Dags att klassa Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom – endometrios – som folksjukdom

Jag blir så glad när jag idag läser att socialstyrelsen ska göra en översyn av vården för kvinnor med endometrios och se över om det behövs nationella riktlinjer eller annat kunskapsstöd. Bättre endometriosvård är en central jämställdhetsfråga och en av de frågor som som jag driver i Stockholms läns landsting. Jag är stolt över att ha fått vara med och påverka att SLL gör en satsning på endometrios i budgeten för 2016 och jag har även skrivit en motion för Liberala Kvinnor till Folkpartiets landsmöte i frågan. Här är motionen:

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar minst 200 000 svenska kvinnor. Endometrios orsakas av att celler som liknar livmoderslemhinnan hamnar utanför livmodern och fastnar på organ i buken. Dessa celler börjar växa och orsakar inflammationer vilket kan leda till svåra buksmärtor och ärrvävnad. Smärtan är oftast värst i samband med menstruation och det är inte ovanligt att kvinnor med endometrios kräks och/eller svimmar av smärtan och är helt oförmögna att studera eller arbeta under några dagar i månaden. Med tiden kapslas endometrioscellerna in och det bildas endometrioshärdar eller cystor. Endometrios är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Trots att endometrios är Sveriges tredje vanligaste kvinnosjukdom och att uppskattningsvis 10 % av alla kvinnor i fertil ålder drabbas så är kunskapen om sjukdomen låg. Stora grupper av patienter får ingen diagnos och många avfärdas med diagnosen ”vanlig mensvärk”.  Många kvinnor med endometrios bollas runt i vården i flera år och tiden från sjukdomsdebut till behandling beräknas vara sju till nio år.

Den oacceptabelt långa tiden från sjukdomsdebut till behandling får stora konsekvenser, både i mänskligt lidande men även i samhällsekonomiska kostnader. Rapporten ”Burden of illness in women with endometriosis (2012, Matts Olovsson m.fl.) visar att de direkta vårdkostnaderna för en patient med endometrios är ca 51 000 kr per år och att ytterligare ca 42 000 kr i indirekta kostnader för ökad sjukfrånvaro och arbetsbortfall tillkommer.

Det finns en växande opinion för att socialstyrelsen ska klassa endometrios som en folksjukdom vilket också är vad Matts Olovsson m.fl. experter förespråkar. Då skulle en vårdplan upprättas och nationella riktlinjer tas fram. Vårdpersonalen skulle få riktlinjer och information om hur berörda patienter ska hanteras och likvärdigheten skulle öka. Idag beror möjligheten till rätt behandling på vilken läkare som kvinnan hamnar hos och var i landet hon bor.

Liberala Kvinnors centralstyrelse yrkar därför att landsmötet beslutar

– att Folkpartiet ska verka för att Endometrios klassas som en folksjukdom.

– att Folkpartiet ska verka för att Socialstyrelsen utvecklar nationella riktlinjer för behandling av endometrios.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Jämställdhet, Politik, Sexualitet, Sjukvård

Till dig som vandaliserar

Till dig som gång på gång vandaliserar mina valaffischer genom att klistra på monopolpengar:

Jag gissar att du försöker säga att jag är en hjärtlös kapitalist som bara bryr mig om pengar? Det stämmer att jag tycker att pengar är enormt viktigt. Jag upprörs över att det i snitt skiljer 3,6 miljoner kronor mellan svenska kvinnors och mäns livslöner.  Jag blir förbannad över att hälften av alla svenska kvinnor riskerar att bli fattigpensionärer. Jag blir rasande över att kvinnors arbete ständigt nedvärderas och underbetalas. Jag vill införa rätt till heltid i offentlig sektor och höja sjuksköterskornas löner.

Jag undrar om du hade kladdat på mina affischer om du hade vetat om att jag har bekostat dem själv och att jag har satt upp dem själv (med hjälp av familj och vänner)?  Om du hade förstått vilket arbete det innebär att sätta upp dem? Om du hade sett mig kämpa med affischerna med min fem månaders bebis i bärselen på magen?

Mina valaffischer står för en dröm, en förhoppning om att kunna komma in i landstinget för att göra skillnad i frågor som jag brinner för.  Som en mer jämställd vård.  Som en bättre förlossningsvård. Sluta kladda på min dröm!

bild (9)

PS. Adressen till min blogg står på valaffischerna. Här kan du skriva kommentarer och här hittar du även min epostadress. Kontakta mig! Jag kan gärna ses och diskutera med dig. Kanske har vi mer gemensamt än du tror? DS.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Rösta på en liberal feminist

Nu har Liberala Kvinnor i Stockholms läns valfolder äntligen kommit. Här är vårt budskap:

Sverige är inte ett jämställt land. Det vill vi ändra på! Den 14 september är det val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. I den här foldern presenterar Liberala Kvinnor Stockholm stolt våra feministiska kandidater som kämpar för jämställda löner, ett jämställt föräldraskap och ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor.

