Category Archives: Feminism

Jag kandiderar till landstinget 2018

Jag kandiderar till landstinget eftersom jag vill vara med och göra skillnad. Stockholms läns landsting ansvarar för sjukvården och kollektivtrafiken för två miljoner Stockholmare. Varje dag. I valet 2014 blev jag invald i landstingsfullmäktige, som ordinarie ledamot, och har sedan fått vara med och påverka sjukvården. Nu söker jag förnyat förtroende.

Jag brinner för en trygg, modern vård i världsklass som kombinerar kvalitet, effektivitet och valfrihet. Kollektivtrafiken ska vara pålitlig, trygg och tillgänglig. Några av mina hjärtefrågor:

  • Vi behöver fler sjuksköterskor och bättre ledarskap i vården.
  • Fler barnmorskor och färre förlossningsskador.
  • Män och kvinnor måste få lika bra vård.
  • Hot och våld mot vårdpersonal måste upphöra.
  • Vården ska vara lika bra oavsett var du bor eller var du är född.

 

 

Som person är jag handlingskraftig och resultatinriktad men också bra på att lyssna. Jag tycker att det behövs mer dialog och mindre polarisering i politiken. Samtidigt är det självklart viktigt att få ut vårt liberala budskap. Jag är en god kommunikatör som fick 900 röster i valet till landstinget 2014. Nu söker jag ditt förtroende för att få fortsätta arbeta för ett Sverige där alla har friheten att forma sitt eget liv. Där din bakgrund inte avgör din framtid. Liberalismen behövs som mest där ofriheten är som störst. Jag kom in i landstinget 2014 och jag vet att det går att göra skillnad!  Nu ber jag om ditt förtroende och din röst.

 

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Det går att påverka i politiken!

I går fattade vi i landstingsfullmäktige beslut om 2018 års budget och jag är så stolt och glad över att ha fått med flera av mina hjärtefrågor. Under förra året ledde jag en arbetsgrupp som arbetade fram förslag för ökad jämställdhet i Stockholms läns landsting och nästa år kommer många av våra förslag att bli verklighet. Det känns fantastiskt roligt! Stort tack till Annika Linde, Jan Liliemark, Charlotta Schenholm, Eva Götell och Tobias Davidsson för ett bra samarbete. Här är det anförande som jag höll under budgetdebatten:

Ordförande, ledamöter, åhörare

Brott som begås i hederns namn är en av vår tids största kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är fullständigt oacceptabelt att tiotusentals flickor, kvinnor och pojkar i vårt län får sin frihet och sina rättigheter begränsade med motivet att bevara familjens heder. Det är inte värdigt vårt liberala, demokratiska och jämställda samhälle. Jag är glad och stolt att vi i alliansens budgetförslag nu skärper arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare och tar fram en handlingsplan för landstingets arbete mot hedersrelaterat våld.

Så till förlossningsvården. Varje födande kvinna ska ges en trygg, säker och evidensbaserad vård på hennes egna villkor. Stockholm har en fantastisk förlossningsvård men det finns också stora utmaningar. Nu sker det stora satsningar på förlossningsvården:

Vi bygger ut förlossningsvården kraftigt vilket flera redan har beskrivit här idag.  De närmaste åren, 2017-2021, byggs vården ut på Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset. År 2022 öppnar S:t Görans sjukhus förlossningsklinik som ska ha kapacitet för 4 000 förlossningar om året.

Vi fattar snart beslut om en ny förlossningsplan.

Ett introduktionsprogram påbörjas nu där nyutexaminerade nyanställda barnmorskor får ”gå bredvid” en erfaren barnmorska i tre månader för att få en mjukstart.

Arbetet mot förlossningsskador fortsätter och intensifierasVi utbildar alla barnmorskor i evidensbaserade metoder som kan förebygga förlossningsskador. Vi förbättrar inrapporteringen till bristningsregistret och ser till att det kan fungera som ett tillförlitligt instrument för uppföljning. Vi ser till att alla skador som ändå uppstår identifieras och åtgärdas.

