Låna min livmoder!

Så här precis innan jag ska föda barn går jag och funderar på det här med altruistiskt surrogatmödraskap som regeringen just nu utreder. Är det inte en strålande idé? Det finns såna där feminister som tycker att det är problematiskt att kvinnors kroppar ses som handelsvaror men genom att det inte handlar om att hyra, utan om att låna, en kvinnas livmoder så undviks ju helt alla etiska problem.

Som kvinna är jag van vid att ställa upp med min kropp till diverse olika syften och surrogatmödraskap är ju det ädlaste av syften!  Så jag har bestämt mig för att ställa upp men innan jag skriver upp mig som surrogatmamma så vill jag bara försäkra mig om att jag inte skulle gå back ekonomiskt på att låna ut min livmoder och kropp under nio månader. Därför undrar jag helt enkelt, mot bakgrund av min förra graviditet och den nuvarande, vilka av alla de olika graviditetsrelaterade utgifter som jag har haft som jag skulle få ersättning för?

Under första graviditeten mådde jag väldigt illa. Jag utgår ifrån att inkomstbortfallet under månaden som jag var sjukskriven skulle återbetalas men hur beräknas ersättningen för slitaget på mina tänder som kom sig av att jag nästan enbart kunde äta skorpor, yoghurt och saftsoppa under mer än två månader? Ersätts de taxiresor som jag behövde ta för att komma till jobbet när medpassagerarna på tunnelbanan plötsligt luktade så illa att jag flera gånger tvingades gå av för att inte kräkas? Hur är det med gravidkläderna och de fotriktiga skorna?

I sjätte månaden började foglossningarna och jag köpte två olika bälten för att hålla ihop höfterna som jag utgår ifrån skulle ersättas? I sjunde månaden hamnade alla nerver i högra skinkan i kläm och kostnaderna skenade. Räkningarna för läkarundersökning, sjukgymnast, hyra av kryckor och rullstol utgår jag ifrån skulle återbetalas men jag undrar om jag skulle få någon kompensation för sveda och värk då jag hade en nerv som aldrig slutade att smärttrigga under 7 veckor? Hur är det med utgifterna som jag hade för att försöka hantera smärtan; hyran av tens-maskin, inköpet av värmedyna och vetekuddar, professionell massage och tröstätande av stora mängder godis?

Sedan undrar jag vilken ersättning jag skulle få för förlossningen? Utgår kompensation för den extrema smärta som en förlossning innebär? För svullnaden, stygnen, ömheten? Jag tyckte att det var irriterande och ganska äckligt att blöda i veckor efteråt vilket jag har förstått är en oundviklig följd av förlossningar. Utgår det någon slags kompensation för detta?

Jag vill också veta vilka kostnader som skulle ersättas om jag efter graviditeterna skulle vilja, så att säga, återställa kroppen i ursprungligt skick. Att ta bort pigmentförändringarna i pannan och åderbråcken på benen är nog enkelt och relativt billigt men skulle jag få betalt om jag ville fixa till brösten? Att gå från C-kupa till G-kupa på två månader skapade lite bristningar på mitt vänstra bröst och jag ställer mig också frågande till hur formen kommer att bli när brösten (som klarade sig förvånansvärt väl i första vändan) nu pyser ihop en andra gång.

Sedan till det som kanske är svårast av allt att beräkna kompensationen för: inkontinensen. Precis som hälften av alla kvinnor i Sverige som har fött vaginalt så känner jag mig inte längre 100 procent trygg när jag t.ex. nyser eller asgarvar. Jag kniper och kniper men har förstått att dessa problem kan bestå livet ut. Hur beräknar vi ersättningen för det?

Nu ska jag föda barn om två veckor och mår fantastiskt bra. Trötthet, ont i ryggen, dålig sömn och ständiga toalettbesök är ju helt oundvikligt i slutet av en graviditet och självklart inget som jag skulle begära ersättning för. Däremot har jag fått ett dubbelsidigt ljumskbråck som kommer att behöva opereras och jag vill bara kolla att jag skulle få ersättning vid en eventuell sjukskrivning trots att operationen av nödvändighet kommer att äga rum några månader efter själva förlossningen?