Liberala Kvinnor är Folkpartiets kvinnoförbund. I vårt Sverige har kvinnor och män lika makt och möjligheter. För att det ska bli verklighet behöver vi fler kvinnor där makten är och fler män där barnen är.
Din röst spelar roll – kryssa en liberal feminist den 14 september.bild (8)Min 2,5 åriga son tog upp foldern och sa förtjust ”där är mamma”. Så pekade han på jämställdhetsminister Maria Arnholm och sa ”där är mammas kompis” och på EU-minister Birgitta Ohlsson och sa ”där är mammas andra kompis. Mamma har fina kompisar”. Word! Fina, kloka, kompetenta kompisar som kämpar för att göra den här världen lite bättre. Sverige behöver mer feminism men inte mer socialism.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mycket återstår innan hbtq-personer har lika möjligheter

Jävla rövknullare! Fjolla! Bögjävel!

De coola killarna sitter längst bak i klassrummet och häver ur sig vidrigheter mot RFSLs informatör som försöker prata med högstadieklassen. Glåporden börjar som viskningar men blir undan för undan allt högre. Läraren har helt abdikerat sitt ansvar och lämnat klassrummet. Jag är väl 15-16 år och blir allt mer ledsen och frustrerad. Jag försöker att få tyst på killarna men lyckas inte. Det är mitten av nittiotalet och de coola killarna tycker sig ha en oinskränkbar rätt att trakassera en ”jävla bög”.

De senaste tjugo åren har Sverige tagit gigantiska kliv framåt gällande hbtq-personers rättigheter och stora attitydförändringar har skett. Jag hoppas och tror att det som skedde i mitt klassrum inte skulle kunna hända i Sverige idag. Samtidigt finns det alldeles för mycket kvar att göra och allt går inte framåt.

Temat för Stockholm Pride som började igår är vardag. Vi har långt kvar tills alla hbtq-personer i Sverige har samma rättigheter och framförallt, samma möjligheter, som heterosexuella har. Den psykiska ohälsan bland hbtq-personer, och särskilt bland transpersoner är allt för hög. Många hbtq-personer blir diskriminerade och/eller utsatta för hatbrott. Unga hbtq-personer som lever i en strikt hederskultur blir utsatta för ett starkt förtryck.

Nu på lördag kommer jag att gå i pride paraden som stolt folkpartist tillsammans med bl.a. alla (!) Folkpartiets ministrar. Folkpartiets kampanj i Stockholm Pride heter ”låt tusen barn blomma.” Den handlar om att alla barn och ungdomar ska få tusen möjligheter istället för två. Barn och ungdomar ska få lov att blomma ut utan att begränsas av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Mycket arbete återstår innan hbtq-personer har lika rättigheter och möjligheter så jag hoppas att vi ses på Pride.

10544666_10152237492192797_5991935617444337434_n

Det här inlägget publicerades på Stockholmsbloggen den 31 juli.

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Folkpartiet, Mänskliga rättigheter, Politikens villkor, Sexualitet

Trist syn på feminism från DN

DNs ledare igår ”De priviligierades feminism” gör mig förbannad på ett sätt som får mig att återuppta bloggandet. DN är inte särskilt imponerade av Miljöpartiets förslag om kvotering till bolagsstyrelser, tredelning av föräldraförsäkringen och jämställda löner i offentlig sektor. De skriver ”Miljöpartiets jämställdhetspolitik gagnar i stort sett bara den grupp svenska medelklasskvinnor som har allra mest frihet i hela världen”.

Vi svenska, vita medelklasskvinnor har i ett globalt perspektiv inte så mycket att klaga på. Vi får rösta, köra bil och blir inte stenade offentligt för utomäktenskapligt sex om vi blir våldtagna. Vi blir inte könsstympade, får inte syra kastad i ansiktet och bara en på 14 000 dör i barnsäng. Menar DN att vi därför helt enkelt ska hålla käften? Att det inte är ett problem att hälften av oss kommer att bli fattigpensionärer? Att kvinnor i åldern 30-40 år är sjukskrivna dubbelt så mycket som män i samma ålder och livssituation? Att vi fortfarande i snitt tjänar 3,6 miljoner mindre under vår livstid än vad svenska män gör? Ja, om detta inte är problematiskt så är fler pappamånader helt ointressanta. Förutom för barnen då som skulle få mer närvarande pappor.