Enträgen vinner. Äntligen hör jag från dem jag talar med i professionen att förlossningsskadorna nu börjar gå ner. Det är verkligt goda nyheter för Stockholms kvinnor.

Några andra av mina hjärtefrågor i alliansens budgetförslag som jag vill nämna är:

Att arbetet mot urininkontinens och framfall nu intensifieras. Information om bäckenbottenträning ska ges både på BB och på MVC. Tillgången till adekvat behandling av dessa komplikationer behöver säkerställas och medvetenheten bland patienter och vårdpersonal öka. Det är viktigt.

Att de patienter som inte har någon anhörig ska ha möjlighet att ta med en stödperson, så kallad doula, på förlossningen. Samt att en medföljande närstående ska erbjudas plats på eller i nära anslutning till sjukhuset så länge barnet eller den som fött behöver vård.

Låt mig avsluta med det viktigaste vi har: barnen. Jag vill att alla barn i Sverige ska ha samma rättigheter, och så lika möjligheter som möjligt, oavsett deras föräldrars bakgrund. Därför är det viktigt att Rinkebyprojektet fortsätter och att vi öppnar upp för en utveckling av projektet till andra delar av länet. Vi måste våga tänka nytt och utveckla samarbetet mer mellan landsting och kommun, bl.a genom fler familjecentraler. Slutligen är det viktigt att vi i budgeten slår fast att barns rättigheter ska tas tillvara och kunskapen om barnkonventionen bland vårdgivarna ska öka. Bifall till alliansens budgetförslag!

Lämna en kommentar

Filed under Barn, Förlossningsskador, Förlossningsvård, Feminism, Framfall, Jämställdhet, Politik, Sjukvård

Dags att klassa Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom – endometrios – som folksjukdom

Jag blir så glad när jag idag läser att socialstyrelsen ska göra en översyn av vården för kvinnor med endometrios och se över om det behövs nationella riktlinjer eller annat kunskapsstöd. Bättre endometriosvård är en central jämställdhetsfråga och en av de frågor som som jag driver i Stockholms läns landsting. Jag är stolt över att ha fått vara med och påverka att SLL gör en satsning på endometrios i budgeten för 2016 och jag har även skrivit en motion för Liberala Kvinnor till Folkpartiets landsmöte i frågan. Här är motionen:

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar minst 200 000 svenska kvinnor. Endometrios orsakas av att celler som liknar livmoderslemhinnan hamnar utanför livmodern och fastnar på organ i buken. Dessa celler börjar växa och orsakar inflammationer vilket kan leda till svåra buksmärtor och ärrvävnad. Smärtan är oftast värst i samband med menstruation och det är inte ovanligt att kvinnor med endometrios kräks och/eller svimmar av smärtan och är helt oförmögna att studera eller arbeta under några dagar i månaden. Med tiden kapslas endometrioscellerna in och det bildas endometrioshärdar eller cystor. Endometrios är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Trots att endometrios är Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom och att uppskattningsvis 10 % av alla kvinnor i fertil ålder drabbas så är kunskapen om sjukdomen låg. Stora grupper av patienter får ingen diagnos och många avfärdas med diagnosen ”vanlig mensvärk”.  Många kvinnor med endometrios bollas runt i vården i flera år och tiden från sjukdomsdebut till behandling beräknas vara sju till nio år.

Den oacceptabelt långa tiden från sjukdomsdebut till behandling får stora konsekvenser, både i mänskligt lidande men även i samhällsekonomiska kostnader. Rapporten ”Burden of illness in women with endometriosis (2012, Matts Olovsson m.fl.) visar att de direkta vårdkostnaderna för en patient med endometrios är ca 51 000 kr per år och att ytterligare ca 42 000 kr i indirekta kostnader för ökad sjukfrånvaro och arbetsbortfall tillkommer.

