Till dig som gång på gång vandaliserar mina valaffischer genom att klistra på monopolpengar:
Jag gissar att du försöker säga att jag är en hjärtlös kapitalist som bara bryr mig om pengar? Det stämmer att jag tycker att pengar är enormt viktigt. Jag upprörs över att det i snitt skiljer 3,6 miljoner kronor mellan svenska kvinnors och mäns livslöner. Jag blir förbannad över att hälften av alla svenska kvinnor riskerar att bli fattigpensionärer. Jag blir rasande över att kvinnors arbete ständigt nedvärderas och underbetalas. Jag vill införa rätt till heltid i offentlig sektor och höja sjuksköterskornas löner.
Jag undrar om du hade kladdat på mina affischer om du hade vetat om att jag har bekostat dem själv och att jag har satt upp dem själv (med hjälp av familj och vänner)? Om du hade förstått vilket arbete det innebär att sätta upp dem? Om du hade sett mig kämpa med affischerna med min fem månaders bebis i bärselen på magen?
Mina valaffischer står för en dröm, en förhoppning om att kunna komma in i landstinget för att göra skillnad i frågor som jag brinner för. Som en mer jämställd vård. Som en bättre förlossningsvård. Sluta kladda på min dröm!
PS. Adressen till min blogg står på valaffischerna. Här kan du skriva kommentarer och här hittar du även min epostadress. Kontakta mig! Jag kan gärna ses och diskutera med dig. Kanske har vi mer gemensamt än du tror? DS.
Cecilia Elving 