Vi måste våga prata om snippan

Det är 2013 och vi måste våga prata om fittan läser jag på svt debatt och jag inser att det är helt rätt. Vi måste våga prata om det, om denna fantastiskt viktiga del av kvinnan, av livet, av världen. Denna fantastiskt viktiga men ack så tabubelagda del. Snippan (jag klarar faktiskt inte av ordet fitta, även om jag instämmer med artikelförfattarnas avsikt att återerövra ordet) har länge varit så tabubelagd och marginaliserad att den inte ens haft något vettigt namn.

Själv är jag uppväxt med ordet framstjärt. Smaka på ordet, framstjärt. Ord har makt och ordet framstjärt suddar på sätt och vis ut det kvinnliga könsorganet, pratar om det som om det inte fanns, som om det bara vore det som är fram på stjärten. Prova andra ord; framrygg eller kanske framvad? Det går ju bara inte! Med ordet framstjärt som enda redskap i min språkliga verktygslåda är det kanske inte så svårt att förstå att jag tyckte att det var supersvårt att prata om min snippa som ung. Som fjortonåring visste jag fortfarande inte exakt var och vad min klitoris var. Nej, jag skämtar INTE. Att skriva det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Just därför är det så viktigt att skriva.

Alla människor har rätt till sin kropp och rätt till sin sexualitet. Flickor och kvinnor är människor. Ett idiotiskt självklart påpekande tycker du (förhoppningsvis). Men i den verkliga världen så behandlas inte alltid flickor och kvinnor som människor. Detta är extra sant när det gäller sexualiteten. För gällande sexualitet så finns det två radikalt olika typer av varelser, KVINNOR och MÄN, med radikalt skilda behov. Det får vi lära oss från barnsben.

Ett av mina favoritcitat är ”feminism is the radical notion that women are people”. Tänk om vi kvinnor på samma enkla självklara sätt som (heterosexuella) män skulle ha rätten till våra könsorgan, våra kroppar och vår sexualitet. I en alldeles för stor del av världen är detta en extremt avlägsen dröm, även juridiskt. I Sverige borde vi redan vara där år 2013. Men det går långsamt och just gällande flickors och kvinnors rätt till sin sexualitet verkar det på många sätt gå åt fel håll. Allt fler unga tjejer tycker illa om sina kroppar och allt fler får ont vid samlag. Vestibulit blir ett allt större problem. Därför måste vi våga prata om snippan och om den kvinnliga sexualiteten. Även när det känns jobbigt.

Idag fyller jag 34 år. Jag är en glad, stark, passionerad småbarnsmamma. Socialliberal feminist och folkpartist. Jag älskar min kropp och är väldigt trygg i min sexualitet. Därför tycker jag att jag borde klara av att berätta det jag nu vill berätta utan att det känns jobbigt. Men det går inte. Att skriva om det känns pinsamt, jobbigt och alldeles för privat. Allt som har med snippan att göra är så tabu. Vi måste ändra på det! Vi måste våga prata om snippor och om kvinnlig sexualitet. Dessutom måste vi prata mycket mer om de olika sjukdomar som bara drabbar kvinnor och därför mer eller mindre automatiskt är marginaliserade.

Så här kommer det: Jag hade vestibulit i två år. Det var hemskt! Detta var 2004 -2006 och jag hoppas verkligen att vårdens bemötande har blivit bättre på senare år. Det bemötande jag fick var under all kritik. Vården (både gynekolog och en specialistmottagning för vestibulit) verkade mest bekymrad över hur min relation skulle kunna överleva utan regelbundna samlag och skrev ut bedövningssalva (som jag slängde). Min försäkran att detta inte hade med psykologiska orsaker att göra togs inte på allvar. Ingen förklarade för mig det som jag i efterhand har förstått; att min livsstil under min MSc i Kanada med mycket stress, dålig mat och två alldeles för starka antibiotikabehandlingar skadade bakteriefloran i tarmarna och gav svampinfektioner som i sin tur gav det som kallas Vestibulit Candida. Hjälpen kom när jag fick tipset om att göra en anticandida kur. 10 dagar tog det att bli helt frisk. 10 dagar! Efter två år av besvikelser och värdelösa läkarråd som helt utgick från en stereotyp och förlegad syn på mäns och kvinnors sexualitet. Läkarråd som mer utgick från min partners (förväntade) behov än från mina, patientens behov.