Om jag bara kan få ett jakande svar på frågorna ovan så skriver jag gärna upp mig på listan över alla de kvinnor som, helt altruistiskt, vill låna ut sina livmödrar och kroppar under nio månader. Jag känner dock en viss oro över hur vi ska få tillräckligt många svenska kvinnor att vilja ställa upp. Forskning visar att efterfrågan på surrogatmödrar ökar när surrogatmödraskap legaliseras och att utbudet av altruistiska surrogatmödrar i länder som t.ex. England vida understiger efterfrågan. Det leder till att handeln med kommersiellt surrogatmoderskap i länder där det inte är lika riskfritt, smärtfritt och komplikationsfritt att föda barn som det är i Sverige ökar. Därför föreslår jag att krafttag tas för att öka utbudet av altruistiska surrogatmödrar i Sverige. Varför inte en kampanj på temat “Kvinna, gläd en medmänniska – låna ut din livmoder”. Jag kan gärna vara med i kampanjen!

16 kommentarer

Filed under Förlossningsskador, Förlossningsvård, Feminism, Politik, Sjukvård, Surrogatmödraskap

16 responses to “Låna min livmoder!

  1. Vilken forskning menar du skulle visa att altruistiskt surrogatmödraskap skulle öka kommersiellt surrogatmödraskap?? Vad är det för forskare och var skulle den i så fall vara publicerad? Det finns ingen sån forskning överhuvudtaget. Istället ligger Sverige, Norge och Australien i topp när det gäller hur vanligt det är att barn föds genom surrogatmödraskap i ex Indien.

    I England där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet kan de kvinnor som agerar surrogatmödrar få ekonomisk kompensation för alla faktiska utlägg man haft. Ersättning upp till 15.000 pund godkänns förutsatt att allt redovisas inför domstol i samband med att vårdnaden skrivs över till de tilltänka föräldrarna.

    Den kvinna som är surrogatmamma har full rätt till barnet under hela graviditeten och även efter förlossningen. Det är först när man tidigast 6 veckor gör en sk. parental order och vårdnaden skrivs över till de blivande föräldrarna som surrogatmödraskapet går igenom. Kontrakt om surrogatmödraskap är inte giltiga i England, surrogatmamman räknas som barnets mor tills dess att man gjort en sk parental order via domstol.

    Innan en ev IVF behandling genomförs i samband med surrogatmödraskap i England måste också detta godkännas av en etisk kommite som avgör från fall till fall om det är lämpligt att påbörja en behandling.

    Så ser det ex ut i England och har gjort under lång tid och de erfarenheter man haft har varit goda, i alla fall i de intervjustudier som genomförts med de kvinnor som varit surrogatmödrar.

    Men en graviditet är ju långt ifrån okomplicerad som du själv beskriver när du tar upp alla komplikationer. Är det verkligen en bra ide att låta kvinnor själva få bestämma över sin graviditet?? Ska kvinnor som har en riskfaktor, ex diabetes själva få bestämma om de vill vara gravida? Eller ska dom kanske söka tillstånd från några som vet bättre? Kvinnliga Läkares Förening eller Svensk Kvinnolobby skulle ju kunna utfärda intyg till de kvinnor som de anser vara kapabla att själva bestämma hur och för vem de vill vara gravida.

    Jag känner inte dig och jag vet ju faktiskt inte om du verkligen vill vara gravid. Det kan ju när allt kommer omkring vara en man som tvingar dig att bära barnet och utnyttjar dig utan att du själv kan säga ifrån. Du skriver ju själv att du är van ställa upp med din kropp till div syften. Helt säkra kan vi ju inte vara eller hur?

    Nej altruistiskt surrogatmödraskap som i England bör nog förbjudas. Kvinnorna som deltagit i alla vetenskapliga studier och säger sig ha positiva erfarenheter är nog bara manipulerade.

    Det är nog bättre vi förbjuder alla graviditeter så att inte kvinnor utnyttjas som behållare. Kanske inrätta en tillståndsmyndighet driven av Sveriges Kvinnolobby dit kvinnor kan ansöka om att få genomgå en graviditet?
    Det känns ju liberalt och bra

    Gilla

    • Hej Andreas,
      Låt oss vara överens om att vi inte är överens. På er hemsida surrogat.nu jämför ni i flera fall surrogatmödraskap med spermiedonation. Ni skriver bland annat under FAQ: ”Gör inte det här barn till en handelsvara? Inte mera än det redan är, t.ex. i fallet med spermadonatorer eller adoption, något som sällan väcker några reaktioner.och ”Tar inte surrogatmamman en stor risk, det är trots allt inte riskfritt att vara gravid? En surrogatmamma tar alla de risker som det innebär att vara gravid. Även om man principiellt kan jämföra surrogatmammor och spermadonatorer är det givetvis inte alls samma sak rent praktiskt.” Jag tycker inte alls att man principiellt kan jämföra surrogatmammor och spermadonatorer. Det var just för att jag mötte den argumentationen som jag skrev denna ironiska krönika.

