Så länge flickor könsstympas i Sverige krävs det tydligare handling från politikens och myndigheters sida. Om detta skrev och pratade jag och Juno Blom på Internationella Flickdagen.
Kvinnlig könsstympning är en uråldrig tradition som innebär att delar av könsorganet tas bort eller skadas, oftast utan bedövning. Det är ett ohyggligt övergrepp som inte får den uppmärksamhet det förtjänar i Sverige. Det innebär ett oacceptabelt svek mot de flickor här som lever med de livslånga konsekvenserna.
Tiotusentals flickor och kvinnor i Sverige har utsatts för könsstympning och de har svårt att få hjälp. Tystnadskulturen är stor och så även okunskapen i vården. Därför behöver vi fler specialistmottagningar och bättre vård samt riktade insatser mot redan könsstympade. I asylprocessen behöver vi ställa frågor och ge information om barns rättigheter med tydligt fokus på antiagalagstiftning, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning både till vårdnadshavare och barn redan vid mötet med Migrationsverket. Vi behöver en ny kartläggning av könsstympningen då den tidigare bygger på bristfälliga och snart 10 år gamla data. Vad som är verkligen viktigt är en sammanhållen, nationell strategi för det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Strategin behöver bredda och fördjupa kunskapen om könsstympning och könsstympningens konsekvenser inom hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst, rättsväsendet och migrationsverket.
Sammantaget behöver vi öka kunskapen, hjälpa de drabbade och arbeta förebyggande för att inga fler flickor ska utsättas för ett livslångt lidande. Läs artikeln av mig och Juno här.
Vi gjorde även en kort film som du kan se här.
Cecilia Elving 