Dessutom förenklar DN för mycket i sitt resonemang om att det är ekonomisk utveckling som för kvinnors rättigheter framåt. Jag instämmer fullt i att ”en feminism värd namnet måste erkänna att ekonomisk utveckling innebär att färre kvinnor dör i barnsäng, att fler kvinnor får möjlighet till utbildning, att fler kvinnor kan ta kontroll över sitt och sina barns liv”. Men ekonomisk utveckling räcker inte för att uppnå jämställdhet. Avgörande är hur vi prioriterar samhällets resurser. Sverige är inte ett av världens mest jämställda länder bara tack vare vår höga BNP utan främst tack vare att vi har använt våra resurser till att satsa på förskolor, skolluncher, en generös föräldraförsäkring m.m.

Visst finns det skäl för liberala feminister att kritisera Miljöpartiet. Men huvudproblemet är inte MPs syn på feminism, utan deras syn på tillväxt. Vår tillväxt är själva grunden för vår välfärd. Det är alltid kvinnor som drabbas hårdast i länder med ekonomiska problem. De av Miljöpartets förslag som hotar tillväxten är därför ett extra stort problem för svenska kvinnor. 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Hjälp, något är allvarligt fel med min kropp!

Det känns som att jag har vunnit högsta vinsten på lotto. Jag har fött ett helt friskt barn och jag har kommit ur förlossningen helskinnad – jag har inte gått sönder någonting. Inte ett enda litet stygn har jag fått. Eufori! Den känslan sitter kvar tills kvällen efter förlossningen när jag sitter på toaletten och plötsligt känner hur någonting trillar ut. Eller snarare trillar ner. En stor bulle av någonting som jag aldrig har sett förut ramlar plötsligt ner och tittar fram ut ur slidmynningen. Vad i helvete är det som händer?!!

Jag googlar och inser att det är någon slags framfall, prolaps, och blir förvånad och lite förbannad över hur vanligt det är. Svenska siffror pratar om att 30 % av alla kvinnor drabbas och en stor studie från Yale säger att framfall drabbar 50 % av alla amerikanska kvinnor och att 11 %  av amerikanska kvinnor behöver opereras.  Så varför har jag knappt hört talas om framfall förut? Dagen efter ringer jag till mödravårdscentralen som säger att ”det är helt normalt och vad bra att den  bara har trillat fram en gång. Du har fött två barn vaginalt på bara två år, det är en stor belastning på kroppen. Det är bara att knipa”.

Ytterligare en dag senare ramlar bullen ner igen och den här gången vill den inte dra sig uppåt. Nu har MVC stängt, det är lördag, och jag ringer istället till sjukvårdsupplysningen. För första gången jag har varit med om är det en manlig sjuksköterska som svarar. Han verkar lite besvärad och det är jag också. Jag tycker egentligen att såna här ”underlivsfrågor” är jobbiga att prata om som jag skriver här . Jag skriver bara detta ur en stark feministisk övertygelse att så länge vi inte vågar prata om dem så kommer kvinnor att få sämre vård och sämre hälsa än vad vi skulle kunna ha och förtjänar. Det privata är politiskt, det går inte att komma ifrån. 

Den manliga sjuksköterskan frågar om mina symptom. Så här går konversationen:

Han: Blöder du?
Jag: Alltså jag har fött barn för tre dagar sedan, ja, jag blöder.
Han: Blöder du något mer än det där, eh, avslaget?
Jag: Hur ska jag kunna veta det?
Han: Har du ont i magen?
Jag: Alltså jag har fött barn för tre dagar sedan, jag har ett jättestort sår inne i magen som håller på att dra ihop sig.
Han: Eh, vänta jag kopplar dig till en gynsköterska. Han kopplar…
Bebisen: iiiiihhhhhh (skriker, hungrig)
Jag: lägger på luren och ammar mitt barn.

På kvällen sitter jag och googlar om framfall. Jag tittar på bilder och läser rapporter och diagnostiserar mig själv. Så kommer jag fram till att jag har fått livmoderframfall av den närst värsta eller kanske till och med värsta sorten, total prolaps. Kanske kommer min livmoder att behöva opereras bort.