      Gilla

  2. Hej Cecilia

    Nu är sidan surrogat.nu inte någon sida som är min eller som jag ansvarar för på något sätt. Om du istället går in på Surrogat.info kan du få lite mer information kring forskning om surrogatmödraskap. Den sidan ansvarar jag för. Om du har synpunkter på vad som skrivs på surrogat,nu föreslår jag att du kontaktar de personer som ansvarar för den hemsidan istället. Jag har aldrig jämfört surrogatmödraskap med spermiedonation.

    Du får gärna svara på min fråga om vad det är för forskning du hänvisar till som skulle visa att altruistiskt surrogatmödraskap skulle öka Kommersiellt surrogatmödraskap. Vem är forskaren och var är forskningen publicerad?
    Eftersom du uttryckligen skriver att det finns forkning borde det inte vara några problem för dig att säga vad det är för forskning du syftar på.

    Att vi inte är överens är klart men du får gärna förklara varför kvinnor i Sverige inte själva skulle få bestämma om de vill vara surrogatmamma eller inte?
    En kvinna kan idag vara äggdonator och få 11.000kr i vissa landsting, är det handel med kvinnors kroppar? Ska du förbjuda äggdonation också? Eller är kvinnor kapabla att i detta fall själva få bestämma om de vill donera ägg eller inte?

    Gilla

    • Hej igen Andreas,

      Ber om ursäkt för sammanblandningen med hemsidorna. Källorna till den mening i mitt blogginlägg som du frågar om kommer från tre olika håll; en debattartikel i Svd av Mia Fahlén, Sveriges Kvinnliga Läkares Förening och Gertrud Åström, Sveriges Kvinnolobby, från ett PM som vänsterpartiet har tagit fram inför deras ställningstagande samt från Kajsa Ekis Ekman Varat och varan (sid 164). Jag har läst på din hemsida och vet att du underkänner Kajsa Ekis Ekmans bok.

      Visa mig gärna den forskning du hänvisar till som säger att Sverige, Norge och Australien ligger i topp när det gäller surrogatmödraskap i t.e.x Indien. En viktig funktion av våra lagar är att verka normerande. Jag är helt övertygad om att det finns kvinnor och män som helt frivilligt vill sälja sex och som inte mår dåligt av det. Problemet är att de är så få i förhållande till efterfrågan. Skillnaden i utbud och efterfrågan fylls till delar upp av offer för trafficking. Sverige har en mycket lägre andel traffickingoffer än jämförbara länder där prostitution är lagligt. Det är en av de främsta anledningarna till att jag är för den svenska sexköpslagen, även om jag som liberal egentligen tycker att människor som frivilligt vill sälja sin kropp borde få göra det.

      Jag ser här paralleller med lagstiftning om altruistiskt surrogatmödraskap. Jag har mycket svårt att tro att utbudet av kvinnor som helt altrustiskt skulle vilja låna ut sina livmödrar och kroppar i nio månader skulle motsvara efterfrågan. Jag är övertygad om att efterfrågan ökar när någonting är lagligt. Om du har forskning som visar på motsatsen så skulle det vara mycket intressant att ta del av.

      Gilla

      • Anna

        Jag är surrogatgravid av egen fri vilja och helt altruistiskt. 🙂
        Det är något som glädjer mig oerhört och jag har en stark motivation eftersom jag själv varit ofrivilligt barnlös.
        Mina graviditeter har aldrig varit så problematiska som din.
        Jag är tacksam om jag själv får välja vad jag gör i mitt liv, också om det råkar involvera min kropp.

        Gilla

      • Anna, varmt lycka till med din graviditet och förlossning. Jag hoppas att allt går bra. Mitt allra bästa förlossningstips är att föda med metoden ”Föda utan rädsla”, du hittar länkar här på min blogg under ”föräldratips”.