Det finns en växande opinion för att socialstyrelsen ska klassa endometrios som en folksjukdom vilket också är vad Matts Olovsson m.fl. experter förespråkar. Då skulle en vårdplan upprättas och nationella riktlinjer tas fram. Vårdpersonalen skulle få riktlinjer och information om hur berörda patienter ska hanteras och likvärdigheten skulle öka. Idag beror möjligheten till rätt behandling på vilken läkare som kvinnan hamnar hos och var i landet hon bor.

Liberala Kvinnors centralstyrelse yrkar därför att landsmötet beslutar

– att Folkpartiet ska verka för att Endometrios klassas som en folksjukdom.

– att Folkpartiet ska verka för att Socialstyrelsen utvecklar nationella riktlinjer för behandling av endometrios.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet, Politik, Sexualitet, Sjukvård

Mycket återstår innan hbtq-personer har lika möjligheter

Jävla rövknullare! Fjolla! Bögjävel!

De coola killarna sitter längst bak i klassrummet och häver ur sig vidrigheter mot RFSLs informatör som försöker prata med högstadieklassen. Glåporden börjar som viskningar men blir undan för undan allt högre. Läraren har helt abdikerat sitt ansvar och lämnat klassrummet. Jag är väl 15-16 år och blir allt mer ledsen och frustrerad. Jag försöker att få tyst på killarna men lyckas inte. Det är mitten av nittiotalet och de coola killarna tycker sig ha en oinskränkbar rätt att trakassera en ”jävla bög”.

De senaste tjugo åren har Sverige tagit gigantiska kliv framåt gällande hbtq-personers rättigheter och stora attitydförändringar har skett. Jag hoppas och tror att det som skedde i mitt klassrum inte skulle kunna hända i Sverige idag. Samtidigt finns det alldeles för mycket kvar att göra och allt går inte framåt.

Temat för Stockholm Pride som började igår är vardag. Vi har långt kvar tills alla hbtq-personer i Sverige har samma rättigheter och framförallt, samma möjligheter, som heterosexuella har. Den psykiska ohälsan bland hbtq-personer, och särskilt bland transpersoner är allt för hög. Många hbtq-personer blir diskriminerade och/eller utsatta för hatbrott. Unga hbtq-personer som lever i en strikt hederskultur blir utsatta för ett starkt förtryck.

Nu på lördag kommer jag att gå i pride paraden som stolt folkpartist tillsammans med bl.a. alla (!) Folkpartiets ministrar. Folkpartiets kampanj i Stockholm Pride heter ”låt tusen barn blomma.” Den handlar om att alla barn och ungdomar ska få tusen möjligheter istället för två. Barn och ungdomar ska få lov att blomma ut utan att begränsas av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Mycket arbete återstår innan hbtq-personer har lika rättigheter och möjligheter så jag hoppas att vi ses på Pride.

10544666_10152237492192797_5991935617444337434_n

Det här inlägget publicerades på Stockholmsbloggen den 31 juli.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Mänskliga rättigheter, Politikens villkor, Sexualitet

Låna min livmoder!

Så här precis innan jag ska föda barn går jag och funderar på det här med altruistiskt surrogatmödraskap som regeringen just nu utreder. Är det inte en strålande idé? Det finns såna där feminister som tycker att det är problematiskt att kvinnors kroppar ses som handelsvaror men genom att det inte handlar om att hyra, utan om att låna, en kvinnas livmoder så undviks ju helt alla etiska problem.

Som kvinna är jag van vid att ställa upp med min kropp till diverse olika syften och surrogatmödraskap är ju det ädlaste av syften!  Så jag har bestämt mig för att ställa upp men innan jag skriver upp mig som surrogatmamma så vill jag bara försäkra mig om att jag inte skulle gå back ekonomiskt på att låna ut min livmoder och kropp under nio månader. Därför undrar jag helt enkelt, mot bakgrund av min förra graviditet och den nuvarande, vilka av alla de olika graviditetsrelaterade utgifter som jag har haft som jag skulle få ersättning för?

