långsiktiga strategier och framförallt, ett tydligt ledarskap. Många Stockholmare känner till att Lotta Edholm är skolborgarråd. Färre känner till att hon gör verklig skillnad för ett mer jämställt samhälle genom bl.a. fokus på genusperspektiv i förskolor och skolor och genom att se till att förskolan och skolan prioriteras. Ambition är bra, ett tydligt värdebaserat ledarskap är ännu bättre.

Den andra glada nyheten stod personallandstingsrådet Anna Starbrink för. Äntligen görs något konkret för sjuksköterskornas allt för låga löner! Detta är en av de feministiska frågor som jag brinner särskilt för och som jag vet att Anna Starbrink har arbetat för under en längre tid. Nu ska Stockholms läns landsting satsa 90 miljoner kronor i en riktad lönesatsning till specialistsjuksköterskor i bristyrken på akutsjukhusen. Satsningen omfattar 45 miljoner år 2014 och ytterligare 45 miljoner år 2015 vilket är ca 1 500 kronor per person och månad om den slås ut på hela målgruppen, men pengarna ska fördelas individuellt.

Anna Starbrink beskriver på sin blogg att detta är ”…en strategisk satsning på ett viktigt framtidsyrke som behöver uppvärderas”. Hon menar att satsningen är ett första viktiga steg för att stärka lönerna i en yrkesgrupp där cirka 90 procent av medarbetarna är kvinnor. ”Det är alltså en satsning för jämställdheten – men också för att hälso- och sjukvården ska kunna locka fler medarbetare i framtiden.” Jag har stor respekt för sjuksköterskornas kamp för att få 24 000 i ingångslön men jag tror att det allra viktigaste för att öka attraktiviteten i yrket är löneutvecklingen. Dagens besked var ett bra första steg.

2 kommentarer

Under Arbetsmarknad, Förskolan, Feminism, Jämställdhet, Sjuksköterskor, Sjukvård