        Gilla

  3. Hej igen

    Som du säkert läst har jag aldrig påstått att det finns forskning som visar efterfrågan skulle minska när något är lagligt. Det jag grundar mitt påstående att istället Norge och ex Sverige skulle ligga i topp är på statistik får ländernas ambassader. För varje barn som föds genom surrogatmödraskap i Indien måste ett pass utfärdas för att barnet ska kunna resa hem, så långt är vi nog överens. Svenska Ambassaden har sedan 2008 fört statistik över antalet barn som fötts genom surrogat mödraskap. Varje år sedan 2008 har antalet barn fördubblats och för 2013 var det mer en ett barn/ vecka. Trots att vi i Sverige INTE tillåter altruistiskt surrogatmödraskap så har antalet födda barn fördubblats varje år, en kraftig ökning. Hur vanligt är det då? Ja för Sveriges del blir det 2013 ca 6,7 barn/miljon invånare. Tittar vi på norge så har de också legat runt ett barn/vecka vilket ger en förekomst på 11/miljon invånare.
    När det gäller England som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap ligger antalet födda barn på runt 100 barn/år vilket ger en förekomst på ca 1,6 barn/miljon invånare.

    Som du säkert såg i Vänsterpartiets PM i frågan så saknar det helt referenser och man uppger inte heller vem som skrivit det. Man vägrar också uppge vad man har för källor till sina påståenden.
    Inte heller Kvinnliga Läkares Förening kan visa vad det är för forskning man påstår sig luta sig emot och inte heller Sveriges Kvinnolobby.

    När det gäller Ekis Ekman och sida 164 så refererar hon till Amrita Pandes forskning. Pande har gjort djupintervjuer med 42 st kvinnor i Indien 2006 vid en klinik i Anand. Ekman baserar mycket av sin bok på just Pandes intervjustudier och i tidningen Bang hyllar Ekman Pande och skriver att hon är en av de som gjort den djupaste och mest grundläggande forskningen kring surrogatmödraskap i Indien.
    Men vad säger Pandes forskning egentligen? Av de 42 kvinnor som Pande intervjuade var det absolut vanligast att kvinnorna bar på barn åt andra Indiska barnlösa par bestående av både lokala par och sk NRI (indiska par bosatta utomland) endast 9 av de 42 kvinnorna bar på barn åt vad Ekman kalla rika vita västerlänningar.
    Vad säger Pande själv då som nu enligt Ekman har gjort den mest grundläggande forkningen? I en artikel i sydsvenskan skriver Pande bl.a.
    ”Jag anser att ett förbud mot surrogatmödraskap varken är realistiskt eller önskvärt” och fortsätter senare i artikeln ” Du kan läsa artikeln nedan.

    http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/men-vad-ar-det-som-ar-sa-jobbigt/

    I din argumentation menar du att efterfrågan skulle vara mycket större än utbudet och detta skulle göra om människor istället åker utomlands. Därför ska vi inte låta kvinnor i Sverige själva få bestämma om de vill vara surrogatmödrar eller inte.
    Organhandel är idag också ett stort problem, fattiga människor säljer sina njurar pga ekonomisk utsatthet. I Sverige är efterfrågan långt större än utbudet och människor dör i väntan på organ.
    Vi tillåter dock att människor donerar njurar till varandra, ex skulle min syster kunna genomgå en operation för att donera en njure till mig om jag behövde.
    Med ditt resonemang skulle vi också förbjuda alla transplantationer i Sverige och låta fler människor dö i väntan på organ bara för att det existerar en internationell organhandel.
    Samma situation finns också för äggdonation internationellt men vi tillåter att kvinnor själva få bestämma om de vill vara donatorer trots att de faktiskt kan få 11.000 kr i ersättning.

    Du skriver att om altruistiskt surrogatmödraskap blir lagligt skulle det fungera normativt. Men människor åker redan idag och antalet barn har fördubblats varje år. Vi bor inte i en isolerad bubbla. Vad som anses normalt avgörs inte enbart av vilka lagar vi har. Vi kan ex surfa och läsa om de 30års erfarenheter man har av surrogatmödraskap i USA, se att antalet barn som fötts genom surrogat där har fördubblat från 2006 till 2011. Vi kan se att de kvinnor som ställt upp där vare sig varit fattiga eller några utnyttjade offer och man har inte kunnat hitta några psykologiska negativa effekter av att vara surrogatmamma. Vi kan slå på tv:n och se på serien ”The new normal” som gick på tv3 och följa 2 homosexuella män som blir föräldrar genom surrogat. Detta är faktorer som också påverkar vad som vi anser är normalt.