Under första graviditeten mådde jag väldigt illa. Jag utgår ifrån att inkomstbortfallet under månaden som jag var sjukskriven skulle återbetalas men hur beräknas ersättningen för slitaget på mina tänder som kom sig av att jag nästan enbart kunde äta skorpor, yoghurt och saftsoppa under mer än två månader? Ersätts de taxiresor som jag behövde ta för att komma till jobbet när medpassagerarna på tunnelbanan plötsligt luktade så illa att jag flera gånger tvingades gå av för att inte kräkas? Hur är det med gravidkläderna och de fotriktiga skorna?

I sjätte månaden började foglossningarna och jag köpte två olika bälten för att hålla ihop höfterna som jag utgår ifrån skulle ersättas? I sjunde månaden hamnade alla nerver i högra skinkan i kläm och kostnaderna skenade. Räkningarna för läkarundersökning, sjukgymnast, hyra av kryckor och rullstol utgår jag ifrån skulle återbetalas men jag undrar om jag skulle få någon kompensation för sveda och värk då jag hade en nerv som aldrig slutade att smärttrigga under 7 veckor? Hur är det med utgifterna som jag hade för att försöka hantera smärtan; hyran av tens-maskin, inköpet av värmedyna och vetekuddar, professionell massage och tröstätande av stora mängder godis?

Sedan undrar jag vilken ersättning jag skulle få för förlossningen? Utgår kompensation för den extrema smärta som en förlossning innebär? För svullnaden, stygnen, ömheten? Jag tyckte att det var irriterande och ganska äckligt att blöda i veckor efteråt vilket jag har förstått är en oundviklig följd av förlossningar. Utgår det någon slags kompensation för detta?

Jag vill också veta vilka kostnader som skulle ersättas om jag efter graviditeterna skulle vilja, så att säga, återställa kroppen i ursprungligt skick. Att ta bort pigmentförändringarna i pannan och åderbråcken på benen är nog enkelt och relativt billigt men skulle jag få betalt om jag ville fixa till brösten? Att gå från C-kupa till G-kupa på två månader skapade lite bristningar på mitt vänstra bröst och jag ställer mig också frågande till hur formen kommer att bli när brösten (som klarade sig förvånansvärt väl i första vändan) nu pyser ihop en andra gång.

Sedan till det som kanske är svårast av allt att beräkna kompensationen för: inkontinensen. Precis som hälften av alla kvinnor i Sverige som har fött vaginalt så känner jag mig inte längre 100 procent trygg när jag t.ex. nyser eller asgarvar. Jag kniper och kniper men har förstått att dessa problem kan bestå livet ut. Hur beräknar vi ersättningen för det?

Nu ska jag föda barn om två veckor och mår fantastiskt bra. Trötthet, ont i ryggen, dålig sömn och ständiga toalettbesök är ju helt oundvikligt i slutet av en graviditet och självklart inget som jag skulle begära ersättning för. Däremot har jag fått ett dubbelsidigt ljumskbråck som kommer att behöva opereras och jag vill bara kolla att jag skulle få ersättning vid en eventuell sjukskrivning trots att operationen av nödvändighet kommer att äga rum några månader efter själva förlossningen?

Om jag bara kan få ett jakande svar på frågorna ovan så skriver jag gärna upp mig på listan över alla de kvinnor som, helt altruistiskt, vill låna ut sina livmödrar och kroppar under nio månader. Jag känner dock en viss oro över hur vi ska få tillräckligt många svenska kvinnor att vilja ställa upp. Forskning visar att efterfrågan på surrogatmödrar ökar när surrogatmödraskap legaliseras och att utbudet av altruistiska surrogatmödrar i länder som t.ex. England vida understiger efterfrågan. Det leder till att handeln med kommersiellt surrogatmoderskap i länder där det inte är lika riskfritt, smärtfritt och komplikationsfritt att föda barn som det är i Sverige ökar. Därför föreslår jag att krafttag tas för att öka utbudet av altruistiska surrogatmödrar i Sverige. Varför inte en kampanj på temat “Kvinna, gläd en medmänniska – låna ut din livmoder”. Jag kan gärna vara med i kampanjen!