Så låt oss prata om flickors och kvinnors sexualitet. Låt oss prata om vestibulit. Låt oss prata om snippan, eller fittan eller vilket annat ord som helst som du gillar och som ger dig ett fint och starkt ord för att beskriva ditt kön på det där självklara sättet som pojkar och män beskriver sina kön. Men säg aldrig, ALDRIG mer ordet framstjärt.

10 kommentarer

Filed under Feminism, Jämställdhet, Sexualitet, Sjukvård

10 responses to “Vi måste våga prata om snippan

  1. Katarina

    Modig och viktig text, tack för att du delade med dig!

    Gilla

  2. Tack Katarina. Jag är lite överväldigad över den respons jag har fått och över att mer än fyrahundra personer har läst. Det visar verkligen på behovet att prata om snippan.

    Gilla

  3. Modigt! En viktig text! Och ordet ”framstjärt” skulle jag vilja gräva ner i en djup grop och hoppas ingen någonsin hittar det igen.
    Ha en fin kväll!

    Gilla

  4. ”Blåsnippan ute i backarna står”, var min första tanke då jag såg kombinationen av blomstermotiv och rubrik…

    Gilla

  5. Tack för bra inlägg! Jag hoppas och tror att vår generations döttrar får en mycket öppnare och positivare syn på sina snippor. Det verkar vara så oändligt mycket självklarare nu än när jag var liten. Jag tror bara det faktum att de nu har ett ord att använda betyder mycket – lika rakt och fint och enkelt som killarnas snoppar är idag flickornas snippor. Då kan säkert alla bekymmer och glädjeämnen förknippade med just denna kroppsdel också bli något att tala öppet om. Snippower!

    Gilla

  6. Julia

    Jätte bra inlägg! Jag sitter själv och panikgooglar på ord som vestibulit och svamp. Jag fick en antibiotika behandling i underlivet för två månader sedan, sen dess har det svidit något fruktansvärt i underlivet. Vart hos åtta gynekologer så dagens vård har inte blivit så mycket bättre. Dom säger bara att det ser helt bra ut allt. En tog ett test på flytningarna och sa att det fanns absolut svamp, men det var negativt på en odling. Hade önskat att det visade sig något så jag visste vad som var fel på mig. Svider ju varje dag, och kan även vakna på nätterna av att det svider. Så skönt att det löste sig för dig så bra! 🙂
    Hoppas att vården uppmärksammar snart att tjejer med underlivssmärtor inte bara har med huvudspöken att göra.

    Gilla

    • Tack! Varmt lycka till med att bli bättre, jag hoppas att det löser sig. Candida påverkas mycket av vad vi äter och den anticandidakur som jag gjorde som hjälpte mig var ren naturmedicin.

      Gilla

  7. Pingback: Hjälp, något är allvarligt fel med min kropp! | Cecilia Elving

  8. Lou

    Du skriver att du inte visste var och vad din klitoris var när du var 14?

    Jag har väninnor i din ålder som inte visste vad mens var när de fick det, som blev livrädda och trodde att de skulle dö när de såg blodet.
    Kan tillägga att det varken var tjejer med extrema, frireligiösa föräldrar eller tjejer med rötterna i kulturer där det mesta som har med kropp och sexualitet att göra är tabu.
    Det var ganska vanliga svenska tjejer.
    En av dem blev för övrigt gravid och fick genomgå en abort vid fjorton års ålder eftersom ingen någonsin pratat med henne om preventivmedel och hon helt enkelt inte hade någon aning om hur man skyddar sig mot att bli gravid.

    Ytterligare en kompis trodde tills hon var 16 eller 17 att tjejer enbart har en kroppsöppning i underlivet och att urin, flytningar och mensblod kom från samma öppning.

    Tack och lov för att internet finns idag och för att sexualundervisningen i skolan är om inte perfekt, så åtminstone bättre än då!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s