    Men om vi går tillbaka till fallet i England. Trots att altruistiskt surrogatmödraskap är möjligt så åker ju ändå ett antal par utomlands för att bli föräldrar. Enligt dig handlar det enbart om att för få kvinnor kan tänka sig att ställa upp men tänk om frågan är lite mer komplicerad än så?
    England har en märklig lagstiftning. Bl.a. är det olagligt att annonsera öppet med att man kan tänka sig att vara surrogatmamma och även att man skulle vilja anlita en surrogatmamma. Tror du att det kan påverka något i frågan?

    Vi leker också med tanken att du nu inte är Cecilia som bär på ditt andra barn. Vi låtsas att du heter Anna istället. I tonåren så drabbades du av cancer i dina äggstockar, du fick gå igenom komplicerade operationer och strålning som lämnade stora skador på din livmoder. Men du gick också ut i vuxenlivet med vetskapen om att du förmodligen aldrig skulle kunna genomgå en graviditet och bli mamma. Du träffar en man som blir din livskamrat och det visar sig också att din livmoder är för skadad för att du själv ska kunna bära ett barn. Adoption är då ett ev möjligt alternativ, men när din man sedan drabbas av en hjärntumör, tvingas genomgå omfattande behandlingar men till slut besegrar cancern så är inte heller adoption någon möjlighet. Att få adoptera efter genomgången cancer är mycket svårt och när de 5 år som krävs att man är frisk skulle du och din man ha uppnått maxåldern för att adoptera. Ditt enda alternativ nu är om någon annan kvinna kan tänka sig att bara ditt embryo åt dig. Vi leker med tanken att du bor i England men du har ingen nära släktning eller nära vän som kan göra detta, det är också svårt att annonsera efter någon som ska ställa upp. Men om en okänd kvinna ändå går med på att bära ditt barn så innebär det också en stor osäkerhet. Visserligen är det oerhört ovanligt att en surrogatmamma ångrar sig och själv vill behålla barnet, gör hon det i England har hon full rätt till barnet och du Anna kommer inte har några rättigheter till barnet hon bär. Många personer tar denna risk då det är extremt ovanligt att någon ångrar sig men det finns ändå en liten risk. Skulle du själv ta den risken i Annas situation eller skulle du välja att åka till ett land där du räknas som förälder till ditt eget barn?
    Jag tror att även om inte du skulle kunna tänka dig att bära ett barn åt Anna så finns det en hel del kvinnor som skulle känna tänka sig att göra just det i Sverige. Kvinnor som du jämställer med prostituerade. Anna är idag 2 barnsmamma och hon valde att åka till ett annat land.
    Men vet du vad Cecilia, jag tror faktiskt att Anna skulle kunna tänka sig att byta med dig. Om du tar hennes cancer och allt hon gått igenom så tror jag att hon skulle kunna stå ut med dina problem som att behöva åka taxi när personer på tunnelbanan luktar illa.
    När du skriver raljerande och ironiska inlägg om Surrogatmödraskap är det just personer som Anna det handlar om, det är personer som ex min syster som du jämställer med prostituerade, personer som kan tänka sig att bära någon annans barn.

    Jag har alltid försökt att så öppet som möjligt ange mina källor på surrogat,info, att basera debatt och argument på riktiga fakta är grunden för en bra dialog.
    Därför skulle jag återigen be dig att ta kontakt med Vänsterpartiet, Sveriges Kvinnolobby och Kvinnliga läkares förening och be dom öppet redovisa vem forskaren är och vad det är för vetenskapliga studier som du lutar din argumentation på.

    Gilla

  4. Nej Andreas, jag jämför inte surrogatmödrar med prostituerade. Jag tar upp exemplet med prostitution i en diskussion om hur lagstiftning påverkar efterfrågan på en tjänst.

    Jag är precis som du övertygad om att en stor anledning till att barnlösa par i t.ex. England och USA väljer att åka till t.ex. Indien är att deras lagliga rättigheter är mycket större där än i deras hemländer. I England kan surrogatmödrar inte tvingas att genomgå en abort emot sin vilja om det skulle visa sig att fostret inte är perfekt och de har, precis som du säger, en slags ångerrätt om de skulle ha fäst sig så mycket vid barnet som de har tillverkat i sin kropp i nio månader att de inte klarar av att lämna bort barnet.