Jag gråter och jag är förbannad. Det här hade kunnat undvikas om jag hade gjort ordentligt med knipövningar efter förra förlossningen. Jag tittar igenom pärmen som jag har sparat från Alexanders födelse med de typ 15 olika broschyrer som jag fått från förlossningen och från BVC. Jag har sparat allt och jag har läst allt. Men inte en enda liten broschyr om knipövningar och hur man ska göra dem. Inte en rad om framfall och hur vanligt det är. Samma sak efter den här förlossningen. En enda mening berörde mitt underliv. En barnmorska sa ”det är viktigt att du kommer igång med knipövningarna direkt”. Som om alla visste hur man gjorde, som att det var enkelt, som om det inte fanns undersökningar som visar att över 30 % av alla kvinnor kniper helt fel. Självklart borde jag ha knipit mer men jag hade liksom lite annat att tänka på när Alexander var liten. Hade jag vetat om att min livmoder kunde ramla ner och lägga sig i slidmynningen hade jag sett till att prioritera knipandet på ett helt annat sätt, det är ett som är säkert!

På måndagen har vi efterkontroll av bebisen på förlossningen och jag ber att bli undersökt. Det visar sig att min livmoder sitter där den ska. Min egen diagnos var helt fel. Visst har jag framfall, men det är en liten del av den främre slidväggen som har ramlat ner och det kan helt gå tillbaka med bäckenbottenträning. Den här gången får jag en ordentlig (muntlig) instruktion om hur jag ska göra knipövningarna och efter två ytterligare dagar är alla symptom nästan borta. Jag ska på återkontroll om tre veckor och förhoppningen är att jag då kommer att vara helt återställd.

Men här kommer ett förslag till Stockholms läns landsting: ta fram en broschyr om bäckenbottenträning efter förlossningen och ge till alla kvinnor som har fött barn. Ta fram en bäckenbottenträningsapp som vi kan använda medan vi ammar (eller flaskmatar). Se över eftervården efter förlossningar. Med tanke på hur högt vi prioriterar våra allra minsta medborgares hälsa, är det verkligen rimligt att vi lägger så lite fokus på eftervården av deras mödrar?

4 kommentarer

Filed under Förlossningsskador, Förlossningsvård, Framfall, Sjukvård

Älskade bäbis,

Du får gärna komma ut nu. Nu är du klar och jag längtar efter att få träffa dig. Samtidigt kan jag förstå att du vill vänta lite, ligga kvar i det trygga mörka vågskvalpet istället för att komma ut och möta en helt ny, skrämmande verklighet. Du vet ju vad du har men inte vad du får. Men jag kan lugna dig. Du har haft en nästan ofattbar tur. Av alla hundratusentals barn som kommer att födas de närmsta dagarna kan de som har haft samma tur som du räknas i tiotal.

Du föds som medborgare i ett rikt land som har haft fred i över 200 år. Du kommer aldrig att behöva vara hungrig, aldrig att behöva frysa och du kommer aldrig att behöva arbeta hårt för att hjälpa din familj att överleva. Vår familj. Jag har också haft en nästan ofattbar tur. Efter den långa resa som din pappa och jag gjorde för några år sedan så tar jag inte längre allt det vi har för givet på samma sätt som tidigare. Varje dag känner jag en stor tacksamhet för att jag får vara mamma i ett land och i en tid när förutsättningarna för att jag ska kunna ta hand om dig på det sätt som jag vill är så fantastiska.

Din pappa och jag kommer att turas om att vara hemma med dig i ett och ett halvt år. Under den här tiden finns det mängder av roliga och utvecklande aktiviteter för dig som vi, helt gratis, kan ta del av. Sedan kommer du att börja förskolan, förhoppningsvis samma förskola som din storebror Alexander går på. Jag känner mig helt trygg med att du kommer att älska förskolan, de suveräna pedagogerna, lekarna, kompisarna. Du kommer att lära dig massor där, utan att du ens kommer att märka att du lär dig saker. Om du är någon gång skulle bli sjuk så kan din pappa och jag stanna hemma från jobbet och ta hand om dig, och om du skulle bli allvarligt sjuk så är vården bland den bästa i världen.

Nu medan jag går och väntar på dig så tänker jag med stor ödmjukhet och tacksamhet på vilken ofattbar tur vi har.  Visst finns det massor som kan bli bättre, även här, i Stockholm, i Sverige. Jag lovar att kämpa för att göra de sakerna ännu lite bättre. Men du kan lugnt komma ut nu. Jag har den fantastiska förmånen att ärligt kunna lova dig att jag kommer att kunna hålla dig varm, mätt och trygg.

2 kommentarer

Filed under Barn, Föräldraförsäkringen, Förskolan, Mänskliga rättigheter, Sjukvård