Sverige behöver både företag, förskolor och feminism

Sitter på tåget på väg hem från Folkpartiets stora konferens Liberalt Riksmöte 2013 i Västerås. Jag är uppfylld av starka känslor. Glädje, förväntan och faktiskt, tacksamhet. Under tre dagar har jag hållit i lika många seminarier (alla om medlemsvärvning och hur vi vitaliserar de politiska mötena) och lyssnat på Folkpartiets främsta företrädare som har hållit tal eller deltagit i olika panelsamtal.

Det som får mig att känna sådan glädje är vår nya jämställdhetsminister, Maria Arnholm.  Maria lyckades pricka in nästan alla mina hjärtefrågor i samma tal. Hon satte bl.a. ner foten mot det oacceptabla näthatet mot kvinnor, pekade på hur kvinnofientlig Sverigedemokraternas politik är (”Sverigedemokraterna är patriarkatet upphöjt till politik”) och talade om de orättvisa löneskillnaderna och den ojämställda arbetsmarknaden.

Maria Arnholm har bara varit jämställdhetsminister i en och en halv månad men har redan lyckats sätta siffran 3,6 miljoner kronor på den politiska kartan och dagordningen. 3,6 miljoner kronor som är skillnaden mellan den genomsnittlige mannen i Sverige och den genomsnittlige kvinnans livslöner. Och då bör man komma ihåg att kvinnor och män arbetar lika många timmar när allt obetalt arbete räknas in. Sedan fortsätter vår jämställdhetsminister med lösningarna och jag ryser eftersom det känns som att jag hade kunnat skriva hennes tal själv. Viktigast för en jämställd arbetsmarknad menar Maria är jämställdhet i hemmet: ”Vi kommer aldrig att få jämställda löner utan jämställda föräldrar”.

De fyra år som jag har lagt alldeles för mycket tid, engagemang och känslor på att försöka påverka Folkpartiets jämställdhetspolitik har inneburit både med och motgångar. Att arbeta för jämställdhet är ofta att arbeta i motvind. Men idag har den liberala feminismen medvind. På scen står en folkpartistisk jämställdhetsminister som med stor närvaro och övertygelse talar om feminismen som en självklar del av liberalismen. Mina ögon blir blankare och blankare för att slutligen helt svämma över. Här talar en extremt kompetent kvinna med verklig makt som brinner för samma saker som jag gör, som vill utveckla samhället i samma riktning som jag vill och som visar att hon menar allvar.

Maria Arnholms avslutar talet med att Sverige behöver både företag, förskolor och feminism och när vi lämnar kongressalen får vi ett konkret verktyg för ökad jämställdhet i handen. Det är en handlingsplan i femton punkter för folkpartiets kommunföreningar som jämställdhetsministern har tagit fram tillsammans med Lennart Gabrielsson och Anna Steele. Jag öppnar och läser och det känns helt overkligt. Jag håller med på varenda punkt (men i ärligheten namn så är punkt 10 och 12 inga frågor som jag har drivit även om de är vettiga förslag). Listan bifogas längre ner.

Jag kommer inte idolisera Maria Arnholm. Jag och Liberala Kvinnor i Stockholm kommer att vara en blåslampa och se till att det blir handling av orden. Men idag tillåter jag mig att somna med ett lyckligt leende på läpparna. Idag tillåter jag mig att känna glädje, förväntan, och faktiskt, tacksamhet. Det går bra nu. Vinden har vänt.

15 förslag från Folkpartiet för en jämställd kommun

1. Karriär för kvinnor inom omsorgen
2. Fler heltider i välfärden
3. En omsorg om äldre och anhöriga
4. Utökad möjlighet till barnomsorg på obekväma arbetstider
5. Rätt antal timmar i förskolan
6. Engenusansvarig pedagog på varje förskola
7. Fler män i förskolan
8. Karriärsteg för förskolan
9. Höj lärarlönerna
10. En lässatsning för pojkar
11. Flickor och pojkar ska ges samma förutsättningar för en utvecklande fritid.
12. Nattstopp – trygghet i kollektivtrafiken
13. Långsiktig finansiering för kommunens kvinnojour
14. Vi nominerar jämställt till de kommunala bolagsstyrelserna
15. Ett jämställdhetspris till kommunens mest jämställda företag