    Gilla

    • Anna

      Tack ska du ha Cecilia.
      Det kommer säkert gå bra.
      Jag har läst den boken du rekommenderar, men tyckte inte att den gav mig så mycket.
      Har fött fyra gånger och har lite olika erfarenheter.
      Jag tänker inte ha ont i onödan om det går att undvika då tar epidural tidigt om det är möjligt. 🙂
      Annars har jag fått in tekniken med lustgasen numera. 😉
      Föräldrarna är med hela tiden naturligtvis och tar emot sitt barn. ♡
      Det är aldrig mitt barn och jag har aldrig velat ha det.
      Det är liksom förutsättningen för att vilja hjälpa andra att få ett eget barn.
      Jag har redan flera egna barn och vill inte alls ha något mer barn.
      Däremot upplever jag det som alldeles fantastiskt att kunna och få vara delaktig i det underbara i att två andra människor ( och fler i deras närhet) får lyckan att få ett eget barn! :-)♥
      Det är ett riktigt privilegium.
      Jag vill önska dig lycka till med din kommande förlossning med och första tiden med lilla barnet!

      Gilla

  5. Pingback: Låna min livmoder! | Feministiskt nej till surrogatmödraskap

  6. Nika Brottski

    Tack för viktigt inlägg! Det farligaste en kvinnna utsätts för under sitt liv är graviditet och födande. Liksom manliga abortmotståndare eller manliga prostitutionsivrare bör manliga surogatköpare/förstå-sig-påare hålla sig borta från att debattera kvinnokroppen, så länge man inte är kvinnoläkare/gynekolog. Var god lämna kvinnokroppen ifred Andreas Bengtsson! Det är ingen handelsvara, inget labb och absolut inte utan fara att föda. Och mycket lite fungerar altruistiskt, framför allt när riskerna och uppoffringen är så stor. Varför inte hjälpa föräldralösa barn ist, gör nåt altruistiskt och skänk era pengar till fattiga och utsatta barn. Stötta en gömd barnfamilj! Att skaffa barn är ingen rättighet, ingen ägodel, att använda en kvinnas kropp för detta ändamål, att gå så långt bara för att vilja ett ‘eget’ barn, är det inte lite väl?! Att vilja utsätta kvinnor för den faran en förlossning och graviditet bara för att tillfredsställa sitt ha-begär är bara förkastligt och egoistiskt. Ägna er tid, kraft och kärlek till något större, som att faktiskt hjälpa de barn som redan fötts.

    Gilla

  7. Tack för din kommentar Nina. Jag kan lugna dig med att jag som homosexuell man gör allt i min makt för att undvika kvinnokroppen, det är liksom hela vår affärsidé som homogay.

    Jag enbart en simpel legitimerad läkare och har egen erfarenhet av Surrogatmödraskap efter flertalet resor till bl..a. Indien men också efter att under några år försökt att sätta mig in i de erfarenheter som faktiskt finns. Men jag håller med dig, låt oss överlämna debatten till kvinnoläkare och gynekologer istället.
    Duger det att lyssna på en professor i Obstretik och Gynekologi från Karolinska? Outti Hovatta? Är hon kompetent nog för dig?
    Tillsammans med gynekolog och docen Viveca Söderström-Antills skrev de i Läkartidningen om varför Surrogatmödraskap faktiskt behövs.
    Förutom att de är professor och docent har de också egen erfarenhet från Surrogatmödraskap från när det var tillåtet i Finland. Du kan läsa artikeln här:
    http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/05/pstrongSurrogatmoderskap-behovsstrongp/
    Om du inte tycker att dessa kvinnor är kompetenta nog för att få uttala sig kanske du kan lyssna på American Society for Reproductive Medicine, en av de största och mest inflytelserika organisationerna för Kvinnoläkare och gynekologer. De menar att Surrogatmödraskap är etiskt försvarbart och att det faktiskt har fungerat bra. Detta baseras bl.a. på över 30 års erfarenhet och över 25.000 genomförda surrogatfödslar.

