Oacceptabel nedprioritering av våldtäkter

Jag är så glad över det enorma engagemang för kvinnors rättigheter som den gripande dokumentären om Josefin Nilsson har skapat. Josefins berättelse är en av tusen andra berättelser om trasiga kroppar, brutna revben och om kvinnor som har fått sina liv förstörda. Våldet mot kvinnor är vårt samhälles skamfläck. Maria Arnholm och jag skrev en artikel i Dagens Samhälle förra veckan om att våldet måste upphöra och att det ska vara förövaren – inte offret – som berövas sin frihet.

Engagemanget och ilskan som dokumentären om Josefin har skapat behövs. I onsdags presenterade Amnesty en rapport där de kommer med svidande kritik mot Sveriges sätt att hantera våldtäkter. Rapporten visar på stora brister i polisens arbete. Våldtäktsutredningar nedprioriteras, förhör med misstänkta gärningsmän dröjer och ibland hålls inga förhör överhuvudtaget. Detta leder till att många utredningar läggs ner och enligt BRÅ är det bara 7 % av alla anmälda våldtäktsärenden som leder till rättegång. Det är helt oacceptabelt! Den kroppsliga integriteten är okränkbar. Försvaret av kvinnors trygghet är helt självklar och själva grunden för kvinnors självbestämmande och möjlighet att förverkliga sina drömmar.

När jag läste på Queen´s University i Kanada så skrev jag en uppsats om våldtäkter. Det var otroligt jobbigt. När jag, på allvar, började prata om ämnet så berättade flera nära vänner att de hade blivit våldtagna. En hade blivit våldtagen av sin allra bästa killkompis, den man hon litade på allra mest. En annan hade, under flera års tid, blivit våldtagen och fysiskt och psykiskt misshandlad av sin fästman. När stressen till slut gjorde att hon tappade det mesta av sitt hår så flydde hon, både förhållandet och landet. En tredje blev våldtagen av en bekant på deras dejt. Plötsligt såg jag händelser och berättelser från tonårsåren i nytt ljus. Våldtäkt och våld kom nära. Obehagligt nära.

Jag skrev min uppsats om våldtäkt för 17 år sedan. Sedan dess har det hänt väldigt mycket. Och ändå inte. Lagstiftningen har skärpts och vi har äntligen fått en lagstiftning baserad på samtycke. Det är fantastiskt viktigt och jag är stolt över att jag är en av dem som var med och drev igenom frågan i mitt parti. Men samtidigt har det hänt alldeles för lite. Det är helt oacceptabelt att våldtäktsutredningar ständigt nedprioriteras och på sikt är det helt förödande för kvinnors tilltro till rättsväsende och polis. Rättsväsendet måste ha rätt resurser och rätt kunskap för att utreda sexualbrott. Men framförallt måste dessa, mycket allvarliga, brott mot kvinnor prioriteras. Våld och övergrepp mot kvinnor måste upphöra. Det räcker nu.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s