Vi måste våga prata om snippan

Det är 2013 och vi måste våga prata om fittan läser jag på svt debatt och jag inser att det är helt rätt. Vi måste våga prata om det, om denna fantastiskt viktiga del av kvinnan, av livet, av världen. Denna fantastiskt viktiga men ack så tabubelagda del. Snippan (jag klarar faktiskt inte av ordet fitta, även om jag instämmer med artikelförfattarnas avsikt att återerövra ordet) har länge varit så tabubelagd och marginaliserad att den inte ens haft något vettigt namn.

Själv är jag uppväxt med ordet framstjärt. Smaka på ordet, framstjärt. Ord har makt och ordet framstjärt suddar på sätt och vis ut det kvinnliga könsorganet, pratar om det som om det inte fanns, som om det bara vore det som är fram på stjärten. Prova andra ord; framrygg eller kanske framvad? Det går ju bara inte! Med ordet framstjärt som enda redskap i min språkliga verktygslåda är det kanske inte så svårt att förstå att jag tyckte att det var supersvårt att prata om min snippa som ung. Som fjortonåring visste jag fortfarande inte exakt var och vad min klitoris var. Nej, jag skämtar INTE. Att skriva det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Just därför är det så viktigt att skriva.

Alla människor har rätt till sin kropp och rätt till sin sexualitet. Flickor och kvinnor är människor. Ett idiotiskt självklart påpekande tycker du (förhoppningsvis). Men i den verkliga världen så behandlas inte alltid flickor och kvinnor som människor. Detta är extra sant när det gäller sexualiteten. För gällande sexualitet så finns det två radikalt olika typer av varelser, KVINNOR och MÄN, med radikalt skilda behov. Det får vi lära oss från barnsben.

Ett av mina favoritcitat är ”feminism is the radical notion that women are people”. Tänk om vi kvinnor på samma enkla självklara sätt som (heterosexuella) män skulle ha rätten till våra könsorgan, våra kroppar och vår sexualitet. I en alldeles för stor del av världen är detta en extremt avlägsen dröm, även juridiskt. I Sverige borde vi redan vara där år 2013. Men det går långsamt och just gällande flickors och kvinnors rätt till sin sexualitet verkar det på många sätt gå åt fel håll. Allt fler unga tjejer tycker illa om sina kroppar och allt fler får ont vid samlag. Vestibulit blir ett allt större problem. Därför måste vi våga prata om snippan och om den kvinnliga sexualiteten. Även när det känns jobbigt.

Idag fyller jag 34 år. Jag är en glad, stark, passionerad småbarnsmamma. Socialliberal feminist och folkpartist. Jag älskar min kropp och är väldigt trygg i min sexualitet. Därför tycker jag att jag borde klara av att berätta det jag nu vill berätta utan att det känns jobbigt. Men det går inte. Att skriva om det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Allt som har med snippan att göra är så tabu. Vi måste ändra på det! Vi måste våga prata om snippor och om kvinnlig sexualitet. Dessutom måste vi prata mycket mer om de olika sjukdomar som bara drabbar kvinnor och därför mer eller mindre automatiskt är marginaliserade.

Så här kommer det: Jag hade vestibulit i två år. Det var hemskt! Detta var 2004 -2006 och jag hoppas verkligen att vårdens bemötande har blivit bättre på senare år. Det bemötande jag fick var under all kritik. Vården (både gynekolog och en specialistmottagning för vestibulit) verkade mest bekymrad över hur min relation skulle kunna överleva utan regelbundna samlag och skrev ut bedövningssalva (som jag slängde). Min försäkran att detta inte hade med psykologiska orsaker att göra togs inte på allvar. Ingen förklarade för mig det som jag i efterhand har förstått; att min livsstil under min MSc i Kanada med mycket stress, dålig mat och två alldeles för starka antibiotikabehandlingar skadade bakteriefloran i tarmarna och gav svampinfektioner som i sin tur gav det som kallas Vestibulit Candida. Hjälpen kom när jag fick tipset om att göra en anticandida kur. 10 dagar tog det att bli helt frisk. 10 dagar! Efter två år av besvikelser och värdelösa läkarråd som helt utgick från en stereotyp och förlegad syn på mäns och kvinnors sexualitet. Läkarråd som mer utgick från min partners (förväntade) behov än från mina, patientens behov.

Så låt oss prata om flickors och kvinnors sexualitet. Låt oss prata om vestibulit. Låt oss prata om snippan, eller fittan eller vilket annat ord som helst som du gillar och som ger dig ett fint och starkt ord för att beskriva ditt kön på det där självklara sättet som pojkar och män beskriver sina kön. Men säg aldrig, ALDRIG mer ordet framstjärt.