    Du skriver att barn inte är någon rättighet och jag håller med. Däremot anser jag att det är en rättighet att själv få bestämma om man kan tänka sig vara surrogatmamma eller inte.
    Det finns absolut många föräldralösa och utsatta barn i världen, för mig som homosexuell är dock möjligheten att adoptera i stort sätt obefintlig.
    För heterosexuella finns dock denna möjlighet. Att välja att bilda familj är alltid ett aktivt val, valet att adoptera ett föräldralöst barn finns alltid. Jag håller inte alls med dig att barnlängtan är ett förkastligt ha-begär, däremot något som är mycket mänskligt, att vilja bilda familj och tro det eller ej homosexuella är också människor.

    Cecilia Elving har valt att föda egna biologiska barn trots att det finns många föräldralösa barn här i världen och det är ett val hon måste göra som jag har full respekt för. Att börja argumentera om egoism och andras val vad gäller familjebildning tror jag man ska akta sig för.

    För övrigt önskar jag Cecilia stort lycka till med sin familj. Jag uppskattar verkligen att du tagit dig tid att läsa och svara på mina inlägg trots att vi står långt ifrån varandra i just denna fråga och jag hoppas allt går väl för dig.

    Gilla

  8. Hej alla. Först, Nika, jag håller inte alls med dig. Jag blir upprörd när diskussionen om surrogatmödraskap handlar om andra människors rätt att hyra eller låna en kvinnas kropp, men så upplever jag inte att Andreas argumenterar. Andreas pratar om att kvinnor själva måste få göra valet om de vill vara surrogatmamma eller inte och att vi inte ska moralisera över det valet. Kvinnor som Anna, som jag känner stor beundran för, finns och det måste vi ta hänsyn till i debatten. Däremot så tycker jag att nackdelarna överväger jämfört med fördelarna med surrogatmödraskap. Jag tror också att det kommer att handla om ytterst få kvinnor i Sverige som kommer att vilja vara surogatmödrar. Det finns i mina ögon många mycket viktigare åtgärder för att hjälpa barnlösa par. Vad det gäller homosexuella mäns möjligheter att få barn så tycker jag att Sverige med kraft måste agera för att arbeta med de fördomar som finns i adoptivbarnens ursprungsländer och även utveckla systemen för inhemska adoptioner. Det är självklart (och finns forskningsstöd för) att samkönade par av båda könen är (minst) lika bra föräldrar som heteropar och det är kunskap som Sverige behöver arbeta mer aktivt för att sprida.

    Gilla

    • Anna

      Jag kan bara säga att det är normalt att vara gravid och föda.
      Annars skulle nog knappast 99% av de människor i Sverige som skaffar barn göra det genom egen graviditet och födsel. 😉
      Då skulle nog de flesta välja att adoptera från andra länder.
      Som om det nu är så enkelt….
      Och frågan är om det är bättre för barnen än att få växa upp med sina föräldrar från födseln (oftast minst en av dem genetisk förälder också. )
      Vi som vill donera ägg, vara gravida och föda barn åt barnlösa väljer själva detta. 🙂
      Ingen har frågat mig.
      Jag har inom mig en stark önskan och drivkraft att göra detta, det är nog en av de mest meningsfulla saker jag kommer att göra i mitt liv och det känns fantastiskt. ♥
      Jag ber med kraft av mitt människovärde att få bestämma vad jag vill göra i mitt liv tack. 🙂
      Jag undanber mig att andra kvinnor eller män ska förbjuda mig att få hjälpa andra!
      Ingen skulle ens komma på tanken att tvinga någon att vara sm.
      Då bör inte andra heller försöka tvinga andra att de inte får vara det om de vill…
      Alla är vi olika.
      Låt oss respektera det. 🙂
      Jag pratar med människor i Storbritannien och USA som är/varit surrogatgravida och det har fungerat bra för i princip alla.
      De allra flesta gör om det både en och flera gånger tom. 🙂
      Och det är inte enbart pengar som driver dem till det, för alla jag pratat med och läst om är det upplevelsen av att kunna göra något så oerhört betydelsefullt som är så fantastiskt.
      I Storbritannien är det heller inte tillåtet att få ersättning för att vara surrogat.
      Och den som fött kan välja att behålla föräldrarättighet till barnet.
      Men det händer i stort sett aldrig utan fungerar bra. 🙂

      Gilla

  9. reaslist

    Anna – hur fungerar det att du är svensk och surrogatmor när det inte ens är lagligt här? Hur skriver du över rättigheterna till barnet? Du har som mamma skyldighet att ta hand om barnet enl svensk lag.
    Ställer mig mkt frågande till detta inlägg—

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s