16 kommentarer

Filed under Förlossningsskador, Förlossningsvård, Feminism, Politik, Sjukvård, Surrogatmödraskap

Kriminalisera sex utan samtycke

I fredags friade Svea hovrätt sex tonårspojkar som i tingsrätten dömdes till grov våldtäkt på en 15- årig flicka. Trots att flickan befann sig i ett mörkt och tidvis låst rum, att henne mobil stals och att hon var ensam med sex för henne helt okända killar som stod i kö för att ha samlag med henne så ansåg inte rätten att hon var i ett hjälplöst tillstånd. Att hon grät, försökte klä på sig och flera gånger sa nej räcker inte eftersom killarna inte använde våld. Som domaren i fallet beskriver: Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.

Domaren sammanfattar väl det som är huvudproblemet med svensk sexualbrottslagstiftning: ett nej är inte ett nej. Lagen säger inte att ett nej ska respekteras utan ser våldtäkt som ett misshandelsbrott där en person aktivt måste göra motstånd för att freda sig och våldtäkt ska bevisas genom fysiska skador och sönderrivna kläder.  Forskning visar att många offer inte alls gör fysiskt motstånd utan istället reagerar på övergrepp med så kallad ”frozen fright”. Den 15-åriga flickan berättar om sin reaktion på övergreppen i en intervju i Aftonbladet i lördags: ”jag var rädd och sa nej, med de här killarna lyssnade inte… Jag skulle vilja fråga (domaren): Om du var en tjej som jag och hade 6-7 killar emot dig, skulle du våga stå upp och försöka slå dem? Eller skulle du göra som jag: säga nej, och sedan blunda och vänta på att det är över?”.

Om den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 juli i år hade varit tillämpbar så är det troligt att just det här fallet hade dömts annorlunda. I den nya lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation” och om åklagaren hade lyckats visa att 15-åringen var ”allvarligt rädd” så hade killgänget kunnat dömas. Men huvudproblemet med lagen: att en kvinnas kropp ses som tillgänglig för sex så länge hon inte gör aktivt motstånd har inte ändrats. Skillnaden är bara att det blir några fler situationer där domstolarna kan bortse från kravet på våld och skador för att kunna döma för våldtäkt.

Det är dags att Sverige får en modern jämställd sexualbrottslagstiftning som utgår från att det är kriminellt att ha sex med någon mot dennes vilja. Regeringens egen utredare föreslog år 2010 att en samtyckesreglering ska införas i lagen. En samtyckesreglering skulle vara en kraftfull markering att skillnaden mellan sex och ett brott går vid ömsesidighet. Huvudinvändningen mot en sådan paragraf: att bristande samtycke är svårt att bevisa, faller på sin egen orimlighet. Det finns mängder av brott som är svåra att lagföra men det är självklart inget argument för att de skulle vara lagliga. Det viktigaste argumentet för en samtyckesreglering är inte heller fler fällande domar utan färre övergrepp. Ett nej måste betyda nej.

Det här blogginlägget kommer ifrån en artikel som jag fick publicerad i tidningen NU igår. Jag vill även rekommendera Erica Närlinges och Anna Mårtenssons blogginlägg om fallet.

5 kommentarer

Filed under Feminism, Jämställdhet, Rättssäkerhet, Sexualitet

Cecilia Elving 2014

Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma sina liv och vårt samhälle. Så ser det inte ut idag. Därför kandiderar jag i Folkpartiets provval till riksdagen, och senare i höst i provvalet till Stockholms läns landsting.

Jag vill arbeta för jämställda löner, för ett jämställt föräldraskap och för att pojkar ska frigöras från destruktiva och begränsande vålds- och antiplugg- normer.  Här på min blogg kan du läsa mer om mig och mina viktigaste politiska frågor. Jag hoppas på ditt förtroende i provvalet till riksdagen. Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor: cecilia.elving@folkpartiet.se.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet